I ett slumområde utanför Peshawar finns tusentals lidande människor. Men en av dessa är speciell, och värd långt mer än alla de andra lidande. Skälet till att han är speciell är att han en gång satt fot i Sverige och lyckats dra åt sig flyktingaktivisternas välvilja. Hans grannar, skriver Birgitta Sparf, bryr man sig inte om.

<a href="https://www.svtplay.se/video/8DvL6Wa/rapport/fre-25-okt-19-30?position=1070">I ett Rapportinslag den 25 oktober</a> får vi veta att den svårt sjuke 16-årige Abubakar Ali utvisades 2023 från Sverige, liggande på en bår, efter att ha bott här i sex år. Han flögs tillbaka hem till Pakistan med sin mamma och två bröder, och bara lämnades där.

När det gäller medlidande så följer Sverige Vildvittreprincipen: ”Syns inte, finns inte”. FOTO: Muhammad Sajjad / TT

Sparf: Sveriges närsynta godhet

På tjugo år har Sverigedemokraterna gått från ett litet och hatat parti till ett stort och betydligt mindre hatat parti. Idag är regeringsmakten inom räckhåll. Men än sitter partiets barndomstrauma i <span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; font-family: 'Aptos',sans-serif; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: Aptos; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-ansi-language: #2000; mso-fareast-language: EN-US; mso-bidi-language: AR-SA;">– kan man ta sig ut ur inte bara utanförskapet, utan även känslan av utanförskap? Detta frågar sig författaren Teodor Gustafsson.

Några år in på vårt århundrade kom jag för första gången i kontakt med Sverigedemokrater. Det var strax innan Jimmie Åkesson valdes till partiledare. Sett i efterhand påbörjades vid den tiden en förändringsprocess som fortfarande pågår. Partiet kom någonstans ifrån och var på väg rakt in i maktens centrum.

”Bara så ni vet så är det minsann fortfarande synd om oss”. FOTO: Pontus Lundahl/TT

Håller partiet på att bli ett parti som alla andra? Och är det bra eller dåligt? 

Gustafsson: Sverigedemokraterna har utanförskap som identitet

Som Kalla kriget-krigare känner jag igen dragen hos dagens totalitära regimer. Nu som då gäller det för oss att ta strid för individens frihet och för den demokratiska rättsstaten, skriver Henrik Alexandersson.

Jag tillbringade en stor del av min ungdom med att kämpa för de östeuropeiska folkens frihet.

Ukrainska flaggor med de fallnas namn på Maidantorget. FOTO: Heiko Junge / TT

...och vi bör hjälpa ukrainarna att göra just detta

Alexandersson: ”Om du vill ha en ryss’ uppmärksamhet måste du slå honom på käften”

EU:s politiker och byråkrater har problem – deras planer fungerar inte. Men det skulle de göra om man bara hade mer makt, resonerar dessa. Det gäller alltså att hitta på en ny plan, med ännu större resurser, befogenheter och ambitioner. I detta absurda megaprojekt får man nu hjälp från Svenska Dagbladet. Detta skriver Torsten Sandström.

När Katrine Kielos stiger in på Svenska Dagbladet drar ännu en vänstervind genom tidningen. Tidigare har hon fått mig att nästan tappa hakan genom påståendet att EU:s krav på skruvkorkar av plast (som eländigt nog sitter fast i flaskan och skapar spill) kan visa sig vara en större innovation än AI. Hennes påstående baseras på en examen i ekonomi sägs det, antagligen från Brunnsviks folkhögskola.

All makt åt staten, vår befriare! FOTO: Jurek Holzer / SvD / TT

EU har funnit lösningen på sina problem: Mer av samma sak

Sandström: Friheten planeras bort

”Vi såg det inte komma”, sa Stefan Löfven. Men det gjorde Bulletins krönikör Jan Sjunnesson. Om statsministern hade frågat Sjunnesson så hade denne kunnat tipsa om tre möten år 2014, där det hade varit svårt att undvika att inte se det komma.

År 2014 var opinionen runt invandring och islam fortfarande fast i en trång åsiktskorridor. Jag minns särskilt tre möten som jag deltog i.

Hjältens rättmätiga lön – den misshandelsdömde Martin Fredriksson (till vänster) år 2014. FOTO: BERTIL ERICSON / TT

Jan Sjunnesson såg invandringskatastrofen komma

Sjunnesson: Tre möten det galna året 2014

Västerländska politiker oroar sig för Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. De ringer ständigt och beklagar sig över hur han gör sitt jobb. Varför är han så stygg? Varför lyssnar han inte? Varför är han så hård mot de stackars terroristerna i Hizbollah? Varför kan han inte bara sätta sig ned med dem och prata om saken? Den polske journalisten Andrzej Koraszewski ger svar.

