Jämlikhetsidealet ställer till med problem. Alltför många går från vår teoretiska och juridiska jämlikhet till att tro att vi även är jämlika i praktiken. När verkligheten säger nej blir de arga, skriver Torsten Sandström.

Grundlagen föreskriver att alla medborgare har samma rätt under nationens lagstiftning. Innebörden är framför allt att lagstiftningen ska tolkas och tillämpas neutralt – alltså lika för alla. Det är förstås något mycket viktigt och bra.

Verkligheten ställer ständigt till med besvär för våra ideal. Foto: Jukan Tateisi, Unsplash

Likhet inför lagen betyder inte att vi är eller bör vara lika på andra sätt

Sandström: Jämlikhetsparadoxens Sverige   

Den regelbaserade världsordningen ligger i spillror. Kanske existerade den överhuvudtaget aldrig. Men om den gjorde det så var den alltid ett skämt, en samling vaga, meningslösa och lättutnyttjade uttalanden, skriver Torsten Sandström.

Jag har skrivit mycket kritiskt om folkrätten. Det är inte så att jag motsätter mig mellanstatliga regler om centrala problem. Mina skriverier rör främst de folkrättsliga reglernas gummikaraktär. De lyder normalt som religiösa budord. Och de kan inte tillämpas som ordinära juridiska principer, där ett nät av regler med undantag läggs till grund för utlösning av påföljder.

Folkrätten räckte inte för att skydda Khamenei. Foto: Gage Skidmore, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Foundation

Sandström: Myten om ett regelbaserat samtal

Vi lever i den snällaste tiden i mänsklighetens historia. Men kanske också den mesigaste? Torsten Sandström har läst professor Hanno Sauers bok om moralens utveckling från den starkes rätt till den svages rätt.

En nederländsk professor, Hanno Sauer, har gett ut en bok – The Invention of Good and Evil – som handlar om människans biologiska och moraliska utveckling sedan tidernas begynnelse. Boken fick positiv uppmärksamhet i The Economist den 12/10 2025. Tesen är inte ny, det vill säga att bättre moral under århundraden trängt ut sämre attityder. Men Sauers vinklingar är intressanta.

Moralens utveckling från öga för öga till woke

Sandström: Har vi blivit för civiliserade? 

Vem bestämmer över kulturen? De som betalar för den? Nja, det är ju skattebetalarna. Snarare är det tjänstemännen som bestämmer hur våra skattepengar används. Detta är en form av mjuk korruption, skriver Torsten Sandström.

Inom kultursverige driver den politiska eliten tesen att offentliga tjänstemän själva ska bestämma vad som är konst, litteratur och god svensk kultur. De råder alltså tabu för politiker att lägga näsan i blöt. Armlängds avstånd måste politikerna visa – heter det – så att tjänstemännens egna politiska visioner får fritt spelrum. På så vis tar vänsterns svartrockade kulturbyråkrater över. Därmed sprids rödgrön kulturpolitik inom stat och kommun. Den heliga tesen om armlängds avstånd spelar med andra ord vänstern i händerna.

Inte förvånande att Alexandra Pascalidou är glad. Foto: Rojastudios / TT

Vänsterpolisen Nadim Ghazale håvar in 87 000 kronor