Kulturminister Parisa Liljestrand (M) utsåg Åsa Hemingway till generaldirektör – samma kvinna som vittne i tingsrätten glömt bort avgörande samtal med tandhygienisten Bernt Herlitz, som fick sparken efter att ha gjort precis vad myndigheterna bad honom göra, skriver Stig Fölhammar.

Det går knappt en dag utan att man förvånas och förfasas av hur uselt Sverige styres av de valda män och kvinnor som styr staten.

Kulturminister Parisa Liljestrand utsåg Åsa Hemingway till generaldirektör den 5 juni 2025 – trots att hon som vittne i tingsrätten glömt bort avgörande samtal med tandhygienisten Bernt Herlitz. Foto: Privat/Sveriges riksdag

En tandhygienist fick sparken, men chefen som glömde allt fick generaldirektörsjobb.

Fölhammar: När den vänstra handen inte vet vad den högra gör

Storbritanniens kris handlar om långt mer än Keir Starmers avgång. Roten ligger i välfärden, invandringspolitiken och en vänsterliberal offerideologi som vägrar se människans eget ansvar, skriver Torsten Sandström.

Efter att ha lyssnat på SR/SVT:s analyser av Keir Starmers avgång som premiärminister blir man inte klokare. Särskilt SVT framstår som rena kvällspressjournalistiken där vänstersinnade journalister bedrar folket. Journalister från vänster färmår nämligen inte kritiskt analysera verkligheten. Alltid ska den egna visionen av fakta fram. Vidare hoppas de ständigt på bättre tider för sina egna partivänner.

Sandström: Problemen i UK är mycket djupare än Starmer

Efter Operation Epic Fury väcktes hoppet om ett fritt Iran – men Trump väljer nu diplomati med mullorna framför det iranska folkets frihet, skriver Christoffer Jonsson.

Operation Epic Fury, genomförd av USA tillsammans med Israel, har kraftigt försvagat den iranska regimens militära förmåga. Flera högt uppsatta inom revolutionsgardet och prästerskapet har eliminerats. Efter ayatollah Khomeinis död väcktes ett hopp – bland exiliranier och iranier i landet – om att snart femtio år av förtryck äntligen skulle ta slut.

USA:s president Donald Trump, här tillsammans med utrikesminister Marco Rubio vid G7-mötet, hyllar avtalet med Iran – men möts av hård kritik från iranier i exil. Foto: The White House, Public domain, via Wikimedia Commons

Hoppet om ett fritt Iran grusas när Trump förhandlar med regimen han lovade att störta.

Jonsson: Trump väljer mullorna framför frihet

Plötsligt är Tucker Carlson en principfast fredskämpe. Inte den forne Irakkrigs-vurmaren som umgås med nazister och förintelseförnekare. Skillnaden mellan en nyhet och en sanning ryms i vad en redaktion väljer att inte nämna, skriver Samuel Fornäs i Bulletin.

I tisdags lämnade Tucker Carlson det republikanska partiet efter trettiofem år. SVT rapporterar att ”den konservativa debattören och medieprofilen” lämnar. Budskapet är simpelt: En man som motsatt sig Donald Trumps angrepp på Iran och bett om ursäkt för att ha vilselett sina tittare, ger upp på sitt parti. Vi ser en prydlig och värdig text om en avhoppare, som helt enkelt motsatt sig krig i fredens namn.

Foto: Tucker Carlson intervjuar den öppet förintelseförnekande nazistsympatisören Nick Fuentes på sin plattform.

Skillnaden mellan en nyhet och en sanning ryms i vad en redaktion väljer att inte nämna.

Fornäs: Vad fick SVT att gilla Tucker Carlson?

På midsommarafton fick Aftonbladets debattsida besök av en självutnämnd samhällsanalytiker med integration som expertområde. Birgitta Sparf har läst texten – och granskat skribenten.

Jag har hittat en trevlig och glad nyhet, denna gång i Aftonbladet.

Han kallas samhällsentreprenör – men vem är Adam Maquard egentligen? Foto: Privat/Bulletin

Samhällsentreprenören som fick plats på Aftonbladets debattsida – men vad gör han egentligen?

