Thomas Carlyle och Charles Dickens såg en gång ekonomin som den ”usla vetenskapen”, detta därför att den tidens liberaler ville göra upp med den paternalism som fick Dickens och andra att försvara slaveriet. Men under en kort period fick liberaler och evangeliska kristna tömmarna, och Storbritannien avskaffade slaveriet till massiva kostnader för imperiet. Sedan tog konservativa och socialliberaler över, och med dem kom paternalismen tillbaka, vilket fått utslag på de flesta politiska områden, skriver Erik Lidström.

En del kanske känner till att den skotske essayisten och historikern Thomas Carlyle kallade ekonomi för ”the dysmal science”, den usla vetenskapen. Få verkar dock känna till anledningen. I en serie artiklar (som i tur och ordning återfinns här: <a href="https://www.econlib.org/library/Columns/LevyPeartdismal.html">1</a>, <a href="https://www.econlib.org/library/Columns/LevyPeartdismal2.html">2</a>, <a href="https://www.econlib.org/library/Columns/LevyPeartdismal3.html">3</a>, <a href="https://www.econlib.org/library/Columns/LevyPeartdismal4.html">4</a>, <a href="https://www.econlib.org/library/Columns/LevyPeartdismal5.html">5</a>, <a href="https://www.econlib.org/library/Columns/LevyPeartdismal6.html" target="_blank" rel="noopener">6</a>) går ekonomisprofessorerna David M Levy och Sandra J Pearth igenom varför.

The Committee for the Abolition of the Slave Trades officiella sigill. Design: William Hackwood/Henry Webber, public domain

De klassiska liberala tänkarna höll i tömmarna en kort tid och slaveriet avskaffades. Sedan kom paternalismen tillbaka och med den föraktet för nästan.

Lidström: Slaveri, paternalism och att förakta sin nästa

2022 kommer att bli ihågkommet som året då Mellanösterns kvinnokamp mot islamismen tog sin början. Ingen kommer att stå upp för muslimska kvinnor förutom de muslimska kvinnorna själva, skriver Luai Ahmed.

<div>
 Jag satt och tänkte på transkvinnor en del igår – fråga inte varför.
</div>

Det brinner på gatorna i Iran och den är äntligen här nu. Länge leve Mellanösterns första feministiska våg! 

Ahmed: Nytt år med Mellanösterns första feministiska våg

Ett försök till mordbrand på synagogan i Norrköping lades ner efter bara 90 minuter trots att församlingen skickade bilder på förövarna. Kommunen försöker inte bistå församlingen och det finns en uppgivenhet som får Norrköpings judar att vilja lämna staden.

Den 18 december, mitt i natten, försöker två män tända eld på entrédörren till synagogan i Norrköping. Det är första dagen i det judiska firandet av chanukka. Branden slocknar som tur är av sig själv. Gärningsmännen fångas på bild och församlingen skickar in bilderna till polisen samtidigt som de anmäler händelsen. Nittio minuter senare läggs utredningen ner.

Snart kan Norrköpings synagoga stå tom. Myndigheterna måste agera så att medlemmarna vågar och kan bo kvar. Foto: Fredrik Persson/TT 

Norrköping agerar inte mot antisemitism innan media drar i frågan. 

Hjort: Antisemitismen i Norrköping 

Våldet i våra skolor har förhoppningsvis slutligen kommit upp på agendan, med reportage som klargör att våldet utgör en bromskloss för lärande och resulterar i en omöjlig arbetsmiljö för lärare och elever. I grunden ligger dock en grundskolereform som från början saknade ett tydligt pedagogiskt uppdrag, skriver Jan Sjunnesson.

Äntligen har våldet i skolan kartlagts och en debatt startat. Arbetsmiljöverket har nyligen visat att 36 procent av landets grundskollärare uppger att de utsatts för våld eller hot de senaste tolv månaderna, vilket är långt mer än snittet – 13 procent – för andra yrkesgrupper. 1997 var andelen våldsutsatta lärare 20 procent och 2017 30 procent.

Våldet i våra skolor fortsätter att öka. Foto: Andreas Hillergren/TT

Våldet i skolorna utgör en bromskloss för lärande och skapar en omöjlig arbetsmiljö för både lärare och elever. Och var finns den pedagogiska målsättningen?

Sjunnesson: Det skenande våldet i våra skolor

När diskussionen handlar om man får glädjas åt att en torterare dött och om man får kalla en våldtäktsman monster eller inte, gör sig godhetspredikanter till ondskans medhjälpare.

