Självklart har det hänt att asiater utsatts för förlöjligande, men det är knappast det allvarliga problem Tobias Hübinette utmålar i sin senaste bok, skriver Mira Aksoy.

Att socialister och vänsterliberaler har importerat diverse amerikanska konflikter, inklusive problemformuleringar, till den svenska debatten är ingen nyhet. Att de sedan, när de möter mothugg som följd, anklagar konservativa och nationalister för att bedriva kulturkrig från USA – det är ett tydligt exempel på hur de allvarligt gaslightar sig själva och personer i sin omgivning.

Rasforskaren Tobias Hübinette Foto: Staffan Löwstedt/SvD/TT

Rasism mot asiater är inget stort problem

Aksoy: Hübinette borde undersöka sin egen offerkofta

Är det exotisering av det främmande som driver public service i världens sekuläraste land att gång på gång försöka sälja in en religion som med slöjan som viktigaste verktyg delar upp kvinnor i madonnor och horor? Logiken har gjort sig oanträffbar, skriver Mira Aksoy.

Islam tvingas på svenskarna mer och mer i det offentliga rummet. Inte minst via public service – och det är tröttsamt.

Ägnar sig public service åt att sälja in islam? Foto: Carina Johansen/NTB/TT / Christine Olsson/TT

Är det exotisering som driver TV i världens sekuläraste land att försöka sälja in en religion? 

Aksoy: Public service vill normalisera islam

Det spelar ingen större roll hur många politiska symboler man förbjuder när själva arrangemanget i grunden utformas som en woke-religiös ceremoni, skriver Mira Aksoy.

Det sägs att Eurovision ska vara fritt från politik. Vissa kanske tror att det försöker efterlevas med tanke på att arrangören förbjuder politiskt laddade flaggor och symboler – som visserligen letar sig in i tävlingen konsekvenslöst ändå – men det faller på sin egen orimlighet.

Vinnaren Nemo från Schweiz anser sig ha knäckt koden. Foto: Martin Meissner/AP/TT

Arrangemanget är i grunden en sorts en woke-religiös ceremoni och i högsta grad politiskt.

Aksoy: Eurovisionen som en sekteristisk predikan

Om fjärde vågens feminism är den transinkluderande variant som hävdar att män som kallar sig kvinnor ska ges tillträde till kvinnors fredade utrymmen, och i förlängningen vill avskaffa kvinnor som sådana, så är det kanske dags för en femte våg, skriver Mira Aksoy.

Har ni noterat skådespelet som etablissemanget ägnar sig åt? Plötsligt är det ingen som vet vad en kvinna är. Fast egentligen vet de ju det förstås.

Blir man kvinna av att byta juridiskt kön? Foto: Vilhelm Stokstad / TT

En feminism som vill avskaffa kvinnors rättigheter är ingen feminism över huvud taget.

Mira Aksoy

Kulturredaktör på Riks

Prenumerera här!

LEDARSKRIBENTER