SVT var på plats i Teheran för att bevaka ayatollah Khameneis begravning, men ställde inga kritiska frågor om regimens uppgifter kring antalet deltagare och intervjuade inga regimkritiska röster, skriver Christoffer Jonsson.

Ayatollah Ali Khameneis begravning pågår bland hans anhängare i Iran och Irak. För att visa att regimen fortfarande är stark efter kriget med Israel och USA har den beviljat journalistvisum åt västerländsk media.

Sörjande vid ayatollah Khameneis begravning i Teheran. Foto: Skärmdump via SVT

Jonsson: SVT:s okritiska bevakning av Khameneis begravning

Den <a href="https://tvang.se/var-sker-tvangsblandning">interaktiva karta vi nu publicerar över Sverige</a> på tvång.se visar att den så kallade tvångsblandningen inte är ett socialdemokratiskt framtidsförslag. Den pågår redan, skriver Carl Eos från tankesmedjan Oikos.

Sajten tvång.se har en interaktiv karta som visar hur tvångsblandning redan praktiseras i svenska kommuner

Den är ett erkännande av Socialdemokraternas misslyckande

Eos: Tvångsblandningen är inte integration

Från Arafats dagar i Beirut till Hariris mord och Israels tillbakadragande – Mohamed Saad Khiralla går igenom Libanons blodiga moderna historia, och en förutsägelse som visade sig stämma skrämmande väl.

Under de högljudda paroller som lyftes fram av de nasseristiska, baathistiska och nationalistiska arabregimerna kring ”konfrontation” och ”motstånd”, och som stöddes av ett religiöst och politiskt språk som gav dem ett brett folkligt stöd, trädde Yasser Arafat, ”den där politiska clownen”, fram som en central aktör inne i Libanon, efter att han hade slagit sig ned där i kölvattnet av sin roll i händelserna kring Svarta september i Jordanien, då han också ville vara en ”parallell kung till kung Hussein”. Palestinska befrielseorganisationen började utöva ett omfattande inflytande som i många fall överskred den libanesiska statens auktoritet, vilket ledde till att dess motståndare beskrev den som en ”stat i staten”.

Libanons inbördeskrig lade grunden för decennier av kaos och maktkamp – en historia Mohamed Saad Khiralla nu reder ut. Bild från 1987. Foto: Privat/Public domain, via Wikimedia Commons

Israelisk expert förutspådde Nasrallahs uppgång redan år 2000

Saad Khiralla: När Libanon förlorade sig själv

Daniel Swedin kritiserar regeringens nya aktivitetskrav för socialbidragstagare. Birgitta Sparf svarar med skarp kritik mot vad hon kallar en förlegad syn på bidrag utan motprestation.

Daniel Swedin kritiserar regeringens nya aktivitetskrav för socialbidragstagare. Birgitta Sparf svarar med skarp kritik mot vad hon kallar en förlegad syn på bidrag utan motprestation.

Birgitta Sparf menar att krav på motprestation inte är ett övergrepp – det är rimligt att göra rätt för sig. Foto: Skärmdump via Arbetet/Pexels/Privat

Aktivitetskrav på bidrag är inget övergrepp – det är rimligt

Sparf: Jobba gratis – eller få gratis pengar?

Sverige har byggts på hög tillit och gemensamma värderingar – men den grunden kan inte tas för given. Yttrandefrihet, rätten att kritisera religion och en öppen debatt om islam och islamism är avgörande för framtidens sammanhållning, skriver Paul Holmgren.

Varje samhälle formas ytterst av sina värderingar. Lagar skapar ordning, institutioner skapar stabilitet och ekonomin skapar välstånd. Gemensamma värderingar skapar tillit. Det är denna osynliga grund som avgör om människor känner ansvar för varandra och om demokratin får kraft att fungera i vardagen.

