Oskyldiga döms för våldtäkt. Men ett närbesläktat problem är att vad som räknas som våldtäkt har expanderat så till den grad att även de enklaste misstag kan klassas som det. Detta skriver Jakob Sjölander.

Dagens våldtäktslagstiftning har två huvudsakliga problem. Det första och mest omtalade är de låga beviskraven. Män döms på synnerligen klena bevis, särskilt hörsägenbevisning. Detta betyder att offret (eller det påstådda offret) berättat för andra om händelsen, som vänner, familj, poliser eller kuratorer, som sedan intygar att det är sant. Detta är en bevistyp som är otillåten i de flesta rättssystem, men inte i Sverige. Enligt Brottsförebyggande rådet faller 28 procent av våldtäktsdomar enbart på sådan grund.

Ett misstag begås – ska vi lösa det med en ursäkt eller tre års fängelse? Foto: nikko macaspac, Unsplash

”...de misstänkta kan väcka sympati hos poliserna...”

Sjölander: Hur enkla misstag blev våldtäkt

”Ett hot mot demokratin!!” Varför har vänstern den märkliga förmågan att alltid tolka högerns motivation på värsta tänkbara sätt? Varför kan man inte bara acceptera att folk har olika åsikter? Beteendevetaren Marek Behrendt förklarar.

Vid det här laget lär nog de flesta ha vant sig vid vänsterdebattörers regelbundna överanvändning av begrepp som ”hat”, ”hets” eller ”hot mot demokratin”. Medan högerns kritik mot vänstern för det mesta brukar kretsa kring att vänstern är orealistiska, missar viktiga detaljer samt att de är inkonsekventa eller inkompetenta – det vill säga att vänstern skulle sakna färdigheterna att leda – så tenderar kritiken från vänstern ofta landa i insinuationer om högerns moraliska bevekelsegrunder. Det handlar mindre om huruvida förslagen skulle utgöra fungerande alternativ för de problem de påstås lösa, och mer om vad ett stödjande av sådana förslag säger om människan bakom – ofta utifrån den mörkaste möjliga tolkningen.

Vilket är det största hotet mot världen? Högern, eller vänsterns rädsla för högern? Foto: Usman Yousaf, Unsplash

Det onda man ser i sig själv projicerar man på andra

Vänstern avslöjar sig med sitt moraliserande

Andrij Jermak – fram till november 2025 Zelenskyjs närmaste man och då landets i praktiken näst mäktigaste person, misstänks för att ha tvättat miljoner genom ett lyxvillakomplex utanför Kiev. Antikorruptionsmyndigheterna utreder även samhällets absoluta topp, men vem är den mystiske ”R1” i utredningsmaterialet?

Torsdagen den 14 maj häktades den tidigare chefen för Ukrainas presidentkansli Andrij Jermak utifrån domstolsbeslut, misstänkt för korruption. Han ålades en betydande borgen på över 38 miljoner kr. Jermak själv hävdar att han inte har dessa pengar. Likväl har personer i hans närhet redan börjat betala in borgensbeloppet – hittills har över 3 miljoner kr betalats in – vilket tyder på att den f.d. tjänstemannen kan komma att friges inom en snar framtid.

Andrij Jermak, den ukrainska presidentadministrationens chef februari 2020 - november 2025.  Foto från maj 2024, bildkälla: Vin.gov.ua / Wikimedia commons

I kampen mot korruptionen i Ukraina finns numera inga heliga kor - utom möjligen en

Zelenskyjs f.d. stabschef häktad - så hotar korruptionsutredningen Ukrainas president

Den 9 maj sa Putin att kriget ”rör sig mot ett slut”. Aktierna i försvarsbolag rasade, krigströtta ukrainare började hoppas och världen hoppade till och lyssnade. Men bakom orden döljer sig samma gamla krav: Ukraina ska ge upp mer land. Det är ett ultimatum i ny förpackning.

Vladmir Putins uttalanden den 9 maj i Moskva om en påstådd beredskap att inom överskådlig framtid avsluta sitt krig väckte en kraftig diskussionsvåg såväl i Ukraina som utomlands. Ja, den ryske ledaren återkommer periodvis till förhandlingstemat, vilket skapar ett intryck av att Kreml verkligen söker vägar att avsluta konflikten. Men bakom de högstämda formuleringarna döljer sig som vanligt villkor som Kiev och dess västliga allierade betraktar som oacceptabla.

Rysslands president Vladimir Putin (i mitten) tittar på segerdagsparaden den 9 maj 2026. Foto: kremlin.ru

Vad döljer sig egentligen bakom Putins uppmärksammade uttalande i lördags?

Putin pratar om fred – men menar kapitulation

Att avsiktligt falskanmäla någon för våldtäkt är bland det värsta man kan göra. Det är så hemskt att många har svårt att tro kvinnor om det, vilket skapar problem. Detta skriver Jakob Sjölander.

I podden Krimreportrarna diskuterar Sydsvenskans reportrar falska våldtäktsanmälningar. Detta inspirerar en av dem, Peter Herkel, till följande brandtal:

Även kvinnor är människor, och människor är ibland omänskliga. Foto: Joshua Earle, Unsplash

”Män har inte monopol på att (ibland) vara unga, dumma, tokiga, drogberoende, drogpåverkade, desperata, giriga och mer eller mindre rättfärdigt hämndlystna”

Sjölander: Varför har vi inte fler falska våldtäktsanmälningar?

Miljoner ukrainare har flytt, miljoner är mobiliserade, och fabriker och byggarbetsplatser står utan personal. Nu diskuteras det kontroversiella: att ta in utländsk arbetskraft i större skala. Men i ett land under beskjutning, med utegångsförbud och mobilisering – vem vill egentligen flytta till Ukraina?

