En regelbaserad världsordning är bra. Men om ett sådant folkrättsligt system ska fungera måste någon se till att reglerna följs och att regelbrott får konsekvenser. Om folkrätt däremot innebär att skurksater som Iran i skydd av folkrätten kan förbereda och genomföra angrepp mot andra stater så blir folkrätten en del av problemet.

En av rösterna i den kör som fördömt USA:s angrepp med bunkerbomber mot Irans kärntekniska anläggningar tillhör Ryssland. Detta är ett “uppenbart brott mot internationell rätt, FN-stadgan och relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd”, fastslog det ryska utrikesdepartementet i ett <a href="https://mid.ru/en/foreign_policy/news/2029109/">uttalande</a>.

Carl Bildt ser angreppen på Irans kärnvapenprogram som ett upprörande brott mot folkrätten. Foto: Stefan Jerrevång/TT

Den som tror att mullorna kan talas till rätta ska nog börja ta sin medicin igen.

Skogkär: Folkrätt för självmordsbenägna

Idag är det Moderaternas dag i Almedalen. De bör ta tillfället i akt och göra sig kvitt Carl Bildt. Han har gjort mycket gott för Sverige – men det var ett bra tag sedan nu. Det är dags att placera honom på museum, där han kan hedras för sina fornstora dar. Detta skriver John Gustavsson.

Moderaterna har, efter vad jag kan se, inget partimuseum. Detta bör man ändra på, om inte annat för att ha någonstans där man säkert och tryggt kan förvara partiets heligaste och äldsta relik, Carl Bildt. Ute i den moderna världen är han nämligen en vandrande katastrof.

”Carl Bildt, svensk statsminister 1991-1994. Rör ej! Föräldrar ansvarar för sina barn!” Photo credit: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Tack för lång och trogen tjänst, men nu får det räcka!

Gustavsson: Moderaterna bör ställa ut Carl Bildt på museum

Jimmie Åkesson höll ett utmärkt tal i Almedalen, och lyckades blanda hjärta och hjärna. Även om det ser mörkt ut för högern så lär Magdalena Andersson inte vinna utan kamp. Detta skriver John Gustavsson.

Jimmie Åkesson talade igår i Almedalen. Om man ska sammanfatta talet i två ord så blir ”strategiskt” och ”sturskt”.

Det är aldrig för sent att ge upp, så man kan lika gärna skjuta lite på det. Photo credit: Christine Olsson/TT

”Ur vägen, moskoviter! Friskt mod, I gossar blå!”

Gustavsson: Jimmie Åkesson har inte gett upp

Simona Mohamsson valdes i går till partiledare för Liberalerna. Hennes första framträdande, talet i Almedalen, är intressant och ger en möjlighet till en ny nisch för Liberalerna. Genom att söka konflikt med Socialdemokraterna i integrationsfrågan kan Liberalerna åter få en roll i svensk politik.

Liberalernas nya partiledare, Simona Mohamsson, är intressant på flera sätt. Hon måste rädda ett parti i nästa val, ge det en roll i svensk politik och samtidigt säkra stödröster för att överhuvudtaget komma in i riksdagen.

Liberalerna kanske trots allt lyckas klara sig kvar i svensk politik. Foto: Christine Olsson/TT

Liberalerna vill vara partiet för de som vill integreras 

Hjort: Mohamsson mot Redar: en ny konfliktlinje i svensk integrationspolitik?  

De som naivt tror att det räcker med förhandlingar för att stoppa Irans kärnvapenprogram har tydligen sovit de senaste tjugo åren. Igen och igen har den iranska regimen ljugit för oss. Detta skriver Lennart Göransson.

Med en kompis låg jag på taket till badplatsens omklädningshytt och sprätte grus på de som fanns nedanför. Vi kunde ha varit 10 år eller så, busiga men inte direkt elaka.

