Att det måste vara viktigare för klimatet att Kina minskar sina enorma utsläpp än att Sverige minskar sina är en självklarhet. Fast inte för rödgröna väljare.

Vad är viktigast – att Sverige minskar sina klimatpåverkande utsläpp eller att Kina gör det? Det kan framstå som en lite udda fråga med tanke på att svaret borde vara självklart för alla. Kina svarar trots allt för ungefär en tredjedel av världens samlade klimatpåverkande utsläpp, Sverige för en eller två promille.

För Per Bolund (MP) och Märta Stenevi (MP) är det viktigaste att göra något, vad som helst, oavsett om det har effekt eller ej. Foto: Henrik Montgomery/TT 

Hur någon kan anse att det är viktigare att Sverige minskar sina utsläpp än att Kina gör det är en gåta.

Skogkär: Bättre att vara fattig och sjuk än rik och frisk

När Vänsterpartiet kallar till demonstration till skydd för religiösas känslor medan Karl Marx går som en utombordare i sin grav, behövs inga folkutbyteskonspirationer för att notera att partiet anpassar sig till en förändrad demografi. Och oavsett om våra politiker väljer eftergifter eller repression för att möta migrationspolitikens konsekvenser så blir vi alla förlorare när demokratin tar stryk, skriver Ann Charlott Altstadt.

När framtiden ska summera samtiden kommer nog inte det eritreanska slaget på Järvafältet augusti 2023 att gå till historien eller utmärka sig på något särskilt vis alls. Jag befarar att nivån försmak redan passerats och att tippa på eskalering handlar inte om fördomar utan om odds utifrån en välkänd faktor: Det är demografin, dumbom!

Upprörda känslor resulterade i handgemäng i torsdags på Järvafältet. Foto: Magnus Lejhall/TT / Karl Gabor

Migrationspolitikens omvandingstryck kommer att förändra Sverige långt mer än vad vi sett hittills.

Altstadt: Det är demografin, dumbom!

I Barbie tar feminismen några steg bort från den avgrund där man håller på att avskaffa kvinnan som sådan. Filmen tar feminismen tillbaka till den värld där män och kvinnor finns och där feminismens uppgift är att tillvarata de senares intressen i samarbete med de förra. Det är helt enkelt en film om värdet av jämställdhet, skriver August von Seth.

Världen befinner sig just nu i ett allvarligt läge – i många avseenden. Kriget i Ukraina rasar ännu, vi tampas dagligen med inflation, och tonläget världsmakter emellan ser ut att förvärras för varje dag som går. Upplevelsen av situationen som en dyster och gravallvarlig fars kan vara anledningen till att publiken världen över bestämde sig för att se den cyniska komedin Barbie, en mycket väl marknadsförd film om en Barbiedockas personliga uppvaknande och samhällets kvinnosyn.

Ryan Gosling och Margot Robbie spelar huvudrollerna i den nya filmen om Barbie. Foto: Scott Garfitt/AP/TT

Filmen tar feminismen några steg bort från den avgrund där man håller på att avskaffa kvinnan som sådan. 

von Seth: Barbie visar på feminismens avradikalisering

Förra veckan utbröt kravaller när olika politiska grupperingar från Eritrea slogs så strån och stickor rök på Järvafältet. En fråga som många svenskar ställer sig är: ”Vad fasiken gör dessa människor i Sverige?” Svaret är enkelt: De fullbordar mångkulturen, skriver Luai Ahmed.

En bekant från Syrien berättade nyligen för mig hur han lyckats lära sig tyska och integrera sig i Tyskland: ”Jag älskar öl och fläskkött, och dessa två ting är självklara delar av att lyckas integrera sig i Väst”.

Foto: Timmy Augustsson, Ali Lorestani / TT

Du behöver inte äta gris för att integreras, men du måste lämna våldets kultur bakom dig.

Ahmed: Våra politiker beställde Eritreafestivalen

Pridetåget har återigen gått av stapeln, ett av alla tecken på samtidens lätt obegripliga önskan att diskutera sex precis överallt, och dess vilja att flytta ut medborgarnas sängkammare på gator och torg. Men vare sig det handlar om sexuell läggning, kön eller ras, så är alla segrar som kan vinnas sedan länge vunna, skriver Erik Lidström.

