Det råder inget tvivel om att könsskillnader delvis är socialt konstruerade, och inte uteslutande biologiska. Men motståndet mot ”biologism” kan utgöra ett hinder för verklig jämställdhet, skriver Omar Makram.

Könsskillnader som har sina rötter i biologin är ett av de mest kontroversiella ämnena i Sverige. Staten, media, liksom många universitet, skolor och till och med förskolor har antagit och spridit narrativet att förutom anatomi är män och kvinnor identiska och att alla andra skillnader mellan dem beror på socialisering. 
 I 2004 <a href="https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/J1bWJm/regeringen-forbjuder-asikter-om-man-och-kvinnors-hjarnor" target="_blank" rel="noopener">sade jämställdhetsministern</a> Jens Orback: ”Regeringen betraktar kvinnligt och manligt som sociala konstruktioner, det vill säga könsmönster som skapas utifrån uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer och politisk ideologi.” Femton år senare verkar det inte som att etablissemanget har ändrat inställning. 
 Möjligen som ett resultat av den långa indoktrineringsprocessen från staten, medierna och andra institutioner i Sverige, har jag ofta mötts av motstånd och upprördhet, speciellt från kvinnor, när jag säger att det finns personlighetsskillnader mellan män och kvinnor på gruppnivå som är förankrade i evolution och biologi.

Feminismen ser ofta sociala konstruktioner som en dogm. Foto: My Hellberg / Fredrik Sandberg/TT

Det kan vara så att den riktiga vägen till jämställdhet inte är att förneka könsskillnader utan att snarare erkänna deras existens. 

Makram: Biologiska könsskillnader är fakta – och inte ett hot mot kvinnor

Under åtminstone ett halvt årtionde har folk och opinionsbildare försökt väcka landets kriminologer och politiker angående den uppenbart oroande brottsutvecklingen, men alla sådana försök har misstänkliggjorts och tystats. Nu när varningarna besannats är det dags för en kollektiv ursäkt. Främst från landets kriminologer, men också från journalister och politiker.

Jag startade mitt twitterkonto sensommaren 2015. Det var oro kring flyktingkrisen som föranledde det. Jag hade flyttat ut till förorten från Stockholms innerstad några år tidigare och insett att integrationen inte fungerade riktigt lika bra som media gav sken av.

Jerzy Sarnecki Foto: Malin Hoelstad/SvD/TT

De som skulle studera brottsutvecklingen såg som sin uppgift att förneka den.

Lindberg: Dags för kriminologerna att be om ursäkt!

Det finns väl vid det här laget ingen som tror annat än att Socialdemokraternas nästa ordförande heter Magdalena Andersson. Och utan att förfalla till konspirationsteorier: detta såg ut att ha varit uppgjort – om än inte avgjort – på förhand.

Det som i media andlöst beskrivs som en dramatisk process där ett intensivt arbete pågår i den socialdemokratiska valberedningen, känns ungefär lika spännande att beskåda som rösträkningen på en nordkoreansk partikongress.

Med regeringens föreslagna skattesänkningar inriktade på låg- och medelinkomsttagare kan folk unna sig ett besök hos frisören eller kanske en kaffe, enligt Magdalena Andersson (S). Foto: Johan Jeppsson/TT

Att räkna ut vilken politik Magdalena Andersson (S) kommer att föra om hon blir statsminister behöver inte vara så svårt..

Skogkär: Framgångsrik försäljning av fru Andersson

Märta Stenevi (MP) menar att vi kan ta emot betydligt fler flyktingar än vi gör idag. Gulp. Hur länge ska Socialdemokraterna anpassa sig?

KRÖNIKA. I en intervju i Svenska Dagbladet menade Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi att Sverige klarar av att ta emot fler människor på flykt. ”Jag ser att vi kan ta emot betydligt fler än vad vi gör i dag. Det är ingen tvekan om saken. Vi har under lång tid haft ett oerhört lågt flyktingmottagande” (<a href="https://www.svd.se/vi-kan-ta-emot-betydligt-fler-flyktingar" target="_blank" rel="noopener noreferrer">5/9</a>).

Märta Stenevis blundande för vad migrationen betytt för Sverige gör hennes parti samhällsfarligt. 

Dahlman: S måste dumpa tokpartiet MP

Miljöpartiet har satt i system att låtsas vara motståndare till den politik som partiet självt för i regeringen.

Nu gör Miljöpartiet det igen. I en stor intervju säger språkröret Märta Stenevi att hon inte delar regeringens och statsminister Stefan Löfvens ambition att undvika en upprepning av asylkrisen 2015. ”Nej, det gör jag inte”, svarar Stenevi. ”Vi har en asylrätt som går ut på att den som flyr undan krig och förföljelse ska få skydd” fortsätter språkröret (<a href="https://www.svd.se/vi-kan-ta-emot-betydligt-fler-flyktingar">SvD 6/9</a>).

