En folkdräkt sydd i sista stund blir utgångspunkten för en berättelse om arv, identitet och hur familjesagor skapas.

Det är kvällen före midsommar och alldeles för sent att sy på min folkdräkt. Ändå sitter jag här, krokryggad under lampan, i förhoppning om att hinna sy fast sidenbandet på det röda livstycket. Nålen fastnar i tummen och fläckar bandet med blod. Jag behöver verkligen sova. Men det här känns viktigare.

Ett kåseri om hur kultur och familjetraditioner vävs samman

Pihl: När ödets trådar vävs samman i Dalarna

Ett samförståndsdokument mellan USA och Iran väntas undertecknas på fredag i Schweiz. Avtalet innehåller 14 offentliggjorda punkter – men det som hålls dolt är betydligt farligare, skriver Mohamed Saad Khiralla.

Sedan Hamas terrorattacker den 7 oktober 2023 har det israeliska samhället inte uppvisat en sådan grad av enighet. Från den yttersta högern till den yttersta vänstern, från regeringen till oppositionen alla tycks vara överens om att det pågår en ”jordbävning” vid namn samförståndsdokumentet som elektroniskt undertecknats mellan den amerikanska administrationen och mullaregimen i Teheran, med Pakistan och Qatar som medlare, medan Turkiet, Saudiarabien, Egypten och Oman med full kraft har drivit processen i samma riktning.

USA:s president Donald Trump och Irans högste ledare Mojtaba Khamenei. Mohamed Saad Khiralla menar att det föreslagna avtalet riskerar att ge Teheran strategiska fördelar. Foto: The White House, Public domain / Tasnim News Agency, CC BY 4.0, via Wikimedia Commons

Hur förvandlade Teheran ett militärt nederlag till en politisk seger?

Saad Khiralla: USA riskerar ge Iran en seger

Sverige betraktas tyvärr av merparten av våra politiker som ett slags global allmänning där alla har rätt att bo om vissa villkor är uppfyllda. En slags allemansrätt för hela världen, som att vi alla har rätt att röra oss fritt i skogar och mark för att plocka bär och svamp så länge vi inte gör skada på djurliv, grödor och nyplanteringar.

Denna globala allemansrätt saluförs av våra politiker med slagord som ”Alla som arbetar, betalar skatt och gör rätt för sig” har rätt att flytta hit och stanna här. Liksom ”Alla som sätter klockan på ringning och stiger upp varje morgon”. Eller som socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) sa: ”Alla som ställer klockan varje morgon!”, vilket endast antyder att de har en klocka som går fel.

”Sverige är sedan länge ett land med tydliga landsgränser där det olyckligtvis redan bor människor - så kallade svenskar”

Sparf: Sverige som global allmänning

Yasin Ayaris mål hyllades av miljontals svenskar – men professor Joel Halldorfs slutsats om ”blågul islam” som symbol för Sveriges framtid väcker frågor. Fotboll förenar under nittio minuter, inte över generationer, skriver Paul Holmgren.

Yasin Ayari gjorde två fantastiska mål för Sverige. Han bar den svenska landslagströjan med stolthet och bidrog till en viktig seger. Miljontals svenskar gladdes åt prestationen. Där finns ingen konflikt. När Sverige spelar samlas människor kring laget, flaggan och drömmen om framgång.

Yasin Ayari gjorde målen – men fotboll avgör inga identitetsfrågor. Foto: Privat/Mikael Hervestad, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Två mål förändrar inte frågor om kultur och nationell identitet.

Holmgren: Blågul glädje löser inte integrationen

Regeringen har genomfört de reformer väljarna krävde 2022. Ändå leder vänstern i opinionsmätningarna. Varför – och var har högersidan fortfarande chansen att vända? Det frågar Marcus af Jochnick.

Året är 1350. Pesten härjar. Människor insjuknar och dör som flugor. Gårdar lämnas att förfalla. Familjer splittras och total misär råder. Ingen vet varför detta hemska händer. Vissa är övertygade om att det är straffet för deras egna synder och tror att botgöringen är självplågning. Flagellanter i strövtåg, som piskar sig själva, är ett tydligt inslag i samhället. Men ingenting hjälper.

