Lyckligtvis börjar allt fler få upp ögonen för den hotande islamiseringen, vilket exemplifieras av Kristdemokraternas burkaförbud. Men en viss grupp män verkar ta utvecklingen med ro. Kvinnor har det inte lika lätt. Detta skriver Birgitta Sparf.

Med risk för att bli tjatig återkommer jag till debatten om islam och det förbud mot burka och niqab som Kristdemokraterna nu hårdsatsar på inför valet.

Framtiden för svenska kvinnor? Foto: Amood Oyindamola, Unsplash

”Varje gång jag möter dessa hijabisar tänker jag instinktivt ”förtryck””

Sparf: Det är inte männen som behöver oroa sig för islam

Våldtäkt är det brott där allmänhetens syn skiljer sig mest från juridikens. De senaste fyrtio åren har vi rört oss mot en verklighet där allt kan klassas som våldtäkt, skriver Jakob Sjölander.

Vad är våldtäkt? Det juridiska svaret har ändrats kraftigt sedan 80-talet. Så sent som på nittiotalet involverade fortfarande nio av tio våldtäkter våld. Idag är det knappt en tredjedel. Och ofta handlar det om att gärningsmannen pressat ned kvinnan med sin kroppsvikt eller hållit henne i armarna. Vanligtvis leder våldtäkt inte till mer än blåmärken, åtminstone rent fysiskt. Stereotypa överfall är ovanliga, och år 2005 försvann de sista kraven på att våldtäkt ska ske med våld.

Det gäller för unga män att lägga band på nagelbanden. Foto: Kommissar, Public Domain, via Wikimedia Commons

Ska vi även klassificera misshandel som mord för att visa att vi tar mord på allvar? 

Sjölander: Hur allt blev våldtäkt

I över tjugo år kallades SD nazister. Nu kallas de judar. Det är ett språng få har gjort i historien, och så vitt jag vet finns det ingen ortodox rabbin i Sölvesborg, skriver Samuel Fornäs i en krönika.

Under hela mina tonår matades det in att Sverigedemokraterna var nazister.

Foto: Clema12  Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0

Resan från att kallas nazister till jude-sionister

Fornäs: Plötsligt kallas SD judar

Etablerad journalistik låter allt oftare politiska preferenser styra verklighetsanalysen. Ett bra exempel är den amerikanske proffstyckaren Thomas Friedman och hans öppna formulering om hur han vill att Trump misslyckas i Iran. Detta skriver Paul Holmgren.

Det finns ögonblick då en hel yrkeskår blottar sin verkliga drivkraft, och just nu bevittnar vi ett sådant ögonblick i realtid. En av de mest etablerade rösterna på The New York Times, Thomas Friedman, formulerar öppet en inre konflikt som säger mer om journalistikens tillstånd än tusen analyser av medielandskapet någonsin kan göra. Han skriver:

Om man måste välja mellan pest och kolera så bör man välja kolera, det är mindre dåligt. Foto:  Chatham House, London, CC BY 2.0, via Wikimedia Commons

Är Trump verkligen värre än mullorna? 

Holmgren: Journalistiken väljer sida – och vet att den kommer undan med det

”Det finns ingen gud utom folkrätten, och vi vänsterprofessorer är hens profet”. Den juridiska kritiken av Irankriget är högljudd, moralistisk, arrogant och verklighetsfrånvänd, skriver Torsten Sandström.

En grupp professorer i folkrätt från Stockholms universitet <a href="https://www.dn.se/debatt/sa-folkratt-ar-mest-till-for-seminarier-ok-lat-oss-ha-ett/">klandrar den svenska regeringen för att den inte tydligt slagit fast att USA:s och Israels krig står i strid med folkrätten</a>.

”All makt åt folkrätten, vår befriare!” Foto: Mmoka, Unsplash

Allt vänstern ogillar är förbjudet enligt folkrätten, och allt de gillar är ett krav

Sandström: När forskare blir dogmatiska profeter

Mycket av det som en gång gjorde Sverige till Sverige har förändrats och försvunnit. Det huvudsakliga skälet är politiskt storhetsvansinne, bland annat i form av massinvandringsprojektet. Detta skriver Birgitta Sparf.