MP:s statsråd kulturminister Amanda Lind, biståndsminister Per Olsson Fridh, finansmarknadsminister Åsa Lindhagen, miljöminister och vice statsminister Per Bolund och jämställdhets- och bostadsminister Märta Stenevi. Foto: Christine Olsson, TT.

Miljöpartiet har satt i system att låtsas vara motståndare till den politik som partiet självt för i regeringen.

Gudmundson: Miljöpartiet de hycklande

Bistånd hjälper inte. Det skapar bara växande och alltmer korrumperade byråkratier och håller korrupta och ickedemokratiska regimer under armarna. Det är dags att införa ett nollprocentsmål, skriver gästkrönikören Erik Lidström.

Varför finns det så många fattiga i världen? Varför svälter så många? Detta har alltsedan Sverige för omkring hundra år sedan blev relativt välmående, varit något som fyller oss med undran och ofta en hel del dåligt samvete. Är vi rika på andras bekostnad?

Kiruna Söderberg med familj utanför bostaden 1901 – en bild av ett fattigare Sverige. Foto: Mesch Borg/Privat

Sverige har tyvärr en mörkare tradition på biståndsområdet än de flesta andra länder. 

Lidström: Lägg ner Sida och biståndet så fort som möjligt

Skjutningar är inte något som bara stockholmare, göteborgare och malmöiter numera får leva med. Nästan varenda småstad har nu egna svåra problem, konstaterar ledarsidans kolumnist Johan Sundeen.

Orten som jag bor i sedan dryga 25 år har marknadsfört sig själv med parollen Storstadens utbud, småstadens närhet. I det ”nya spännande Sverige” som bär Fredrik Reinfeldts och Mona Sahlins signaturer har devisen fått en ny, oavsiktlig, innebörd. I kommuner med en befolkning om cirka 100 000 personer lever alla medborgare i närheten av gäng- och gangsterkontrollerade geografier – på politikerspråk karakteriserade som ”utsatta områden”. Den grova, till nämnda stadsdelar koncentrerade, kriminaliteten garanterar att tidigare sömniga landsortsmiljöer har fått delaktighet i storstadens utbud.

Skjutningar är inte något som bara stockholmare, göteborgare och malmöiter numera får leva med.

Johan Sundeen: Folk och rövare i Borås stad

Den svenska modellen är i hög grad ett socialdemokratiskt bygge. LO-fackens kontroll över lönebildningen har stängt ute nyanlända invandrare från lönearbete och bidragit till utanförskapet, skriver Torsten Sandström.

Ett av vår nations främsta problem är mängden heliga kor. De fungerar som mantran eller besvärjelser. Liksom ”Amen” i kyrkan går de hem och skapar lugn och trygghet.

LO-borgen, en hörnpelare i den svenska modellen. Foto: Privat / Robin Haldert/TT

På svenska betesängar är LO-förbundens minimilöner en sorts heliga kor.

Sandström: Vad döljs bakom ”Den svenska modellen”?

Svensken är tolerant, empatisk och klimatsmart. Men är han beredd att bli fattig? Detta frågar sig vår krönikör Henrik Alexandersson, som menar att verkliga förhållanden och ekonomiska realiteter måste sättas före känslor och utopiska visioner.

Efter 15 år på kontinenten kan jag notera att Sverige är något av en bubbla. Alla verkar ta välstånd och tillväxt för givna. Men få tycks vara beredda att vårda förutsättningarna för detta välstånd.

Hindenburg-katastrofen 1937. Är svensken fredsskadad och oförberedd på katastrofer? Foto: TT / Privat

 Sverige sätter utopiska visioner framför ekonomiska realiteter. 

Alexandersson: Är svensken redo att bli fattig?

En mycket komisk debatt har utbrutit på sistone; frågan om vem som är mest arbetarklass. Och som i all komik finns i botten ett drag av tragik.

Justitieminister Morgan Johanssons twittrande är en källa till ständigt nya glädjeämnen. Som när han angrep flera skribenter som kritiserat honom genom att påstå att kritiken skulle handla om en klassfråga. ”Överklassen har aldrig tålt att bli ifrågasatt, särskilt inte av arbetarrörelsen.” Överklassen skulle här representeras av Svenska Dagbladet, en tidning som förvisso åtminstone förr var husorgan för adeln och den förfinade borgerligheten i Stockholm.

Statare på hemväg från mjölkningen. Foto: Gunnar Lundh 1933, Common Domain.

S ideologer tävlar om vem som är mest arbetarklass, men de har tappat kontakten med arbetarna.