Söndagens partiledardebatt var en lång övning i att missförstå, prata förbi och inte svara på saker. Nästan ingenting nytt sades och oppositionen vägrade diskutera lösningar. I stället för att ge något slags svar på vad man vill tillsammans tävlade man i att vara mest emot regeringen.

En partiledardebatt lämnar oftast en lite smutsig känsla efter sig. Man har sett något som så uppenbart är skräp och genom att titta så bidrar man lite till att det fortsätter att finnas. Det finns många andra upplägg som hade funkat bättre, inte minst att ha flera debatter mellan två personer och veckan efter mellan två andra. Gruppdebatterna blir för mycket av massbrottning i lervälling.

Debatten vanns av Tidö men inte mycket viktigt blev sagt

Hjort: Partiledardebatt i agenda

Djup ideologisk korruption och ett antivetenskapligt synsätt genomsyrar det identitetspolitiska nyspråket. Detta har många negativa konsekvenser, men kanske främst i transvården, där sårbara individer stympas för livet. Det är vår plikt att hjälpa dessa, skriver läkaren Hanna Tehrani.

Språket har utvecklats genom en evolutionär process som speglar vår hjärnas förmåga till både konkret och abstrakt tänkande. Exempelvis har ord för konkreta företeelser som “träd” och “vatten” funnits i alla språk genom historien, medan mer abstrakta begrepp som “frihet” och “rättvisa” har utvecklats över tid i takt med människans ökade kognitiva förmåga och kulturella komplexitet. Språket har blivit ett av våra främsta verktyg för att knyta band mellan människor, skapa förståelse och främja empati och samhörighet.

Vi hjälper bäst genom att behålla verklighetskontakten. FOTO: Jon Shapley / TT

Radikal identitetspolitik skadar dem den påstås hjälpa

DEBATT: Vetenskapen är inte till salu

Regeringspartierna går segrande ur gårdagens partiledardebatt, medan oppositionsledaren Magdalena Andersson överraskande hamnar i skymundan. Jimmie Åkesson klarar sig ur en potentiellt svår situation.

Partiledardebatter i mitten av mandatperioden är sällan högintressanta, och frågan om ”vem vann?” är alltid subjektiv. Förutom då ikväll.

Andersson misslyckades vara statsmannamässig

Gustavsson: Magdalena Andersson var debattens stora loser

Det stormar mer än vanligt kring Åkesson, och även om han verkar sitta säkert i sadeln så kan det vara värt att ta en titt på tronföljden. Idag väljs svenska partiledare av en hemlighetsfull klick partitoppar, men istället bör vi dra inspiration av vad som nu pågår i Storbritannien. Där väljer man partiledare, skriver John Gustavsson, på ett sätt som är långt mer demokratiskt, öppet, och effektivt.

De senaste veckorna har det stormat kring Jimmie Åkesson och hans nu landsberömda bröllopsfest. Ingenting tyder i dagsläget på att Åkesson kommer tvingas avgå, och jag varken hoppas eller tror heller att så blir fallet. Ändå har Åkesson med sina snart 20 år som partiledare såklart inte oändligt med ork. Förr eller senare kommer Sverigedemokraterna att tvingas välja en efterträdare, och då föreslår jag att man ser till Storbritannien för inspiration.

Bröllop eller begravning? Är det dags för Sverigedemokraterna att börja slipa giljotinen? Låt medlemmarna bestämma! FOTO: Johan Nilsson/TT

Svenska partier är väldigt dåliga på att välja partiledare

Gustavsson: Låt gräsrötterna välja Åkessons efterträdare

Det har talats mycket om att Stefan Löfvens biologiska far var nazist, men far och son träffade aldrig varandra. Han växte upp hos fosterföräldrar. Om han studerat fosterfaderns släkthistoria hade han märkt att svenskarna förr inte levde så som ofta hävdas. Med den insikten borde han ha kunnat se det komma.

Till vår tids främsta logiska kullerbyttor får man väl räkna det egendomliga faktum att många människor anser att det är en form av rasism att påpeka kulturella skillnader mellan olika befolkningsgrupper – det är ”kulturrasism” – samtidigt som samma människor ofta och gärna hyllar kulturella skillnader om man i stället kallar dem mångkultur.

Drängen Bertil i Sörgården, Älgarås omkring 1920 Foto: Västergötlands museum

Vår historia ser annorlunda ut än vad de flesta tror

Korn: Löfven och drängarna

Ryssland, Kina och Iran präglas alla av auktoritär inrikespolitik och aggressiv utrikespolitik. Deras expansionistiska ambitioner utgör ett hot också mot Sverige. Lennart Göranson skriver att rädsla inte är bra, men att det är hög tid att bli klokare för att klara dessa mörka tider.