Glädjen var stor på sociala medier när det meddelades att rapparen och gangstern Mehdi ”Dumle” Sachit skjutits till döds i Rinkeby på juldagsmorgonen. Bör eller ska man glädjas åt någons död? En del svarar omedelbart ja på den frågan, medan andra svarar nej.

Adolf Hitler och Rosa Nienau 1933. Fotot dekorerat av Nienau. Foto: Alexander Historical Auctions

När bland andra Alexandra Pascalidou märker ord gör de sig till ondskans hantlangare.

Korn: Ordet monster är inte problemet

Med en nyårsdikt i drömformat om konstruktivare tider framöver hälsar Per Brinkemo gott nytt år.

-22 har lagts till ända 
 årets timglas runnit ut. 
 Undrar alltid: vad ska hända 
 varje gång vid årets slut

Dags att fira in det nya året med nya förhoppningar och drömmar. Foto: Paul Kleiven/NTP/TT

Med en nyårsdikt i drömformat om konstruktivare tider framöver hälsar Per Brinkemo gott nytt år.

Brinkemo: I natt jag drömde om 2023

Statsvetaren Katarina Barrling kritiserar i SvD den så kallade cancelkulturen, men glömmer att kritisera de medier som genom sina ensidiga kampanjer och sin enögda rapportering skapar det polariserade klimat som möjliggör cancelkulturen från början, skriver Torsten Sandström.

I en ledarliknande artikel i SvD på juldagen skriver statsvetaren Katarina Barrling om cancelkulturens elände, det vill säga det nutida systemet för att stänga ute oliktänkande från positioner där de kan göra sina politiska röster hörda. Det är i och för sig bra att hon tar upp ämnet och kritiserar några mönster som driver fram den politiska korrekthetens nya samhälle och stänger motståndare ute. Men i molnet av några vackra dimmor glömmer Barrling utestängningens centrala orsaker. Hon tycks ansluta sig till åsikten att skeendet bottnar i en slags ”kollektiv masspsykologisk process”, men vill inte se att fenomenet har en uppenbar koppling till det mediesamhälle som hon som vetenskapsutövare blivit en följsam del av.

Skapar media den världsbild som gör cancelkulturen till en fungerande metod? Foto: Johan Nilsson/TT

Medierna är i hög grad medskyldiga till att skapa det debattklimat som gör cancelkulturen möjlig. 

Sandström: Cancelkulturen ligger nedströms från medierna

Ett nytt år står för dörren. För Ulf Kristerssons (M) regering gäller det att börja leverera. Det är under mandatperiodens första år grunden läggs för en seger i nästa val.

Det har blivit dags att ringa ut det gamla året och ringa in det nya. Men kommer klockorna att klämta så mycket annorlunda 2023? Risken finns – trots allt tal om paradigmskifte i politiken – att det kommande året blir väldigt likt det gångna. Och året före. Och före det.

Jimmie Åkesson (SD), Ulf Kristersson (M), Ebba Busch (KD) och Johan Pehrson (L) fick ett förändringsmandat av väljarna. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Blågula väljare röstade för något nytt, inte mer av samma.

Skogkär: Klockan klämtar för Ulf Kristersson

Den borgerliga regeringen måste inte förlora makten nästa val, det går alldeles utmärkt att säkra ett borgerligt maktinnehav fram till 2030 eller 2034. Men då krävs ett minimum av politiska Alexanderhugg, skriver Erik Lidström och listar ett antal förslag på sådana.

Några tankar så här vid årsslutet. Sverige fick med nöd och näppe en ny regering 2022. Dess början har varit något skakig, definitivt inte kraftfull, även om Tidööverenskommelsen innehåller en del goda viljeansatser. Men så här långt bådar det inte gott för ett fortsatt maktinnehav fram till 2030 eller 2034.

Den nya regeringen måste prompt börja föra verkligt borgerlig politik. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Om den borgerliga regeringen ska behålla makten över nästa val ett krävs ett minimum av politiska Alexanderhugg.

Lidström: Raka råd till regeringen inför det nya året

I flera år har politikerna tävlat om att ge polisen mer av allt; mer personal, mer pengar, nya verktyg. Resultat: andelen utredda och uppklarade brott minskar. Vid det här laget är det inte mycket som talar för att utvecklingen kommer att vända. Inte med nuvarande polisledning.

Har Polisen tappat greppet om brottsutvecklingen? Det är lätt att få det intrycket, inte minst med tanke på hur höga polischefer själva beskriver situationen.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) bör ta sig en allvarlig funderare på om den nuvarande polisledningen är vuxen sin uppgift. Foto: Henrik Montgomery/TT

Polisen signalerar hjälplöshet. Det inger inte förtroende.