Den tidigare socialdemokraten Jamal El-Haj har skrivit en debattartikel i Expressen. Artikeln är i stort en påhittad palestinsk historia och har inte mycket till politiskt innehåll. En tanke med texten är att den egentligen handlar om att mäta intresse och att den är ett första steg mot ett nytt parti.

Den tidigare socialdemokraten, nu politiske vilden, Jamal El-Haj har skrivit en <a href="https://www.expressen.se/debatt/kampen-liknar-judarnas--krig-mot-romarriket/">debattartikel i Expressen</a> som är väldigt märklig. Hans artikel är i princip ett försök att förfalska den palestinska historien och artikeln har inte någon politisk koppling.

Kommer El-Haj försöka att starta ett nytt parti? 

El-Haj skriver en debattartikel om en påhittad palestinsk historia

Hjort: Vill El-Haj bli partiledare? 

Magdalena Andersson (S) är full av goda råd om hur statsminister Ulf Kristersson ska hantera Donald Trump. Själv hade hon det dåliga omdömet att skicka sin närmaste man till USA för att hoppa in som kampanjarbetare för Trumps motståndare under presidentvalets slutspurt. Med tanke på det är Andersson nog den sista Kristersson bör lyssna på.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet <a href="https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kravet-bjud-in-till-partiledarsamtal-om-trump">kräver</a> nu att statsminister Ulf Kristersson (M) ska bjuda in till partiledarsamtal om hur regeringen tänker hantera den inkommande amerikanska administrationen under Donald Trump. Utspelet kom inför onsdagens EU-politiska partiledardebatt i riksdagen.

Magdalena Andersson (S) och Daniel Helldén (MP) kräver samtal. Foto: Henrik Montgomery/TT

De tomma socialdemokratiska tunnorna fortsatte att skramla.

Skogkär: Baksätesförare Andersson (S) vill visa vägen

Det brukade vara så enkelt. En ”nazist” var någon som följde Hitler, och en ”rasist” var någon som hatade andra raser. Men nu har något hänt med vårt språk, och vissa ord har fått helt andra betydelser. Nog förändras alltid språket, men det här är annorlunda. Skillnaden är att förändringen är avsiktlig, och används som vapen och rökridå i den politiska kampen. Detta skriver Per Brinkemo.

Det är känslan av ett gungfly. Frågor i debatten, i politiken och i media skvalpar runt som om karta och kompass aldrig uppfunnits. De börjar med språket, det börjar alltid med språket, en uppluckring av ords ursprungliga betydelse. Förståelsen av ord börjar skifta, tillskrivs annat innehåll, och till slut vet man inte vad man pratar om. Ord som tidigare var självklara och inte förknippade med något särskilt laddat blir med ens mättade med emotioner som definierar vilken typ av människa man är: ond eller god.

”Make Orwell Fiction Again”. FOTO: Darko Vojinovic / TT

Lyss profeternas varning – George Orwell och Tage Danielsson!

Brinkemo: ”Man måste veta vad ens ord betyder”

När riksdagen skulle fira 30 år i EU valde S-ledaren att prata Trump och inrikespolitik. Moderaterna försökte hålla EU-flaggan högt men drogs med i röran.

På onsdagen var det exakt 30 år sedan svenska folket röstade Ja till att gå med i EU. Kanske var det med detta i åtanke som Riksdagen idag höll en partiledardebatt om just EU-politik.

Magdalena Andersson debatterade i riksdagen på onsdagen. Foto: Jakob Åkersten Brodén/TT

Muharrem Demirok och Nooshi Dadgostar gick till attack på Donald Trump

Gustavsson: Magdalena Andersson spårade ur om Trump i EU-debatten

Inför valet varnade Kamala Harris för att Donald Trump var fascist. Efter valet lovar hon ett lugnt maktöverlämnande. Det är konstigt, varje person som är demokrat borde väl slåss med näbbar och klor mot fascism för att rädda demokratin?

Talet där Kamala Harris medger sig besegrad av Donald Trump är påfallande märkligt. Inte egentligen bara talet utan hela hennes syn på valförlusten. Nästan som om det vore ett helt vanligt nederlag i ett val.