Tre månader återstår till valet som kan avgöra Sveriges riktning. Foto: Ankara, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons

Trots tre år av reformer pekar opinionen åt fel håll – men allt är inte förlorat

af Jochnick: Sverige står inför ett ödesval – låt inte pesten återvända

”Tidpunkten för avslöjandena är politiskt känslig. Med ett riksdagsval i antågande riskerar affären att förstärka bilden av att även Moderaterna brottas med frågor om vad som ibland beskrivs som ’mjuk korruption’ – handlingar som kanske inte är juridiskt klandervärda men som av många uppfattas som etiskt tveksamma” skriver Ledarsidornas Johan Westerholm.

Efter reportaget om statsministerhustrun Birgitta Eds engagemang i Fållökna har anmälningar inkommit till Strängnäs stift med begäran om att pröva om hennes agerande är förenligt med de löften hon avlagt som präst. Domkapitlet i Strängnäs stift, där Ed prästvigdes 2023, har enligt uppgifter i media inlett en utredning för att bedöma om några åtgärder bör vidtas. 
 Samtidigt har Göran Thorstensson, delägare i Fållökna herrgård som drivs av den aktuella stiftelsen, hamnat i fokus efter att ha skickat mejl till bland annat Dagens Nyheter. I mejlen skrev han att de journalister som granskat statsministerparets engagemang i Fållökna skulle komma att ”få betala ett pris” för sin bevakning. Efter att innehållet blivit känt bad Thorstensson under måndagen offentligt och förbehållslöst om ursäkt. 
 De starka reaktionerna på Aftonbladets avslöjanden illustrerar hur känslig frågan är för statsministern och hans närmaste krets. Granskningarna har bland annat uppmärksammat att volontärarbete vid herrgården i vissa sammanhang kopplats till möjligheten att få tillgång till statsministern och hans nätverk.

Mats Edman/Studio Artemis/President Of Ukraine/CC0

”Med ett riksdagsval i antågande riskerar affären att förstärka bilden av att även Moderaterna brottas med frågor om vad som ibland beskrivs som ’mjuk korruption’”

Att granska statsministern är inte ett drev

Annika Strandhäll (S) beskriver hijaben som ett fritt val och frågar sina kritiker om de lever under en sten. Men hur fritt är egentligen ett val som formats av religion, kultur och social kontroll sedan födseln? Det frågar Paul Holmgren.

