Med en polismyndighet som inte vågar sätta ner foten, och med vårdbolag och universitetssjukhus som vägrar redovisa åtgärder, kan vi tryggt räkna med att gränserna för det acceptabla kommer att fortsätta att flyttas fram, skriver Ofer Maimon.

När jag natten mot söndag slår på datorn efter sabbatens förhoppningsvis välförtjänta vila möts jag av de hittills groteskaste scener från en Palestinademontration jag sett och tankarna rusar. Men låt oss pausa där.

Vårdklädda på marsch med grind. Foto: Nano Torres / Skärmdump X

Vi ser i realtid hur tre institutioner i förtroendebranschen dumpar sitt förtroendekapital utan rimlig anledning

Maimon: Judehatet och en undfallenhet från Dantes nionde krets

Sommarpratarna i SR:s flaggskeppsprogram väljs enligt ett tydligt mönster – och det mönstret säger något större om hela svensk public service, skriver Torsten Sandström.

Chefer inom det som kallar sig ”public service” älskar att beskriva sin verksamhet som en samling kring ”lägerelden”. På så vis vill de ofta förklara varför strunt nojs och flabb får en så stor andel av SR/SVT:s budget. En kritisk svensk genomskådar förstås detta bedrägeri. Varken politiker eller chefer på SVT gillar nämligen banala och vulgära projekt, utan förespråkar privat normalt finkultur av traditionellt slag.

Torsten Sandström ifrågasätter urvalet bakom SR:s ”Sommar i P1” 2026. Foto: Privat/Holger.Ellgaard, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons

Public service väljer bara politiskt korrekta röster

Sandström: ”Sommar i P1”  är en spegelbild av svensk journalistik

Iraks pressfrihet var med Saddam Hussein styrande i kulisserna bättre än i en ”majoritet av världens länder”. Georgien beskylls för Georgienkriget och Ukraina kommer aldrig att invaderas av Ryssland trots stridsvagnar vid gränsen. Jan Guillou är kommentatorn vi fick, men aldrig bad om. Enkla prognoser slår fel – mediernas favorit förblir han, skriver Samuel Fornäs i Bulletin.

Dagen innan Rysslands invasion av Ukraina <a href="https://www.youtube.com/watch?v=hdWfP5DV62E&amp;t=799s" target="_blank" rel="noopener">gästar</a> Jan Guillou ”Malou efter tio”. Ryska stridsvagnar står uppradade längs Ukrainas gräns, amerikansk underrättelsetjänst har i veckor pekat ut anfallet och president Biden säger öppet att en invasion är på väg. Trots de enkla förutsättningarna lutar sig Guillou tillbaka och levererar sin prognos: Det kommer inte att hända. De ryska generalerna är enligt honom inte så dumma att de ”låter Putin springa iväg”, och att ställa stridsvagnar vid gränsen är en helt annan sak än att skicka dem mot Kiev. Skulle det otänkbara ändå inträffa väntar något värre än Vietnamkriget, ett ”inbördeskrig”, eftersom ryssar och ukrainare i hans värld tycks vara samma folk så länge båda förstår ryska. Med den logiken är alltså Storbritannien och USA samma land.

Jan Guillou på Bokmässan 2017.  Per A.J. Andersson  Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0

Guillous omöjliga krig är snart inne på sitt femte år • Missar självklara prognoser

Fornäs: Media spelar med i Jan Guillous låtsasvärld

<div class="_chunkWrapper_6ta1u_30"> Arbete är en av samhällets starkaste integrationskrafter – men det räcker inte på egen hand. Det är gemensamma värderingar och tillit som avgör om Sverige förblir en sammanhållen nation, skriver Paul Holmgren. </div>

Detta är en replik på <a href="https://bulletin.nu/debatt-ratt-fokus-saknas-i-integrationsdebatten">Debatt: Rätt fokus saknas i integrationsdebatten (13/7)</a>

Paul Holmgren replikerar på Adam Maquard och skriver om sambandet mellan arbete, värderingar och integration. Foto: Privat/Johan Fredriksson, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons

Arbete skapar välstånd – gemensamma värderingar bygger nationer

Replik: Integration kräver mer än ett jobb

När Aftonbladet jublar över att det nya återvandringsbidraget knappt sökts av någon, missar de helt den verkliga storyn. Bidraget har nämligen saboterats inifrån genom en regel som utesluter just den grupp som både Sverige och de själva mest hade tjänat på att se lämna landet, skriver John Gustavsson.

Häromveckan gjorde Aftonbladet en grej av att det nya återvandringsbidraget, på 350 000 per person eller 600 000 för en familj, inte lett till <a href="https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/aJK1yL/afghaner-ska-fas-att-atervanda-noll-har-nappat" target="_blank" rel="noopener">några ansökningar alls</a> från afghanska invandrare. Totalt har 423 ansökningar avgjorts, men bara 118 fått bifall. Vad är det som pågår? Tyvärr tycks bidraget ha saboterats inifrån.

