Att flickor i snitt får högre skolbetyg än pojkar är ett globalt fenomen, även om det så kallade könsgapet är större i vissa länder än i andra. Frågan om varför pojkar halkar efter i skolan är komplex och många forskare försöker undersöka vilka förklaringar som kan ligga bakom.

I somras publicerade Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) en rapport som syftar till att ge större klarhet i frågan. Rapporten undersöker hur föräldrarnas kulturella bakgrund påverkar könsskillnaderna i studieresultat. Det gjorde man genom att jämföra betygen i årskurs 9.

Läs även: Fredrik Kärrholm: Det bör sägas oftare till unga män: Bete dig som en man

– Vi jämförde betygen mellan pojkar och flickor vars föräldrar har invandrat till Sverige. Vi studerade syskon som kommer från samma familj, säger nationalekonomen Helena Holmlund, som har skrivit rapporten tillsammans med Helmut Rainer och Patrick Reich.

– Sedan undersökte vi om könsskillnaderna i betyg mellan syskonen samvarierar med kulturella faktorer i föräldrarnas hemländer, fortsätter hon.

Som utgångspunkt använde sig forskarna av mått som har tagits fram av en holländsk sociolog vid namn Geert Hofstedes, som delar in länder i fyra olika så kallade kulturella dimensioner. Dessa fyra är ambition och konkurrens, acceptans för ojämlik maktfördelning, undvikande av osäkerhet, samt samhällets tidsorientering.

Mindre könsgap vid konkurrens

Det första måttet, om konkurrens och ambition, mäter hur högt en kultur värderar sådant som prestation och konkurrens gentemot hur högt den värderar sådant som konsensus, samarbete och relationer. Ursprungligen benämndes de första egenskaperna som ”maskulina” och de senare som ”feminina”.

Acceptans för ojämlik maktfördelning handlar om – som namnet antyder – i vilken utsträckning ett samhälle är villigt att acceptera en ojämlik maktfördelning mellan exempelvis män och kvinnor.

I de samhällen som har höga värden av det tredje måttet, undvikande av osäkerhet, känner sig människor i högre utsträckning hotade av nya situationer och har lägre tolerans mot avvikande beteenden.

Läs även: Torbjörn Fagerström: Kön, biologi och den gränslösa konstruktivismen

Slutligen handlar det fjärde måttet, om samhällets tidsorientering, om i vilken utsträckning människor är villiga att skjuta upp kortsiktig tillfredsställelse för långsiktiga mål. Det kan man göra genom uthållighet och sparsamhet.

– Vi var intresserade av att se om de olika faktorerna på något sätt samvarierade med könsskillnader i utfall, säger Helena Holmlund.

I rapporten stack ett av måtten ut – könsgapet visade sig vara mindre mellan flickor och pojkar vars föräldrar har ursprung i länder som premierar ambition och konkurrens.

– Flickorna presterar fortfarande bättre men gapet visade sig vara mindre, till pojkarnas fördel, säger Helena Holmlund.

Undersökte Sverige och Pisaländer

De invandrargrupper som analyserades i studien kommer från länder som har blivit kategoriserade i Geert Hofstedes system. Detta är länder som ligger i Nord- och Sydamerika, Europa och delar av Asien. För Afrika saknas flertalet länder.

Det saknas även data från några av de länder som Sverige har haft stor invandring ifrån de senaste åren, som Syrien och Afghanistan, så för dessa elever har man inte kunnat göra någon jämförelse.

Läs även: Lars Åberg: Underbeskyddade barn i ett underbeskyddat samhälle

Utöver svenska elever med utrikes bakgrund har Helena Holmlund och hennes kollegor även tittat på data om elever från 29 andra mottagarländer och 40 ursprungsländer. Detta gjorde de för att få en mer heltäckande bild, eftersom könsskillnaderna är globala.

– När vi använder svenska data så är det inte representativt för hela världen. Många barn här har föräldrar från Finland eller från Turkiet eftersom det är stora ursprungsländer i Sverige, säger Helena Holmlund.

För att få data om de andra länderna använde de sig av material från Pisa, vilken är en internationell studie som vart tredje år undersöker 15-åringars kunskaper i läsförståelse, naturvetenskap och matematik.

Långsiktighet gynnar svenska flickor

Bland de länder som värderar konkurrens och ambition högt finns exempelvis USA, Mexiko, Venezuela, Storbritannien, Tyskland, Österrike, Italien, Kina, Japan, Filippinerna och Australien.

Alla nordiska länder (förutom Island för vilken data saknas) värderar konkurrens och ambition relativt lågt – det gör även Finland som ofta nämns som ett föredöme i skoldebatter. Samma låga värdering gäller i bland annat Portugal, Ryssland, Lettland, Litauen, Guatemala, Chile, Thailand, Vietnam och Sydkorea.