Att döma av det så kallade offentliga samtalet är vår sexualitet något oerhört viktigt, något som ska diskuteras på längden och tvären, i tid och otid. I synnerhet är tydligen sexualiteten hos vad den amerikanske komikern Dave Chapelle kallar alfabetsmänniskor, något oerhört centralt. HBTQXYZÅÄÖ, eller vad det nu heter.

Statsminister Ulf Kristersson (M) under Prideparaden i Stockholm på lördagen. Foto: Oscar Olsson / TT

Bortsett mina egna personliga relationer är jag fullständigt ointresserad av din sexuella läggning.

Lidström: Din sexualitet intresserar mig inte

”Vi har varit naiva”. ”Vi såg det inte komma”. Vi har hört de där ursäkterna från våra politiker till leda. Robert D Kaplans bok The Tragic Mind : Fear, Fate and the Burden of Power (Yale University Press 2023) är en bister uppgörelse med politiska fantasier och medveten barnslighet.

Kaplan, född 1952, har i årtionden skrivit tidningsartiklar och böcker om främst amerikansk utrikespolitik. Han har anklagats för att romantisera och försvara totalitära regimer och imperier. När man läser The Tragic Mind är det lätt att förstå hur han tänkt och vad kritikerna missat.

Författaren Robert D Kaplan Foto: robertdkaplan.com

Den som tänker tragiskt ser saker komma och behöver inte skylla på naivitet

Korn: Se tillvaron tragiskt och undvik tragedin

Vattenfalls senaste delårsrapport borde fått apokalypsens klockor att klämta för alla anhängare av grön omställning, elektrifiering av alltet och massiva industrisatsningar i norra Sverige. Men ingen tycks orka lägga hela pusslet och dra de självklara slutsatserna, skriver Björn Törnvall.

Vårt statliga energibolag Vattenfall kom nyligen ut med sin delårsrapport för perioden januari–juni 2023. Den borde, med sitt budskap om vindkraftens förödande inverkan på koncernens resultat, ha uppmärksammats stort i alla de medier som ständigt sjunger vindkraftens lov. Jag kunde dock inte se att den väckte någon särskild uppmärksamhet. Varför inte, undrar jag?

Vattenfall har släppt en klart knepig delårsrapport. Foto: Jessica Gow/TT

Kraven på snabb omställning till eldrift, när vi redan har en helt galen elmarknad, ger mig kalla kårar.

Törnvall: Vattenfall gör brakförlust på bindgalen elmarknad

Ett angrepp av eritreaner mot en eritreansk kulturfestival förvandlade Järvafältet i Stockholm till en krigsskådeplats. En episod ur vardagen i det nya, mångkulturella Sverige.

Eritreaner som stödjer hemlandets regim <a href="https://bulletin.nu/atta-svart-skadade-efter-upplopp-pa-eritreansk-festival-pa-jarva">drabbar</a> <a href="https://bulletin.nu/stort-slagsmal-mellan-eritreaner-i-stockholm">än en gång</a> samman med eritreaner som är motståndare till samma regim. Inte i Eritrea utan i Sverige, på Järvafältet i Stockholm.

En utbränd bil efter torsdagens våldsamma upplopp på Järvafältet. Foto: Ali Lorestani/TT

Den verkliga mångkulturen visade sig vara mycket annorlunda den föreställda.

Skogkär: Eritreanskt inbördeskrig på svensk mark

Man vet inte om man ska gråta eller skratta när man ser hur svenska politiker verkar mer bekymrade över att muslimska stater ogillar vår yttrandefrihet än över att samma stater hänger ateister och bögar i lyftkranar och förtrycker eller stenar kvinnor, skriver Luai Ahmed.

Det finns två saker som jag hade önskat mig att Ulf Kristersson hade sagt under den omtalade presskonferensen.

Tragikomiskt när länder som aldrig brytt sig en sekund om anständighet predikar moral för Sverige.

Ahmed: Hallå, dessa länder hänger alltså bögar i lyftkranar?!?

Socialdemokraterna kritiserar statsminister Ulf Kristersson (M) för svagt ledarskap under korankrisen. Men svärmen av grälsjuka utspel kan inte dölja det stora oppositionspartiets brist på egna idéer.

Oppositionsledaren Magdalena Andersson <a href="https://twitter.com/magdandersson/status/1686797492501835776?s=20">kräver</a> nu att regeringen ska presentera en plan för hur de tänker ta Sverige genom korankrisen.

Anders Ygeman och Tobias Baudin. Foto: Anders Wiklund/TT

Att larma och göra sig till, det är socialdemokratisk oppositionspolitik.