Sparf: Om en framgångsrik samhällsentreprenör

Kristdemokraternas förslag om att flytta makt från myndigheterna till den politiska nivån utmanar en förvaltningsmodell som fungerat sedan mitten av 1600-talet. Lennart Göranson menar att problemen borde gå att lösa på annat sätt – och noterar att motståndet mot den svenska modellen nu oväntat kommer från höger, skriver han.

Ett par dagar före midsommarhelgen lanserade Kristdemokraterna, bland annat genom en <a href="https://www.di.se/debatt/ge-staten-kraft-att-fatta-beslut-igen/">debattartikel i Dagens Industri</a>, ett förslag till grundläggande förändring av den svenska förvaltningsmodellen. ”Sverige måste bli ett land som återigen fattar strategiska beslut och genomför dem snabbt” skriver partiledningen och ger en rad exempel på hur myndigheter stuckit käppar i det politiska hjulet.

Axel Oxenstierna lade grunden för den svenska förvaltningsmodellen på 1600-talet. Nu vill Kristdemokraterna göra upp med arvet. Foto: Privat/After Michiel Jansz. van Mierevelt, Public domain, via Wikimedia Commons

Att slänga ut en modell som i 400 år gett oss stabilitet och evidensbaserade reformer är inte klok politik.

Göranson: Oxenstierna – 1.0 eller 2.0?

Europa väljer gång på gång att ignorera varningarna från de länder som känner Muslimska brödraskapet bäst – och det är svårare än någonsin att förstå varför, skriver Paul Holmgren.

Det finns få frågor där Europas politiska elit framstår som mer förvirrad än när det gäller Muslimska brödraskapet. Samtidigt som flera av de länder som levt med rörelsen längst har dragit slutsatsen att dess idéer utgör ett allvarligt hot mot samhällsordningen, fortsätter stora delar av västvärlden att behandla samma rörelse som en legitim samhällsaktör och en naturlig samtalspartner.

Europas beslutsfattare blundar för varningarna om Muslimska brödraskapet. Foto: Privat/Mehr Demokratie, CC BY-SA 2.0, via Wikimedia Commons

Varför blundar Europa för varningarna om Muslimska brödraskapet?

Holmgren: Europa måste vakna

Medan svenska medier skriar om ”ovetenskaplig” existentiell hälsa låter samma redaktioner psykologer orера fritt om i stort sett allt. Det kallas journalistik – men handlar om politik, skriver Torsten Sandström.

Valrörelsen är som bekant på högvarv. En majoritet av de svenska journalister som – i egenskap av fjärde statsmakt – kritiskt och sakligt bör rapportera om det politiska livet går nu i stället loss. Helt bananas som mediesvenskan numera lyder.

Svenska medier agerar partiarbetare snarare än granskare, skriver Torsten Sandström. Foto: Privat/Holger.Ellgaard, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Journalisterna jagar statsministerns fru – men glömmer sitt eget kvackeri

Sandström: Dagens journalistdrev

Daniel Alm resonerar om begrepp och anklagelser om antisemitism i spåren av den nyutkomna boken Sista brevet till Hitler om Lewi Pethrus.

Med stigande besvikelse läste jag Sista brevet till Hitler. Inte för att ämnet saknar allvar, utan för att det behandlas med en försåtlighet som gör anspråk på att vara något det inte är. Jag har efterfrågat en utredning hos pingströrelsen i spåren av Tomas Poletti Lundström och Markus Lundström, <a href="https://www.dn.se/kultur/daniel-alm-pingstrorelsen-borde-ha-kant-till-lewi-pethrus-band-till-nazismen/">redan för två år sedan</a>. Frågorna i materialet är allvarliga och behöver besvaras.

Daniel Alm om ”Det sista brevet till Hitler” • Bok om Lewi Pethrus

En tvåbokslösning hade varit att föredra

En folkdräkt sydd i sista stund blir utgångspunkten för en berättelse om arv, identitet och hur familjesagor skapas.

Det är kvällen före midsommar och alldeles för sent att sy på min folkdräkt. Ändå sitter jag här, krokryggad under lampan, i förhoppning om att hinna sy fast sidenbandet på det röda livstycket. Nålen fastnar i tummen och fläckar bandet med blod. Jag behöver verkligen sova. Men det här känns viktigare.

Ett kåseri om hur kultur och familjetraditioner vävs samman