Iran högste ledare Ali Khamenei – är det verkligen så illa ställt med världen att man inte ens kan lita på någon som ser ut som jultomten? Photo credit: Vahid Salemi / TT

Göranson: Iran och fördelen med att ljuga

Liberalernas Simona Mohamsson står inför stora utmaningar. För att klara dessa måste hon vara hänsynslöst pragmatisk och inse att det är dags att sluta fred med Sverigedemokraterna <span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; font-family: 'Aptos',sans-serif; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: Aptos; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-language: EN-US; mso-bidi-language: AR-SA;">– vad än partikamraterna tycker. Detta skriver John Gustavsson.

För några veckor sedan skrev jag att Liberalerna <a href="https://bulletin.nu/gustavsson-liberalerna-behover-en-nixon">behövde en Richard Nixon</a>. Nu är frågan om man hittat en. Simona Mohamsson uppfyller åtminstone vissa av kriterierna, och hennes tal i Almedalen klockan tolv idag kommer därför att bli högintressant att följa.

Mohamssons parti står vid avgrunden. Är det dags att svänga? Photo credit: Pontus Lundahl/TT

12:00 håller den nya L-ledaren tal i Almedalen – ska hon välja en ny kurs?

Gustavsson: Mohamsson kan bli Liberalernas Nixon

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson tappar förtroende i egna och andra partiers led. Det finns flera orsaker men en av dem är att han mer söker beröm och likhet med Socialdemokrater än med de egna. Utspelen kring Iran är bara ett av många exempel, men där den förre partiledaren Ulf Adelsohns utspel gör konflikten så tydlig.

Moderaternas partiledare, Ulf Kristersson, har problem med väljarnas förtroende.En lång rad skandaler – inte minst kring de nationella säkerhetsrådgivarna – har urholkat hans trovärdighet. Men det finns också ett annat problem: likheten med Socialdemokraterna.

Vill Ulf Kristersson ha förtroende måste han låta mer som Adelsohn än Jan Eliasson. Foto: Björn Larsson Ask/SvD/TT /  

Ulf Kristersson låter mer som Jan Eliasson än Ulf Adelsohn

Hjort: Därför förlorar Kristersson borgerligt förtroende 

Sverige har genom massinvandringen utsatts för ett gigantiskt social experiment – som misslyckats. Men för att dölja konsekvenserna av detta vill nu politikerna göra ytterligare ett experiment, den här gången med tvångsblandning. Detta skriver Torsten Sandström.

Den totala invandringen till Sverige sedan år 2000 talas det lite om. Men Statistiska centralbyrån har raka besked:

”Äntligen hemma!” Photo credit: ALI LORESTANI/TT

Det krävs nya misslyckanden för att dölja gamla misslyckanden

Sandström: Från massinvandringsexperiment till tvångsblandningsexperiment

Islamistregimen i Teheran vacklar, och behöver allt stöd den kan få. Lyckligtvis kommer P1 till undsättning. Det är synd om de stackars mördarmullorna. Detta skriver Birgitta Sparf.

Ständigt grusas förhoppningarna om att P1:s flaggskepp för nyheter och politisk debatt ska ha gjort sina allra värsta bottennapp och att det någon gång måste vända.

Sveriges före detta utrikesminister Ann Linde i Iran år 2017. Photo credit: Ebrahim Noroozi / TT / AP

Sparf: Nytt bottennapp för Iranpropaganda i P1

De amerikanska och israeliska angreppen mot den iranska regimen har varit framgångsrika. Men vågar man löpa linan ut och avsätta regimen? Och om man vågar, borde man faktiskt göra det? Detta frågar sig August von Seth.

Två veckor var mer än vad som behövdes för att övertyga USA:s president. Beslutstiden sattes av Donald Trump själv veckan efter att Israel hade inlett sina robotanfall mot flertalet mål i ärkefienden Iran. Tre dagar senare lät amerikanska Pentagon flyga B2-bombplan över tre centrala anläggningar i den iranska regimens kärnatomprogram. Samtliga har nu jämnats med marken med hjälp av blytunga GBU-57-bomber, “bunkerknäckare” unika till Washingtons extensiva arsenal.

Azaditornet / Frihetstornet i Teheran – kommer det snart att göra skäl för sitt namn? Photo credit: Vahid Salemi / AP / TT