Harris lämnar snällt över makten till någon hon tror är fascist. Är inte det en svagt försvar för demokratin? Foto: Matt Rourke/AP/TT

Hjort: Dagen då fascismen dog 

Tanken med Public Service är att det ska vara objektivt. När man undersöker hur allmänheten har reagerat på kriget i Gaza är det tydligt att det har saknats en objektiv röst i debatten.

Syftet med Public Service är att medborgarna ska få opartiska nyheter. Genom att staten tar pengar från medborgare och skapar ett mediehus så är tanken att det ska bli objektivt. Tanken är kanske god men har en viss distans till verkligheten.

En mer objektiv skildring hade påverkat den svenska opinionen

Hjort: Public Service snedvrider rapporteringen om Gaza

De senaste decenniernas kanske viktigaste politiska förändring är hur det liberala borgerskapet har smält samman med vänstern och bildat en ny klass. Det främsta kännetecknet för denna klass är oro, oro för rasism, sexism, transfobi, islamofobi, klimat, och Trump och så vidare. Undergången och diktaturen tros bara vara ett val bort. Denna klass håller nu på att krevera, skriver Teodor Gustafsson.

Några ord av Ulrica Schenström ligger i bakhuvudet och trycker. I en krönika i Eskilstuna-Kuriren skrev hon (20/10) angående nuvarande regerings första halva mandatperiod: ”Om skadan som den här tiden har åstadkommit på den liberala demokratin går att reparera, det får framtiden utröna”.

Det finns alltid något att vara upprörd över, och allt det goda i världen bygger på att man vinner nästa val. FOTO: Åserud, Lise / TT

Vänstern och liberalerna har bildat en ny klass, som nu håller på att kollapsa

Gustafsson: Ska högern trösta den kreverande klassen?

När Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar fällde Stefan Löfven som statsminister över en konflikt om hyressättning hade hon stort förtroende bland allmänheten. Ett par år senare är mer än halva det stödet borta, alldeles uppenbart beroende på hennes oförmåga att hantera partiets allt tydligare antisemitism.

Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar har problem på flera fronter. De riktigt radikala sympatisörerna i Palestinarörelsen kräver hennes avgång. I andra änden tappar hon förtroende eftersom hon antingen misslyckas eller struntar i partiets problem med antisemitism.

Dadgostar oförmåga att hantera partiet kostar på. Centerpartiet säger redan nej till samarbete och Andersson borde också markera mot V. Foto: Anders Wiklund/TT

Oförmågan att hantera palestinarörelsen kostar förtroende 

Hjort: Dadgostar eldar upp sitt förtroende 

Trump 2.0 har fördelar som få tidigare presidenter haft. Den främsta av dessa är kanske att han har tidigare erfarenhet av jobbet. Men Trump har också ett starkt mandat från det amerikanska folket, en majoritet i kongressens båda kamrar, och starkt stöd inom sitt parti för att göra Amerika ”great again”. Allt tyder på en rivstart den 20 januari, skriver Anders W. Edwardsson.

Efter en vecka börjar effekterna av det amerikanska valet framstå i redigare dager. Medan det var uppenbart på valnatten att Kamala Harris’ brakförlust berodde på hennes kombination av extrema idéer och usla kandidatkvalitéer så har många förståsigpåare behövt tid att smälta Donald Trumps storseger. Likt hans seger över Hillary Clinton 2016 kom den nämligen för vissa som en överraskning. Detta är i sig överraskande.

Trump planerar att rivstarta. FOTO: Mike Mulholland / TT

Edwardsson: Trumps andra halvlek

Vänsterpartiet har försökt att stjäla hågkomsten av Kristallnatten och göra den till ett eget jippo. Stölden av hågkomsten av en pogrom blir ännu mer absurd när årets hågkomst i stället kom att handla om hat mot Israel.

Vänsterpartiet har under lång tid befunnit sig på ett sluttande plan när det gäller antisemitism. Men lutningen har blivit markant brantare och V närmar sig allt mer fritt fall. Partiet tycks ha släppt alla hämningar.

Kristallnatten borde vara ett minne av de övergrepp som det judiska folk har utsatts för. Folk som krokar hand och stödjer varandra. Foto: Johan Nilsson/TT

För Vänsterpartiet är det inte konstigt att använda årsdagen av Kristallnatten för att angripa Israel. 