Paul Holmgren menar att Sveriges sammanhållning bygger på gemensamma värderingar som yttrandefrihet, rättsstat och öppen debatt. Foto: Privat/I99pema, CC BY 3.0, via Wikimedia Commons

Utan gemensam värdegrund riskerar tilliten och sammanhållningen att brytas ner

Holmgren: Civilisationer bärs av gemensamma värderingar

<div class="_chunkWrapper_6ta1u_30"> Adam Maquard arbetade som integrationshandläggare under flyktingvågen 2015. Elva år senare ser han både lyckad integration och kvarvarande utmaningar – och menar att debatten borde rymma båda bilderna. </div>

När hösten 2015 förändrade Sverige stod jag mitt i mottagandet av nyanlända. Som integrationshandläggare mötte jag människor som flytt från krig, förföljelse och osäkerhet. De kom med få ägodelar men med en stark vilja att skapa sig ett nytt liv.

Adam Maquard menar att integration kräver både stöd och tydliga krav – och att verkligheten sällan ryms i debattens ytterligheter. Foto: Privat/I99pema, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Integration kräver både stöd och tydliga krav – inte ytterligheter

Maquard: Jag mötte flyktingar 2015 – nu är de mina grannar

Sjuksköterskeuniformer i demonstrationståg och poliser som inte får bära uniform i Pride. Daniel Alm ser en växande spänning kring hur samhällets mest förtroendebärande symboler används, och ibland skyddas, i det offentliga rummet.

Det finns en politisk estetik som just nu breder ut sig. Den är effektiv och medialt slagkraftig, men också problematisk. Den bygger på att låna auktoritet från institutioner vi är beroende av: vården, rättsstaten, även kyrkan, och använda deras symboler för att förstärka ett budskap som i grunden är politiskt.

Daniel Alm menar att vårdens uniformer inte bör användas som politisk rekvisita, oavsett budskap. Foto: Skärmdump via TikTok/Privat

Institutionernas symboler lånas ut till politiken – på bekostnad av deras trovärdighet

Alm: När institutionerna blir politisk rekvisita

Sommarpratare Elaf Ali skuldbelägger judar som inte tar avstånd från Israel, skriver Christoffer Jonsson. Enligt honom rör sig hennes resonemang djupt in i antisemitism – något han menar blir extra allvarligt givet Alis stora plattform.

På Instagram skriver journalisten och sommarprataren Elaf Ali ”Till judar som ’inte gillar Netanyahu, men älskar Israel’. Tror ni på riktigt att Netanyahu är problemet? Hela staten är grundad av nationalistiska terrorister”.

Elaf Ali. Bild från 2021. Foto: Skärmdump via TV4/YouTube

Att skuldbelägga judar för Israels politik är ren desinformation

Jonsson: Elaf Ali normaliserar farlig antisemitism

När statsvetarprofessor Bo Rothstein i Axess vässar pennan mot universitetsvärldens ideologiska likriktning gör han en viktig insats. Man kunde dock ha önskat att han även riktat sin kritiska blick mot den egna disciplinen, skriver Torsten Sandström.

I Axess Magasin (maj 2026) skriver professorn i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, Bo Rothstein, en läsvärd och angelägen text: <a href="https://www.axess.se/fordjupning/hotet-inifran/">”Ideologisk likriktning hotar den fria forskningen”.</a> Som läsaren anar är temat att woke och ideologiska dogmer får den svenska vetenskapens folk att blunda för potentiellt samhällsviktig forskning för att slippa redovisa obekväma slutsatser.

Torsten Sandström tar sig an en essä av Bo Rothstein. Foto: Boberger (CC BY-SA 3.0)

 Bo Rothstein  gör en viktig insats men kunde kastat ett getöga även på statsvetenskapen

Sandström: Politisk opportunism inom vetenskapen

Den libanesiska staten befinner sig i dag i ett avgörande skede – ett av de mest betydelsefulla i landets moderna historia. Det skriver Saad Khiralla, i Bulletin.

Libanon står inför två motsatta framtidsvägar: antingen att frigöra sig från Hizbollahs dominans den iranska regimens ombud som, enligt min bedömning håller den libanesiska staten och dess beslutsfattande i ett fast grepp – vilket skulle kunna bana väg för en ny era, eventuellt även ett fredsavtal med Israel.

.”Libanons sekulära och pluralistiska modell”