Kommunikatörerna utgör en kommunikationsvägg som journalisterna måste tränga igenom. Den uppfattningen är den rådande hos journalisterna i Sverige, enligt en ny rapport. 95 procent av dem upplever att polisen inte är en transparent myndighet. Rapporten, publicerad av Institutet för polisforskning, handlar om polisens sätt att kommunicera och tar sin utgångspunkt i journalisters upplevelser av polisens agerande. 62 journalister har intervjuats i rapporten.

Rapporten heter Hur hanterar polisen journalister? och är skriven av Stefan Holgersson, polis och professor i polisvetenskap vid polishögskolan i Oslo, samt Ossian Gran, som är journalist sedan 20 år tillbaka, men också utbildad jurist.

– Detta är ett alldeles för stort problem för att Polisenmyndigheten själv ska kunna göra något åt det. Min bedömning är också att det finns för starka krafter i ledningen, som vill behålla den rådande ordningen, säger Stefan Holgersson.

Rapporten ingår som del i forskningsprojektet ”Det myndigheter vill dölja – hur beteenden som riskerar att erodera tilliten till offentliga organisationer kan motverkas”.

Poliser har blivit redaktörer

I rapporten framträder också att allt fler svenska journalister verksamma inom lokalmedia reagerar mot att polisen har blivit ett slags redaktörer för nyheter om polisen och om brott.

Rapporten definierar transparens som att det ska vara lätt att få göra intervjuer och få tillgång till information, även i samband med reportage då journalister själva har tagit initiativet till bevakningen och vid granskning som kan medföra att polisen utsätts för kritik. Där upplever, enligt rapporten, 95 procent av journalisterna i Sverige att polisen inte är en transparent myndighet.

Dessutom framgår att de intervjuade journalisterna, med några få undantag, har erfarenhet av att Polismyndigheten sätter offentlighetsprincipen ur spel när journalister begär att få ut allmänna handlingar från Polismyndigheten.

En av journalisterna träder fram och berättar om sina upplevelser i rapporten: ”För mig tog det ganska många år att förstå hur genomtänkt polisens strategi är. Från början trodde jag att det rörde sig om misstag och annat, men nu när jag granskat polisen i olika ärenden under cirka tio år har jag sett ett tydligt mönster. Det har varit en isande insikt. Jag tror att det är många journalister som inte har förstått hur genomtänkt polisens kommunikationsstrategi är för att ge en positiv bild av polisen, för att parera kritik och för att försvåra insyn.”

En svårgenomtränglig vägg

I rapporter framförde en del journalister att de får hjälp och information av kommunikationsavdelningen, samt hjälp med att komma i kontakt med polisanställda. Men det vanligaste var att de upplever kommunikatörerna som ”en kommunikationsvägg som journalisterna måste tränga igenom”.

Där står även ”Flera journalister beskrev att det är lätt att få information om man känner rätt person och har källor inom polisen, men utan upparbetade kontakter kan det vara hur svårt som helst”.

Det upplevdes som ett stort problem att det finns en rädsla bland polisanställda att ställa upp på intervjuer eller överhuvudtaget prata med journalister.

I rapporten står det också att nyheter om och från polisen är högt värderade på nyhetsredaktioner eftersom sådana händelser fångar nyhetspublikens intresse. ”En analys av knappt 8 000 reportage i media visade att särskilt lokala medier har en stor andel reportage med koppling till polisens verksamhet.”

Angående Polisens interna kommunikationsarbete står bland annat: ”Vid 92 procent av intervjuerna framkom att det råder ett osunt maktförhållande. Det innefattar att Polismyndigheten har en stark position i förhållande till media och kan styra den bild som förmedlas om polisens verksamhet och om brott.”

Rapporten presenterar även en analys av 800 artiklar på polisens officiella konton och cirka 4 000 kommentarer. Där visade det sig att polisen i sina egna kanaler förmedlar en helt och hållet positiv bild av sin verksamhet.

Erfaren polisman bekräftar

Anders Burén har arbetat som polis i över 40 år. Först som patrullerande polis och sedan som utredare, spanare och med kriminalteknik. Han avancerade så småningom till toppnivå och har erfarenhet från en rad chefsbefattningar och var i åtta år operativ spaningschef på Länskriminalen i Stockholm.

– Detta stämmer väl överens med min erfarenhet. Särskilt sedan omorganisationen 2015, under ledning av Dan Eliasson, blev denna bild tydlig. Polisens strategi är att stoppa så mycket information som möjligt som kan verka kritisk mot den egna myndigheten, och i stället lyfta fram information som kan visa att Polisen gör ett bra jobb, säger Anders Burén.

Han menar även att den polisman som talar ut med media innan att först höra av sig till kommunikationsavdelningen kan råka illa ut.

– Kommunikationsavdelningen har ett, för polisledningen, viktigt syfte: att censurera information gentemot allmänheten som kan ställa polismyndigheten i dålig dager. Den polisman som talar med en journalist utan att först gå genom mediecenter kan råka illa ut, säger han.

Fraser från polisen som ”hela samhället måste bli bättre på samverkan, som skola, socialtjänsten och kommunerna” är också en väl inarbetad strategi, menar han.

– Detta görs för att avleda uppmärksamheten från Polisens bristande arbete. De försöker hindra information att nå allmänheten om hur illa Polismyndigheten fungerar, säger han.

– Det som är förödande med strategin är att Polismyndigheten därmed aldrig kan bli bättre och lära sig av sina misstag, utan bara sopar under mattan, avslutar han.

Tipsa journalisten Henrik Sjögren, henrik@bulletin.nu.

Läs även: Tidigare polistoppens dom – myndigheten har havererat
Läs även: Polisen Fredrik Gårdare: Vi har ramlat över en kant
Läs även: Löfven skulle knäcka gängen – dödsskjutningarna ökade mest i Europa.

Läs även: Ulf Boströms kollega sköts till döds – nu rasar han mot polisledningen
Läs även: Springare: Vi behöver en ny polisutbildning

Läs även: Brinkemo: Vi behöver lyssna på poliser som Ulf Boström
Läs även: Dahlman: Mest snickesnack från regeringen om att knäcka gängen