Det fullskaliga kriget har radikalt förändrat inte bara Ukrainas ekonomiska, politiska och sociala system, utan även dess demografiska struktur. Landet har drabbats av den värsta demografiska krisen i sin moderna historia. Miljoner medborgare har lämnat Ukraina, miljoner befinner sig under ockupation, ytterligare upp till 1,5 miljoner män håller sig <a href="https://bulletin.nu/ck-ukrainas-viktigaste-mobiliseringsorgan-varfor-fruktar-och-hatar-folk-det" target="_blank" rel="noopener">undan mobilisering</a>. Dessutom har den naturliga befolkningsminskningen tilltagit kraftigt till följd av sjunkande födelsetal och ökad dödlighet.

Migranter på motorvägen M1 i Ungern, på väg mot Österrike 2015. En liknande syn till det krigsdrabbade Ukraina är inte att vänta nu. Foto: Joachim Seidler / Wikimediacommons

I det krigsdrabbade Ukraina sprids konspirationsteorier om att medan ukrainarna ska dö vid fronten ska deras plats hemma tas av främmande folkslag

Arbetskraftbrist i Ukraina startar upphetsad invandringsdebatt

Ukraina är i krig, ekonomin blöder – och väst kräver högre skatter. Men att kopiera en västeuropeisk skattemodell i ett land utan fungerande institutioner, utan fred och utan förtroende kan döda just det som håller ekonomin vid liv. Frågan är inte vilka skatter Europa har. Frågan är vilka skatter ukrainarna kan klara.

Ukraina befinner sig i dag i en unik och på många sätt paradoxal situation. Å ena sidan för landet Europas största krig sedan andra världskriget, finansierar rekordstora militära och sociala utgifter, upprätthåller infrastrukturen och försöker samtidigt hålla en åtminstone någorlunda fungerande ekonomi vid liv. Å andra sidan diskuteras just nu allt mer intensivt idéer om att bredda skattebasen, begränsa det förenklade skattesystemet och gradvis anpassa den ukrainska fiskalmodellen till EU-standarder.

Ukrainas finansministeriums byggnad i centrala Kiev. Foto: Kyivmax / Wikimedia commons

Mellan västvärldens krav och överlevnad: vilket skattesystem behöver Ukraina?

Höjda skatter hotar den ukrainska ekonomin

Ryssland vill ha eldupphör den 8–9 maj. Inte för att nå fred, utan för att kunna marschera på Röda torget utan att ukrainska drönare slår ner. Men Ukraina gör ändå rätt i att säga ja – och försöka förvandla två dagars stridsstopp till något större.

Kreml tillkännagav en tillfällig vapenvila den 8 och 9 maj 2026 – ett datum som i Ryssland traditionellt firas som segerdagen över Hitler i andra världskriget. En gång i tiden var detta verkligen en högtid till minne av andra världskrigets kolossala tragedi, en dag av sorg och tacksamhet gentemot segrargeneration. Men under hela Putins era har den 9 maj alltmer förvandlats till en demonstration av militär styrka, en statsritual tätt förknippad med modern rysk politik, arméns kult och mobiliseringen av samhället kring idén om yttre konfrontation.

Segerdagsparaden på Röda torget i Moskva den 9 maj 2025. Foto: kremlin.ru

Ukraina kontrar Kremls vapenvileförslag med förslag på en längre vapenvila

Putin vill ha vapenvila – men bara för en dag för att hålla sin parad

Ett fartyg lastat med spannmål från ockuperad ukrainsk mark gled in i hamnen i Haifa – och utlöste en diplomatisk kris. Bakom den till synes rutinmässiga handelsoperationen döljer sig ett av Rysslands mest lönsamma krigstida upplägg: att i det fördolda sälja stulet spannmål till världsmarknaden.

Under de senaste dagarna har det uppstått märkbar spänning i relationerna mellan Ukraina och Israel – en spänning som redan övergått i en diplomatisk konflikt. Orsaken var till synes en ordinär varutransport: ett torrlastfartyg vid namn Panormitis anlände under panamanskflagga till hamnen i Haifa. Ombord fanns omkring 25 000 ton jordbruksprodukter – huvudsakligen korn och vete. Men lasten hade enligt Kievs mening ett brottsligt ursprung: spannmålet hade odlats på av Ryssland tillfälligt ockuperade territorier och förts därifrån utan Ukrainas samtycke.

Hamnen i Haifa, Israel, augusti 2024. Den stora ljusa byggnaden är en silo just för spannmål och 2022 lossades och mellanlagrades 3,5 miljoner ton spannmål där. Foto: Shlomo Roded / Pikiwiki 

Vad handlar konflikten om spannmålet på ett fartyg utanför Israel och vad har Ryssland med det att göra?

Ukraina och Israel i konflikt om stulet spannmål 

Det finns många missförstånd om den iranska ”statskuppen” år 1953, och de flesta av dessa är högst avsiktliga. Man vill så gärna skylla allt på CIA snarare än kommunisten Mossadegh. Detta skriver Jonas Lundström.

Har du hört sagan om den ”rena kuppen” -53, i Iran? Det är en saga som den islamiska diktaturen i Iran pumpat ut till omvärlden sedan 1979.

Mohammed ”Charmtrollet” Mossadegh. Foto: International News Photos, Public Domain, via Wikimedia Commons

1953 • Mohammad Mossadegh var en mästare på att skaffa sig fiender

Fördjupade analyser av politik, makt, brott och samhälle