Nästan varje dag måste Israels premiärminister slita sig loss från sina plikter för att lyssna till bekymrade röster. Tisdagen den 9 oktober ringde president Joe Biden för att ta reda på vad som pågick och säga vad han tyckte. Kamala Harris var med på samtalet.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu börjar tröttna på sina bekymrade ”vänner”. FOTO: Abir Sultan / TT

Israels premiärminister har ett mycket tröttsamt jobb

Koraszewski: En värld full av bekymrade människor

Den femte november avgörs det om Donald Trump återvänder till Vita huset, eller om Kamala Harris tillåts styrka ”vice” från sin nuvarande titel. Spänningen är stor, men det verkar som att oddsen börjar skifta i Trumps favör. Han håller nu samtliga avgörande delstater. En jordskredsseger (modell mindre) verkar allt mer sannolik.

Som statsvetare och historiker får man perspektiv på amerikanska presidentval. För medan politiker och journalister alltid säger att just detta val är det viktigaste någonsin kan man med kunskap och perspektiv oftast avfärda sådana uttalanden. Vissa valrörelser, som den 1996 när amerikanerna hade att välja mellan den slipprige Bill Clinton och den föråldrade Bob Dole, eller 2012, mellan den odräglige Barack Obama och krigshetsaren Mitt Romney, framstod inte ens medan de pågick som viktiga.

Ska Trump lyckas ”Make America Great Again” igen? FOTO: Paul Sancya / TT

Edwardsson: Trump på väg mot jordskredsseger?

Moldavien, Ukraina och Georgien står och väger mellan EU och Ryssland. De måste antingen välja själva, eller lämna valet till Putin. I Ukraina kämpar man på slagfältet för rätten att göra detta val, men i Georgien förs kampen vid valurnorna. Europas bör stödja det georgiska folket i dess försök att hindra Putinlakejerna i ”Georgisk dröm” från att förvandla Georgien till en mardröm. Detta skriver August von Seth.

Takkronornas skimmer hade dämpats för en evighet sedan och tystnaden låg som en våt filt över publiken i teatersalongen. Denna speciella kväll hedrades med kung Stanislaw II Augusts majestätiska närvaro. Pjäsen framför dem led sakta mot sitt slut. Kanske stod Hamlet och fäktades med en hämndlysten Laertes. Eller så pekade Mäster Jacques finger på Valère, övertygad om hans delaktighet i Harpagon den giriges försvunna guld.

Moldaviens president Maia Sandu har lyckats lätta lite på Putins grepp, och ta ett steg mot väst. Idag gör förhoppningsvis Georgien samma val. FOTO: Vadim Ghirda

von Seth: Sanningens minut för Georgien

Sönderklippta kvitton, toblerone och utlysning av toppjobb med en lapp på anslagstavlan – det är bara några exempel på hur personer som nått höga positioner sätter sig över regler som gäller för oss andra. Mycket handlar om att den ämbetsmannatradition som Axel Oxenstierna en gång lade grunden för har gått förlorad. För att åtgärda detta måste vi, som Lennart Göranson skriver, ”städa trappan uppifrån”.

En gång hade jag en chef som var både klok och sympatisk. Något som inte är allom förunnat. Vid sidan av sin professionella karriär hade han lång erfarenhet som riksdagsman. Inte någon av de mest namnkunniga, men tillräckligt centralt placerad för att ha sett de stora elefanterna dansa.

De tror att de är oåtkomliga, och alltför ofta har de helt rätt. FOTO: Anders Wiklund/TT

För att komma till rätta med korruptionen måste vi börja med toppen

Göranson: De oåtkomliga

I flera år har företagaren, författaren och vargdebattören Karl Hedin jagats av myndigheterna, anklagad för illegal vargjakt. Nu är han slutligen friad, och många undrar varför fallet ens gick till åtal. Men vad kommer att ske med de ansvariga för denna hetsjakt? Detta frågar sig Björn Törnvall, tillsammans med Karl Hedin författare till boken Maktmissbruk - ett hot mot demokratin.

Företagsledaren Karl Hedin har nu ansökt om stämning av staten genom Justitiekanslern vid Stockholms tingsrätt, för att fastställa att staten gjort fel och är skyldig att betala honom skadestånd.

Karl Hedin har inte jagat varg – men ska han nu börja jaga människor? FOTO: Pontus Lundahl/TT

Karl Hedin har friats från alla anklagelser, och bytet blir nu jägare

Nyheter och Insiktsfulla analyser om: Politik, makt, brott och samhälle