Det är inte första gången tiderna känns mörka. Betydligt värre måste det ha känts åren 1939–1945, åtminstone för vuxna som förstod vad som hände. Själv var jag mest irriterad över att tvingas ersätta smöret med ”snabbkräm” på smörgåsen.

Världen befinner sig återigen i skuggan av kriget. FOTO: PONTUS LUNDAHL / TT 

Världen blir allt mer hotfull, men rädsla är inte lösningen

Göranson: Klokhet för mörka tider

Politiker kommer undan med sin otillräcklighet genom att undvika debatt och aldrig gå bortom sina talepunkter. Priset är att man fattar galna beslut, skriver Henrik Alexandersson.

När riksdagens justitieutskott gav grönt ljus till EU:s senaste förslag om massövervakning – Chat Control 2 – försvarade ledamot Mattias Vepsä (S) sitt ställningstagande med orden ”Jag är inte så insatt…”. Men då så.

Justitieminister Gunnar ”jag håller inte med” Strömmer. FOTO: Jessica Gow/TT

Politiken är ett utmärkt gömställe för de okunniga, då denna okunnighet är lätt att dölja

Alexandersson: Vi styrs av oduglingar!

Det borde vara den enklaste sak i världen för Socialdemokraterna att betala tillbaka pengarna till dem som känt sig pressade eller lurade att köpa partiets lotter. Det är också vad Magdalena Andersson lovade skulle ske. Men som så ofta går det att lita på att en socialdemokrat inte är att lita på.

Det är bara för de lottköpare som är missnöjda att höra av sig till Kombispel, så kommer de att få pengarna tillbaka, det har partiordföranden Magdalena Andersson och partisekreterare Tobias Baudin försäkrat gång på gång. Lätt som en plätt. Partiet tar ansvar eftersom allt Socialdemokraterna ägnar sig åt vilar på lysande värderingar, fantastiska värderingar, bästa tänkbara värderingar.

Magdalena Andersson (S) och Tobias Baudin (S) borde göra ett försök att hålla sig till sanningen. Ombyte förnöjer. Foto: Henrik Montgomery/TT

Trovärdigheten hos Andersson och Baudin är vid det här laget lika med noll. 

Skogkär: Skamlösa socialdemokraters sällskap

Den svenska staten understödjs av en lång rad olika råd. Men dessa råd är politiskt tillsatta, och består därmed inte av de oberoende experter som de borde göra. Trots denna korruption så har råden stor respekt och en självklar plats i media. Den borgerliga regeringen bör ta tillfället i akt och röja upp i denna djungel. Vi har inte råd med dåliga råd, råder oss Torsten Sandström.

Nästan varje dag rapporterar medierna om uttalanden från de dussintals råd som staten inrättat för att påverka politikernas beslut. Mest kända är förstås Klimatpolitiska rådet, Finanspolitiska rådet, Arbetsmarknadspolitiska rådet och det Brottsförebyggande rådet. Några har status som så kallade ”expertgrupper,” andra är myndigheter. Gemensamt är att de ska ge råd till politiska beslutsfattare och andra nationella aktörer. Det är den formella förklaringen.

De statliga råden förtjänar inte den tillit vi har för dem. FOTO: Hossein Salmanzadeh/TT

Statliga råd är politiserade, korrupta och vilseledande

Sandström: Goda råd är dyra, men dåliga råd är ännu dyrare

Kamala Harris har under hela sin karriär lyckats flyta med strömmen, utan några egentliga svårigheter eller bedrifter. Hon har sällan haft någon större väljarkontakt, och när hon haft det har det sällan gått väl. Hon är en överbefordrad medelmåtta, vilket det amerikanska folket nu börjar upptäcka, skriver Anders W. Edwardsson.

Efter att Joe Biden hoppat av blev Kamala Harris i en politbyråliknande sovjetisk manöver det demokratiska partiets presidentkandidat. Detta alltså utan att erhålla en enda röst i partiets interna provval. Tack vare positiv mediabevakning sköt likväl hennes siffror snabbt i höjden och under sensommaren såg det ut som hon skulle kunna ge Donald Trump en riktig match den 5 november.

Är detta Trumpdräparen? FOTO: Mark Mulligan / TT

Kamala Harris har en märkligt diskret karriär bakom sig