John Gustavsson menar att ett skuldkrav saboterat återvandringsbidraget inifrån. Foto: Migrationsverket.

Kravet på skuldfrihet stänger ute just den grupp som borde återvandra

Gustavsson: Så saboterades återvandringsbidraget

Valrörelsen ger oss intrycket att vi lever i dåliga tider. Regeringens åtgärder och oppositionens förslag handlar mycket om att kompensera oss för allt elände. Lennart Göranson varnar för att det kan leda till en uppgivenhet som skadar vårt land.

Vem minns Thor Modén idag? Pilsnerfilmer från 30- och 40-talet står inte högt i kurs. I en <a href="https://www.youtube.com/watch?v=LkkI4GmItA8&amp;t=3s">monolog</a> på Södran år 1934 hävdade han att tiderna inte var så dåliga som folk sa. Idag säger folk fortfarande att tiderna är dåliga. Men mycket tyder på att vi på många sätt lever i strålande tider, härliga tider.

”Strålande tider, härliga tider” – Lennart Göranson vill se en ljusare bild av Sverige. Foto: Privat/Pexels

Valrörelsen ger oss intrycket att vi lever i dåliga tider

Göranson: Strålande tider, härliga tider!

En polis mördas i Köpenhamn. Dagar senare ropas hatparoler mot polisen i Malmö – utan tydligt avståndstagande från vänsterns ledare. Det är ett moraliskt sammanbrott, skriver Paul Holmgren.

En polisman mördas brutalt i Köpenhamn. Bara dagar senare ljuder ramsan ”Hela Malmö hatar polisen” genom Malmös gator. Scenen utspelar sig samtidigt som svensk polis skyddar demonstrationen och försvarar deltagarnas grundlagsskyddade rätt att uttrycka sina åsikter. Kontrasten kunde knappast vara större.

Paul Holmgren riktar skarp kritik mot vänsterns tystnad efter polishatet i Malmö. Foto: Privat/Bene Riobó, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Polishatet i Malmö kräver ett tydligt politiskt ledarskap.

Holmgren: När tystnaden blir ett moraliskt sammanbrott

UNRWA framställs ofta som en livlina för palestinierna – men sanningen är betydligt mörkare, med skolmaterial som hyllar terror och anställda kopplade till Hamas, skriver Christoffer Jonsson.

UNRWA har anklagats av debattörer och politiker för att vara en bidragande faktor till att förlänga Israel-Palestina konflikten. En sådan faktor är den kulturella identitet där palestinier ärver flyktingstatus trots att många är medborgare i andra länder som Jordanien, Libanon och Syrien.

UNRWA:s anställda har anklagats för kopplingar till Hamas och antisemitisk indoktrinering i organisationens skolmaterial. Foto: Ashraf Amra, CC BY-SA 3.0 IGO, via Wikimedia Commons

Är UNRWA en frihetskämpe eller Hamas förlängda arm?

Jonsson: UNRWA:s dolda kopplingar till terror

Landet har i decennier styrts av Hizbollah bakom kulisserna – och det nya ramavtalet med Israel kan bli avgörande för Libanons framtid, skriver Saad Khiralla. <div> <div class="flow-root"> <div> <div class="ml-1 mt-6 flex items-center transition-transform duration-300 ease-out"> <div class="p-1 -translate-x-px"> </div> </div> </div> </div> </div>

I denna tredje och avslutande artikel i min serie om Libanon fortsätter jag där jag slutade i den <a href="https://bulletin.nu/saad-khiralla-nar-libanon-forlorade-sig-sjalv">andra delen</a>. Dr Mordechai Kedars förutsägelser från vårt samtal visade sig stämma; Hassan Nasrallah kom i praktiken att fungera som en ”president för Libanon”, eller som landets faktiska makthavare, genom Hizbollahs omfattande inflytandenätverk inom statens institutioner.

Mohamed Saad Khiralla skriver om Libanons kamp för att återta sin suveränitet från Hizbollah. Foto: Shahen Books, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons / Privat

Libanons framtid hänger på om landet kan bryta Hizbollahs grepp om makten.

Saad Khiralla: Libanon fångat mellan Hizbollah och hoppet

Samtyckeslagen ger inga riktlinjer där samtycke till sex är försett med villkor, såsom kondomanvändning. Är det rimligt att högst frivilligt sex, men utan den överenskomna kondomen resultetar i fyra års fängelse för våldtäkt?, frågar sig Torsten Sandström.

Idag skriver jag om en färsk dom från Södertörns tingsrätt rörande ett åtal för våldtäkt, ett åtal som rör en man som under en tid träffat och flera gånger haft sex med en kvinna. Även den aktuella kvällen kom kvinnan hem till mannen för sex, enligt vad som står att läsa i domen. Kvinnan insisterade på att kondom skulle användas.

Är det rimligt att högst frivilligt sex resulterar i fyra års fängelse för våldtäkt? Foto: Evaman (CC BY-SA 3.0)

Är det rimligt att högst frivilligt sex resulterar i fyra års fängelse för våldtäkt?