”Hur jobbar ni för att beivra den här typen av kriminalitet?” Den frågan ställde Aktuellts Katia Elliott till Ann-Louise Kämpe, chef för polisområde södra Skåne, angående de våldsamheter som uppstod mellan två klaner i Lund härom veckan. Programledaren beskrev hur poliserna hade ”stått och tittat på” medan klanerna fortsatte bråka, oberörda av polisens närvaro.

Svaret från polischefen löd: ”Som med all gängkriminalitet, inte minst den släktbaserade, så är det jätteviktigt att hela samhället jobbar tillsammans. Vi i polisen har vår roll, men där vi blir som starkast är när myndigheter och kommuner jobbar tillsammans.”

Läs även: Polisen Fredrik Gårdare: Vi har ramlat över en kant

Svaret är inarbetat och följer en strategi, påbjuden av polisens kommunikationsavdelning, enligt den tidigare polischefen Anders Burén. Han har arbetat som polis i över 40 år. Först som patrullerande polis och sedan som utredare, spanare och med kriminalteknik. Han avancerade så småningom till toppnivå och har erfarenhet från en rad chefsbefattningar och var i åtta år operativ spaningschef på Länskriminalen i Stockholm.

– I morse läste jag om nya dödsskjutningar i gängmiljö. I dag är det vardagsmat. Man noterar det knappast, utan bläddrar vidare till sportsidorna. Hade sådant inträffat för tio år sedan hade en gigantisk polisinsats dragits igång som hade varat i månader. I dag tror jag uppriktigt inte ens att det finns någon tillgänglig polis att sätta på fallet, säger han.

”Fisken ruttnar från huvudet”

Fisken ruttnar från huvudet, lyder ett gammalt talesätt. Överfört på en organisation innebär talesättet att om den översta ledningen brister i kompetens eller tar direkt olämpliga beslut, så sprider det sig snabbt nedåt i organisationen, tills den slutligen blir helt otjänlig.

Det är så den nyligen pensionerade polischefen Anders Burén vill beskriva polismyndigheten i dag – en organisation som havererat på grund av felaktiga ledningsbeslut.

– Sedan omorganisationen 2015 har polisarbetet imploderat. Luften har gått ur. Den stolthet och kåranda som fanns hos polisen tidigare är ett minne blott. De sista åren möttes jag av uppgivenhet och sänkta huvuden inne på polishuset, säger han.

Dramatiska siffror

Göteborgs-Posten beskrev nyligen att Sverige har hundratals ouppklarade mord och att antalet växer snabbt. I maj i år presenterade Brottsförebyggande rådet (Brå) en rapport som jämför utvecklingen av dödligt skjutvapenvåld i Sverige med övriga Europa. Sverige ligger enligt rapporten i topp – och ökningstakten har varit den allra högsta.

På 20 år har antalet dödsskjutningar halverats i Europa. Men i Sverige har de fördubblats. Rapporten konstaterar också att fyra av fem av dödsskjutningarna sker i kriminella miljöer.

Läs även: Löfven skulle knäcka gängen – dödsskjutningarna ökade mest i Europa.

Enligt Anders Burén finns det tre skäl till att polismyndigheten har tappat sin förmåga. Det första är den omorganisation som genomfördes 2015 av dåvarande rikspolischef Dan Eliasson. Det andra är en överakademiserad polisutbildning. Det tredje är att HR- och kommunikationsavdelningarna har givits för stor makt.

”Alla chefer avsattes över en natt”

– Tanken med omorganisationen var att få ut fler poliser på plats där de behövdes, men det blev tvärtom. De självstyrande enheterna skulle nu styras från centralt håll. Ledningen skulle kunna fördela resurserna fritt över landet. Över en natt avsattes alla polischefer och de skulle söka nya tjänster inom polisen, säger Anders Burén.

Detta ledde enligt honom till att nya chefer tillsattes som inte hade tillräcklig erfarenhet av polisarbete. Tanken från ledningen var att de gamla, erfarna och duktiga polischeferna nu skulle ut och patrullera.

– Det som uppstod var i stället en stor känsla av besvikelse och svek som genomsyrade hela organisationen. Dugliga poliser hamnade inne för att utföra byråkratiska göromål. Äldre poliser började invänta sina förtidspensioneringar och yngre började titta sig om efter andra jobb. Förr i tiden kunde 67-åriga poliser falla i gråt vid sina avskedstal då de inte ville lämna sina jobb.

”Bara losers nöter gatsten”

Det som tidigare hade varit en polis viktigaste uppgift, att befinna sig ute på fältet och förhindra nya brott, betraktas idag som något förlorare sysslar med.

– En kultur har uppstått där man anses vara en ”loser” om man har jobbat som uniformerad i mer än två år. Det finns ett internt skämt inom polisen som lyder: På morgonen går två tusen personer in genom dörrarna i huvudkontoret i Kronobergskvarteret. Men endast två går ut.

Skämtet är lite tillspetsat, men han menar att det ligger en hel del i det.

– Ofantligt mycket tid och resurser slösas bort genom att dugliga och duktiga poliser har blivit satta att göra administrativa uppgifter, eller att delta i, samt genomföra, utbildningar av diverse slag, säger Anders Burén.