Annika Strandhäll talar om hijaben som om frågan enbart handlar om en kvinnas fria val. Jag tror att verkligheten är betydligt mer komplicerad än så. 
 När kvinnor i Iran riskerar fängelse, misshandel och ibland sina liv för att ta av sig slöjan uppstår en självklar fråga. Vad är det egentligen för symbol vi diskuterar? 
 Om hijaben enbart vore en vanlig huvudduk skulle kvinnor aldrig behöva kämpa för rätten att slippa bära den. Då skulle regimen i Iran aldrig lägga så enorma resurser på att kontrollera kvinnors klädsel. Då skulle flickor i Afghanistan aldrig pressas in i allt hårdare klädregler redan i unga år. 
 Jag hör ofta argumentet att en miljard kvinnor bär hijab frivilligt. Samma argument bortser från den kanske viktigaste frågan av alla. Hur formas ett mänskligt val? 
 En flicka som från födseln ser sin mamma bära hijab, sin mormor bära hijab, sina lärare bära hijab och sin omgivning beskriver hijaben som en självklar del av en god kvinnas identitet påverkas naturligtvis av den miljön. Människan formas av familj, kultur, religion och tradition. Det gäller muslimer, kristna, judar och sekulära människor. Det gäller oss alla. 
 Därför räcker det inte att säga att någon bär ett plagg frivilligt. Frågan handlar också om vilka normer som ligger bakom valet. Sverige har byggt sin framgång på tydliga principer om jämställdhet. Kvinnor och män möts av samma förväntningar och samma frihet. Därför reagerar många människor när nästan alla krav på särskild klädsel riktas mot kvinnor. 
 Varför ska kvinnan täcka sitt hår? Varför ska kvinnan täcka sin kropp? Varför ska kvinnan bära symbolen för blygsamhet? Varför ställs motsvarande krav så sällan på mannen? 
 Den frågan går till kärnan av hela debatten. 
 Det handlar heller inte om att jaga invandrare. Hijab, niqab och burka kom till Sverige genom invandring från kulturer där dessa plagg används. Det är ett enkelt konstaterande av verkligheten. Debatten handlar därför om vilka normer som ska prägla det svenska samhället framöver. 
 Religionsfriheten består. Var och en har rätt att tro, be och utöva sin religion. Samtidigt har varje land rätt att formulera sina egna samhällsideal. Sverige har valt jämställdhet, sekularism och individens frihet som vägledande principer. Därför har svenska politiker också ett ansvar att visa solidaritet med de miljontals kvinnor runt om i världen som kämpar för rätten att själva definiera sina liv. Solidaritet innebär ibland att stå på den sida som vill frigöra människor från social kontroll, även när kontrollen presenteras som tradition eller kultur. 
 Det är ingen fientlighet mot människor. Det är en tydlig markering om vilka värderingar som ska forma framtidens Sverige. 
 Och så var det den där frågan som Annika Strandhäll ställde till sina kritiker: 
 ”Är ni födda under en sten?” 
 Det är en fråga som förtjänar ett svar. Den som ser kvinnor i Iran riskera fängelse för att ta av sig slöjan, den som ser flickor i Afghanistan pressas in i allt hårdare klädregler, den som läser svenska domstolars berättelser om slöjtvång och hedersförtryck, den personen står mitt i verkligheten. 
 Den som trots allt detta fortfarande beskriver hijaben som enbart en frivillig huvudduk har valt att blunda för en stor del av världen. 
 Kanske handlar debatten därför inte om vilka som befinner sig under en sten. 
 Kanske handlar den om vilka som vägrar kliva ut i dagsljuset och se verkligheten sådan den faktiskt ser ut.

Annika Strandhäll kallar hijaben ett fritt val – men hur fritt kan ett val egentligen vara? Montage: Privat/Anna Höök, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Hur fritt är ett val som formats av religion och social kontroll sedan födseln?

Holmgren: Annika Strandhäll – Vem är det egentligen som lever under stenen?

Debatten om islams plats i Sverige blir allt mer bisarr. Doket i Sverigedräkten jämställs med den shariabundna hijaben och hedersvåldet relativiseras som ett problem lika vanligt bland kristna som muslimer, skriver Birgitta Sparf.

Debatten om islams plats och vara eller inte vara i vårt historiskt kristna och sekulära Sverige blir allt märkligare för varje dag som går.

Foto: Bengt Nyman, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.

”Debatten om islams plats i Sverige blir allt mer bisarr”

Sparf: När blir vi alla muslimer eller islamister? 

Höstens val kan välta Tidöregeringen – men det behöver inte bli katastrof. En S-regering som spelar korten rätt kan faktiskt fungera, skriver Jan Sjunnesson.

Om inte Tidö-laget får regera vidare i höst kan Socialdemokraterna ensamma ta över. Det är inte det bästa men hyfsat.

Kan Magdalena Andersson leda en fungerande minoritetsregering efter höstets val? Jan Sjunnesson tror det – med rätt förutsättningar. Foto: Privat/Sveriges riksdag via YouTube

S ensamma kan vara bättre än det låter – om de spelar korten rätt

Sjunnesson: Den näst bästa regeringen

I en debattartikel i SvD slog Socialdemokraternas kommunalråd Aida Hadžialić sig för bröstet: Socialdemokraterna hade minsann inte kört hela Stockholmsregionen i diket under sina snart fyra år vid makten. Tvärtom hade man vårdköer kortare än de flesta regioner, och det var ju inte som att högern gjort det bättre mandatperioden före. Jag förstår att Aida är politiker och att det är valrörelse, men någon måtta får det väl ändå vara på vilseledandet?

Till att börja med: Stockholm borde, med alla rimliga mått mätt, vara landets överlägset bästa region för både sjukvård, kollektivtrafik och egentligen det mesta.

Aida Hadžialićs glädjekalkyl håller inte - Stockholmarna förtjänar mer än bortförklaringar