Vi som växte upp i Sverige på 50- och 60-talet, i viss mån även på 70-talet, har en unik livserfarenhet med oss; vi fick förmånen att få leva i det lugna, fina och homogena Sverige som nu är borta för alltid. Vi vet hur det var, och hur det fortfarande kunde ha varit.

Författaren på promenad med sina storasyskon Per och Kari i Söder Rälta. Foto: Erik Sparf

Vi kommer aldrig mer tillbaka till Bullerbyn

Sparf: Om en förlorad värld

Tidöregeringen måste förbereda sig på ett scenario där vi tvingas ransonera bränsle eller ge riktade subventioner åt de mest kritiska samhällssektorerna. Detta skriver John Gustavsson.

Under drygt en och en halv månad har nyheterna dominerats av Hormuzsundet, det sund genom vilket 20 procent av världens olja passerar. SAS och andra flygbolag har ställt in resor på grund av fruktad brist på flygbränsle, och bensin- och dieselpriserna har gått upp. I värsta fall, om konflikten – och stängningen av sundet – varar ytterligare månader så kan det bli aktuellt med ransonering. Är regeringen redo?

Trumps krig mot Mellanösterns geografi fortsätter. Foto: Planet Volumes, Unsplash

Om Hormuzsundet inte öppnas snart kan Sverige drabbas av en energikris som bara gör Greta glad

Gustavsson: Bränslebrist kan avgöra valet

<div>Irans militära kapacitet har slagits ut och en omfattande ekonomisk blockad riktas mot landets oljeexport. Kriget rör sig i en riktning där frågan är när (inte hur) avgörandet kommer. Detta skriver Paul Holmgren.</div>

Donald Trump har byggt sin politiska stil på kraftfulla budskap och snabba utspel, medan sammanhängande och pedagogiska lägesbeskrivningar sällan står i centrum. Detta gör att den strategiska helhetsbilden ofta framstår som splittrad för en bred publik. När Amir Avivi, brigadgeneral och grundare av Israel Defense and Security Forum, redogör för utvecklingen framträder en annan precision där varje steg i kriget sätts in i ett tydligt sammanhang och där helheten får en skärpa som saknar motsvarighet i den breda debatten.

Den iranska revolutionen 1979 – 2026? Foto: President.az, CC BY 4.0, via Wikimedia Commons

Donald Trump drar åt snaran kring mullorna

Holmgren: Avgörandets ögonblick för Iran

Den kristna tidningen Dagen kritiserades nyligen av medieombudsmannen. Kritiken är tragisk, men talande om ett medielandskap där snabbhet premieras över sanning. Detta skriver Daniel Alm.

Medieombudsmannen har fällt ett talande klander: <a href="https://medieombudsmannen.se/beslut/dagen-klandras-for-allvarliga-anklagelser-utan-tillracklig-mojlighet-till-bemotande/">“Dagen klandras för allvarliga anklagelser utan tillräcklig möjlighet till bemötande.”</a> Den borde läsas som en varningsklocka för varje redaktion som fortfarande tror att journalistik i första hand handlar om att pröva verkligheten, inte att bekräfta en förutbestämd tes.

Skymning för Dagen. Foto: Simon, Unsplash

Tidningen Dagen kritiseras av medieombudsmannen

Alm: ”Views” slår ”News” – även i den kristna pressen

Den medelålders tanten ”Anita” beter sig störigt i Stockholms lokaltrafik, och är till besvär för stackars unge Samir. Åtminstone enligt SL:s nya reklamkampanj. Linn Johansson är skeptisk.

Vi har alla varit där. Anita sitter och tittar på TikTok på högsta volym och skrattar på bussen, medan Samir som sitter med sina hörlurar tittar på Anita och undrar vad hon håller på med.

Anita – stockholmarnas skräck... Foto: Kevin.B, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Stockholms lokaltrafik har vissa problem med verklighetsbilden