Och just detta, menar han, leder oss vidare in i den andra anledningen till att polisen har tappat sin förmåga att lösa brott – överakademiseringen av yrket.

En överakademiserad poliskår

– En ung människa som i dag söker sig till polisyrket får en helt annan introduktion i dag än förr. I dag har polisutbildningen rört sig i en akademisk riktning där teori är viktigare än praktik, säger han.

Detta, i kombination med att polisutbildningen under många år har sänkt de fysiska kraven, har lett till en kår som hellre gör karriär som tjänstemän än som praktiskt arbetande poliser.

Läs även: Ulf Boströms kollega sköts till döds – nu rasar han mot polisledningen

– Jag minns åren som patrullerande polis som de mest spännande och givande åren. Då man var närvarande mitt i det som vi var satta att åtgärda. I dag skyggar poliserna för detta, säger han.

En ung polis i dag, menar han, strävar i allt högre grad efter att göra karriär som tjänsteman och riskerar lätt att hemfalla åt den så kallade ”pinnjakten”. Pinnjakten innebär att man vill stoltsera med att klara av så många lätta ärenden som möjligt, på bekostnad av de svåra och allvarliga utredningarna.

”Pinnjakten” leder fel

– Från ledningshåll finns i dag önskemål om att visa upp en god uppklarningsfrekvens. Det ser bra ut i statistiken när fler brott klaras ut. I en sådan värld är ett snatteribrott, eller ringa narkotikabrott, lika mycket värt som en dödsskjutning, säger Ander Burén.

Han menar också att det kan bli svårt att vända utvecklingen och få ut fler poliser i konfliktområdena – då allt färre poliser har den erfarenhet som krävs.

– I dag ser vi hur de yngre poliserna blir allt räddare och osäkrare när det uppstår konfliktsituationer. För en rädd polis ligger det närmare till hands att dra vapen och avfyra skott. Förr fanns det fler poliser som var tryggare i sin roll och kunde avvärja hotfulla situationer med endast ord, eller på sin höjd en dragen batong, säger Anders Burén.

Läs även: Springare: Vi behöver en ny polisutbildning

Det tredje skälet till det som Anders Burén kallar polismyndighetens förfall är, som ovan nämndes, att HR- och kommunikationsavdelningarna har fått för stor makt.

– Efter omorganisationen försvann makten från polischeferna på de lägre nivåerna att själva anställa de personer de ansåg sig behöva. Allt skulle gå genom HR-avdelningen. Där maler byråkratins kvarnar så långsamt att man i regel behöver tillsätta en vikarie under lång tid, säger Anders Burén.

Dessutom, menar han, blir utfallet att man sällan får den kompetens man verkligen behöver.

”Kommunikatörer censurerar informationen”

– För tio år sedan, när jag var chef över en enhet, var organisationen extremt mycket mer lättrörlig. Jag kunde snabbt fatta beslut och kalla in de personer som behövdes i de specifika fallen. Nu måste man vänta på att HR-avdelningen ska utreda varje anställning in i minsta detalj, säger han.

Allt för många poliser har dessutom blivit satta att arbeta som kommunikatörer och kommunikationsavdelningarna har fått för stor makt, menar Anders Burén. När en reporter i dag ringer till polisen får den aldrig tala direkt med den polis som är närmast händelsernas centrum. Några direktnummer till enskilda poliser finns inte. I stället hänvisas journalister till ett nationellt mediecenter som är uppdelat i regioner.

Läs även: Brinkemo: Vi behöver lyssna på poliser som Ulf Boström

– Kommunikationsavdelningen har ett, för polisledningen, viktigt syfte: att censurera information gentemot allmänheten som kan ställa polismyndigheten i dålig dager. Den polisman som talar med en journalist utan att först gå genom mediecenter kan råka illa ut, säger han.

Han uppmanar också journalister att vara vaksamma när polisen uttrycker sig som att ”hela samhället måste bli bättre på samverkan, som skola, socialtjänsten och kommunerna”.

– Detta är taktik och en avledningsmanöver från kommunikationsavdelningen. Deras agenda är att stoppa allmänheten från att förstå hur illa det fungerar på polismyndigheten och i stället försöka framställa polismyndigheten i god dager.

Läs även: Dahlman: Mest snickesnack från regeringen om att knäcka gängen

Det är även vanligt att kommunikationsavdelningen ringer upp berörda poliser för att berätta för dem vad de får och inte får säga till media, menar han.

Hur hade du själv agerat om du blev bli rikspolischef för en dag?
– Jag hade stoppat alla utbildningar under ett år och placerat så många som möjligt ute att ”nöta gatsten”. Även låtit polischeferna själva anställa vilka de anser vara mest lämpade. Polisarbete är egentligen inte svårare än att ju fler poliser som finns på plats ute på fältet, desto lättare är det att bedriva vettigt polisarbete.

Läs även: Brinkemo: Klanuppgörelsen i Lund en fråga om heder

Tipsa journalisten Henrik Sjögren henrik@bulletin.nu. Du har grundlagsskyddad rätt att förbli anonym.