Samtidigt som regeringsförklaringen andas optimism om den ekonomiska utvecklingen tyder många signaler på risker för recession. Stora svenska företag och branscher har hamnat i ekonomiska problem, EU brottas med svag ekonomisk utveckling och inte heller USA och Kina kommer att utgöra draglok för vårt land. Lennart Göranson skriver att regleringar, protektionism och offentlig expansion är viktiga orsaker till den ekonomiska stagnationen. Om det ekonomiska läget förvärras blir det särskilt viktigt att satsa på regelförenklingar, skattelättnader och avveckling av omotiverat statligt engagemang i näringsverksamhet.

<a href="https://www.regeringen.se/tal/2024/09/regeringsforklaringen-den-10-september-2024/">Regeringsförklaringen</a> vid riksdagens öppnande den 10 september inleds med orden ”det ljusnar vid horisonten”. Det är säkert en bra inställning för varje regering som vill göra Sverige bättre, och vem vill inte det? När det gäller den ekonomiska utvecklingen menar regeringen att vi nu har ”lämnat det värsta bakom oss”.

Ekonomin ser inte så ljus ut som många vill att vi ska tro

Göranson: Mörkret i slutet av tunneln

Förundersökningen mot journalisten Joakim Lamotte är nedlagd medan brottsmisstanke kvarstår mot vänsterpartisten Kristofer Lundberg. Hur media har hanterat frågan visar på en blind fläck i rapporteringen, Lamotte är inte en i gänget och därför försvaras inte ett angrepp på medierna.

När journalisten Joakim Lamotte för ett par veckor sedan hamnade i handgemäng med Vänsterpartiets ordförande i Angered, Kristofer Lundberg, blev frågan stor i media. När Lamotte frias, men misstanken mot Lundberg kvarstår och att han dessutom misstänks för att medvetet ha anklagat Lamotte för ett brott han visste att han var oskyldig till, är det tystare.

Varken att Joakim Lamotte friades eller att Lundberg är fortsatt misstänkt blev en stor nyhet Foto: Johan Nilsson/TT

Att Joakim Lamotte frias från misstankar medan politikern Lundberg fortfarande är misstänkt förtigs i medierna

Hjort: Politiker misshandlar journalist? Det borde vara en jättenyhet

Sverigedemokraternas Richard Jomshof har anklagats för hets mot folkgrupp. Detta är det senaste exemplet på hur definitionen av hets mot folkgrupp har svällt. Ett allvarligt hot mot svensk yttrandefrihet tornar upp sig, skriver juristen Johannes Norrman.

Förra veckan briserade nyheten att justitieutskottets ordförande Richard Jomshof blivit misstänkt för hets mot folkgrupp. Förundersökningen grundar sig på två islamkritiska satirteckningar som Jomshof delat på plattformen X, och har väckt en het debatt om yttrandefrihetens gränser. Utvecklingen har samtidigt en djupare juridisk kontext som många inte känner till, och utgör en del av ett bredare mönster. Bestämmelsen om hets mot folkgrupp tycks på kort tid ha fått en mer extensiv tillämpning – och min uppfattning är att regleringen blivit ett hot mot den fria åsiktsbildningen.

Richard Jomshof – ordförande i justitieutskottet, sverigedemokrat, politiker, hobbysatiriker, islamkritiker, efterlyst brottsling på flykt undan rättvisan, yttrandefrihetsaktivist, före detta syntmusiker, med mera. Foto: Claudio Bresciani/TT

Vem som helst kan anklagas för hets mot folkgrupp

Johannes Norrman: Satir är inte hets mot folkgrupp

Den senaste av flera skandaler kring Socialdemokraternas lotteriverksamhet väcker en fråga som borde ställas om och om igen tills den får sitt svar. Anser Socialdemokraterna att de har tjänat pengarna på ett sjysst sätt eller kommer de att betala tillbaka?

Den senaste av skandalerna kring Socialdemokraternas lotterier kommer i en för dem mycket olämplig tid. Tidöpartierna vill reglera Socialdemokraternas lotterier för att förhindra missbruk. Socialdemokraterna å andra sidan hävdar att deras lotterier är en central del av svensk demokrati. Det kan tyckas vara ett märkligt perspektiv.

Andersson måste besvara frågan om pengarna ska betalas tillbaka eller om hon anser att Socialdemokraterna har rätt till dem? Foto: Pontus Lundahl/TT

Socialdemokraterna måste svara på vem de anser att pengarna tillhör. 

Hjort: Kommer Socialdemokraterna att betala tillbaka? 

Trots att det är över trettio år sedan Östtyskland och Västtyskland blev ett land igen, är skillnaderna mellan öst och väst mycket stora, skriver Stig Fölhammar.