Turkiet, som Helena Holmlund nämnde som ett stort invandrarland i Sverige, befinner sig någonstans i mitten på värderingsskalan.

Läs även: Per Gudmundson: Vad är det för fel på våra förorter?

Ett exempel från rapporten visar att om föräldrar från Danmark, som likt Sverige värderar konkurrens och ambition lågt, skulle värdera det måttet lika högt som föräldrar från Tyskland skulle pojkar prestera relativt bättre och könsgapet minska med 38 procent.

Bland de andra tre måtten från Hofstedes modell var det bara ett till som visade ett samband, fast bara för invandrargrupper i svensk kontext, berättar Helena Holmlund. Den här gången var det till flickornas fördel.

Läs även: Susanna Birgersson: Gör upp med jämlikhetslögnen

– Vi kunde se att bland de elever vars föräldrar kommer från samhällen som värderar en lång tidshorisont går det bättre för flickorna relativt pojkarna. Men det här ser inte ut att vara ett generellt mönster när vi undersöker Pisadata. Det kan bero på att Sverige har sina egna institutioner och sitt eget skolsystem och barn vars föräldrar kommer från specifika länder som dominerar i våra data.

Länder som Tyskland, Ryssland, Kina och Japan värderar långsiktiga mål framför kortsiktiga högt. USA, Australien, Chile, Colombia, Egypten, Iran och Irak värderar det lågt, medan Sverige ligger i mitten.

Pojkar mer känsliga

Helena Holmlund säger att hon inte har något konkret svar på varför pojkar presterar relativt bättre när deras föräldrar kommer från kulturer som värderar konkurrens och ambition.

– Där har vi bara hypoteser som vi har försökt undersöka. En hypotes är att föräldrar som kommer från länder som premierar ambition och konkurrens antingen själva har en bättre socioekonomisk position i Sverige eller är mer ambitiösa när det gäller barnens skolgång, vilket leder till att barnen får gå i bra skolor, säger hon.

Enligt Helena Holmlund har tidigare forskning visat att både bättre socioekonomisk position och högre skolkvalitet är något som har visat sig gynna pojkar relativt mer än flickor.

Läs även: Aleksandra Boscanin: Bristande jämställdhet på arbetsmarknaden – för vem?

– Pojkar som växer upp i svaga socioekonomiska miljöer och som går i skolor med låg kvalitet går det särskilt dåligt för jämfört med flickor som växer upp i liknande miljöer.

Hon säger att pojkar är mer känsliga för negativ påverkan än flickor.

– Det finns mycket forskning som visar att pojkar är mer känsliga för miljöpåverkan. Det gäller även den socioekonomiska miljön. Man vet inte riktigt om det har att göra med att flickor är bättre på att kompensera för det negativa som man kan få i sin uppväxt, eller om det är något annat.

Trots detta vore det fel att tro att socioekonomi som ensam faktor kan förklara varför pojkar presterar relativt bättre när föräldrarna kommer från kulturer som värderar konkurrens och ambition högt.

– En annan hypotes är, utifrån det vi vet från beteendeforskning, att pojkar och flickor reagerar olika på konkurrenssituationer och att flickor har visat sig prestera sämre under konkurrens och press, säger Helena Holmlund.

Förklarar inte hela gapet

IFAU:s studie handlar inte om att komma fram till vilka åtgärder som skolan bör vidta för att förbättra studieförhållandena. Det betyder dock inte att det inte går att dra vissa betydelsefulla slutsatser från den.

– Våra resultat ligger en bra bit från policy, de handlar mer om kunskapsuppbyggnad kring de här frågorna. Resultaten om ambition och konkurrens är en pusselbit för att allmänt förstå könsskillnader, säger Helena Holmlund och fortsätter:

– Sedan har vi det här som har bekräftats av tidigare forskning, att pojkar som växer upp i socioekonomiskt svaga miljöer går det relativt sämre för. Det är ett viktigt resultat att ta med sig, att dessa pojkar kan behöva särskilt stöd.

Läs även: Anna-Karin Wyndhamn: När lärare låter bli att rätta fel lämnas eleverna i sticket

Den kulturella bakgrunden må vara en betydande del när det kommer till att förbättra elevers skolgång och betyg. Men, påpekar Helena Holmlund, det är bara en komponent bland många andra. Fortfarande är det mycket som inte går att förklara när det kommer till varför flickor i snitt får bättre skolbetyg än pojkar.

– Måtten på kulturell bakgrund som vi använder kan förklara tio procent av variationen mellan länder när det gäller könsgap och betyg. Det betyder att 90 procent förklaras av någonting annat som vi inte känner till, avslutar Helena Holmlund.