Den tredje oktober är det helgdag i Tyskland. Då skall ”Tag der Deutche Eingheit” firas, en helgdag som introducerades 1991. Men egentligen enades Tyskland inte 1991. ”Die Wessis” i Förbundsrepubliken (BRD) tog helt enkelt över ”Ossis in dem ehemahlige sogennante Deutsche Demokratische Republik” (DDR).

Symboliskt rullar en östtysk gränsvakt ett jättestort mynt av den gemensamma nya valutan över gränsen från Västtyskland till Östtyskland 1990 Foto: Rainer Klostermeier/AP/TT 

Splittringen består trots dryga trettio års enande

Fölhammar: Det djupt delade Tyskland

Återvandringsbidrag är en utmärkt idé, men räcker inte på egen hand. För att det ska leda till minskad invandring så måste förslaget följas av mer radikala och grundläggande åtgärder. Främst av dessa är ökade krav på ansvar och självförsörjning, samt minskade bidrag.

Regeringens förslag om ett återvandringsbidrag om 350 000 kronor var en positiv överraskning. För att det ska fungera måste det dock kombineras med andra åtgärder. Trivialt är, eller åtminstone borde vara, att det måste kombineras med permanent frånsägande av eventuellt svenskt medborgarskap och en omöjlighet att återvända till Sverige.

Radikala åtgärder krävs, skriver Erik Lidström. Foto: HANS T DAHLSKOG/TT

Återvandringsbidrag kan vara bra, men måste följas av radikala åtgärder

Lidström: Återvandringsbidrag kräver ett helhetsgrepp

Northvolts kris fördjupas för varje dag. Företaget blöder pengar och lyckas varken få i gång tillverkningen eller lösa sin finansiering. Staten måste vara tydlig när det kommer till frågan om ansvar. Det är Skellefteå kommun och Northvolt som har orsakat situationen och inte skattebetalarna. Eventuella problem får hanteras av de två.

Situationen för batteritillverkaren Northvolt ser allt mörkare ut. De har problem med sin finansiering, med lönsamheten och med inkomsterna. Professor Christian Sandström som följt bolaget under lång tid har givit Northvolt ungefär ett halvår innan det riskerar konkurs. Det är förmodligen få som är tacksamma över att ha fått delar av pensionen investerad där.

Peter Carlsson är vd för Northvolt. Ansvaret för bolagets framtid ligger på honom, inte på skattebetalarna. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Låt de ansvariga ta ansvaret om det blir en konkurs

Hjort: Ge inget stöd åt Northvolt

Studieförbundet Ibn Rushd har mist sina statliga bidrag av en orsak: att de i sitt studiematerial förespråkar hustrumisshandel, barnaga, homofobi och antisemitism. Ärkebiskopen Martin Modéus har engagerat sig för att försvara studieförbundet, men det säger mer om Svenska kyrkan och dess relation till staten än om Ibn Rushd.

Nyligen förlorade det muslimska studieförbundet Ibn Rushd sina statliga bidrag för den kommande treårsperioden. Detta kommer inte nödvändigtvis att innebära slutet för Ibn Rushd, som också får kommunalt stöd, men är ett hårt slag är det helt klart, och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Mest tragisk är ändå reaktionen från Svenska Kyrkan och dess ärkebiskop Martin Modéus.

Ärkebiskop Martin Modéus Foto: Anders Wiklund/TT

Varför försvarar ärkebiskopen en organisation som aktivt förespråkar sådant han är emot?

Gustavsson: Ibn Rushds kristna försvarare farligt naiva

Ett allt större utbud av flams, flabb och ytlig underhållning serveras i medierna som sömnpiller för folket, skriver Torsten Sandström. Det mest upprörande är att det är en medveten elit som står bakom förflackningen.

Den historiskt påläste vet att folkliga nöjen under årtusendenas lopp har förändrats. Hastigt uttryckt och tillspetsat från gladiatorspel till tevenöjen. Människors arbete, försörjning och fritid har förändrats och med den formerna för tidsfördriv. Det är förstås naturligt.

Också Allsång på Skansen har intagits av platsfamiljen Wahlgren Foto: Fredrik Sandberg/TT

Sandström: Billiga nöjen söver folket

För att migration ska ge ett tillskott till ett land krävs att den bidrar som nettoinbetalare. Svensk migration har ett dubbelt problem. Många av de som har invandrat är inte självförsörjande, samtidigt har vi haft ett generöst system för lågproduktiv arbetskraftsinvandring.

Mycket av debatten kring migration och befolkning präglas av ett grundläggande missförstånd kring nationalekonomi. Länders rikedom kan inte mätas genom att bara se på BNP utan för att kunna jämföra krävs mer information, inte minst befolkningens storlek.

Maria Malmer Stenergard har en dubbelutmaning. Foto: Johan Nilsson/TT

Migrationen ska i slutändan vara något som är positivt 