I hemtjänst och skolor syns en en smygande islamisering och miljoner skattekronor går till organisationer som certifierar halalkött utan kontroll över vart dessa pengar tar vägen. I våra grannländer Norge och Danmark diskuteras frågan, men i Sverige är det tyst, skriver Jan Sjunnesson.

Svenskarna behöver upplysas mer om islams negativa konsekvenser. I stället smyger sig islam in i vardagens alla vrår så att vi ska vänja oss.

Moskén i Fittja. Pågår en islamisering i Sverige? Foto: Henrik Montgomery/TT

I våra grannländer Norge och Danmark diskuteras frågan, men i Sverige är det tyst.

Sjunnesson: Islamiseringen i Sverige måste diskuteras

Regeringen säger sig vilja hålla armlängds avstånd till kulturen. Men det är inte minst via kulturen samhället förändrats. Vänstern vet det. Högern måste inse det.

Inför Sveriges ordförandeskap i EU har regeringen satt ihop en <a href="https://open.spotify.com/playlist/0dsvlshxxk0bA0EwEXvjtB">spellista</a> med 58 låtar på Spotify kallad Songs from Sweden, tänkt att spegla “variationen och rikedomen i svensk musik”. Här samsas Abba med Johan Helmich Roman, Zara Larsson med Monica Zetterlund, Seinabo Sey med Sven-Bertil Taube. Den sistnämndes fader, Evert Taube, som väl får räknas som en av Sveriges främsta visdiktare under 1900-talet, fick dock inte plats på listan, däremot en av hans mest kända kompositioner, Balladen om briggen Blue Bird av Hull, i Imperiets version.

Sabaton, strukna från regeringens Spotifyspellista. Foto: Erik Nylander/TT

Kulturpolitik är inte att låta kulturen sköta sig själv.

Skogkär: Klart vänstern vill att högern ska hålla sig borta från kulturen

Richard Jomshof (SD) är varken anpassad till Sverige eller riksdagen – utan rädsla formulerar han sin stenhårda kritik mot rättsväsendet och islam i ett överkänsligt och vänsterskadat Sverige. Jomshofs jobb är att ändra svensk lagstiftning med sikte på att försvaga sharialagen inom rikets gränser. Och detta kräver att man först ger sig i kast med jantelagen, skriver Luai Ahmed.

<div>
 I Sverige finns tre lagsystem: Svea rikes lag, jantelagen och sharia.
</div>

Richard Jomshof intervjuas på Sveavägen. Foto: Ali Lorestani/TT, Timmy Augustsson. 

Jomshofs jobb är att ändra svensk lag med sikte på att försvaga sharia. Det kräver att man först tar strid mot jantelagen.

Ahmed: Jomshof tar strid mot jantelagen för att krossa sharia   

Regeringen är redo att gå långt för att få Turkiet att ge upp sitt motstånd mot svenskt Natomedlemskap. Men sannolikt aldrig tillräckligt långt för att Turkiet ska bli nöjt.

Om man ska tro i tur och ordning Dagens ETC, <a href="https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Q7567x/videon-visar-har-lovar-utrikesminister-tobias-billstrom-nya-flagglagar">Aftonbladet</a> och <a href="https://www.svt.se/nyheter/inrikes/billstrom-till-turkisk-statsmedia-kan-bli-forbjudet-med-flaggviftning">Sveriges Television</a> har utrikesminister Tobias Billström (M) lovat Turkiet att Sverige ska göra det till ett terroristbrott att “vifta” med flaggor från terrororganisationer som kurdiska PKK.

Utrikesminister Tobias Billström (M). Foto: Christine Olsson/TT

Sveriges hårdare attityd mot PKK och andra kurdiska grupper är inget nuvarande regering hittat på. 

Skogkär: Det lönar sig inte för regeringen att krypa för Turkiet

Human Rights Watch lyfter fram barnen som sitter i läger för IS-krigare i en rapport. Men samtidigt som de betonar just barnperspektivet så tappar de det stora barnperspektivet – att separation från föräldrar kan vara bättre än att växa upp i en miljö av terrorism, radikalisering och islamism. Att barnen älskar sina föräldrar är inte ett bevis på att de är bra eller lämpliga föräldrar.

Human Rights Watch, HRW, släppte nyligen en rapport om barn som sitter i läger för IS-krigare. Barn, utan skuld, far illa eftersom föräldrarnas brott styr behandlingen av dem. Barn födda till krigsbrottslingar och terrorister blir straffade för sina föräldrars brott.

Frågan om hur barnens bästa tas hand om måste avgöra vad som händer när de kommer till Sverige. Foto: Johan Nilsson/TT

En förälder kan vara ett monster men ändå älskat av sina barn

Hjort: IS-terrorister är sällan lämpliga föräldrar

Mitt yrkesliv har utspelats i spänningsfältet mellan journalistik och forskning, två områden som numera kritiseras för att inte våga skildra verkligheten eller forska om känsliga ämnen. Men journalistikens tänkta neutralitet tycks förutsätta gemensamma normer, och forskningen har via politisering påtvingats ett antal färdiga utgångspunkter för verksamheten, skriver Per Brinkemo.

Som nybakad journalist i början av 1990-talet var jag helt inställd på att jag inte ville arbeta på en redaktion. Jag ville bli frilans.

Förutsätter journalistisk neutralitet gemensamma normer? Foto: Marjory Collins (public domain)

Journalistisk neutralitet tycks förutsätta gemensamma normer, och forskningen har via politisering påtvingats färdiga utgångspunkter.

Brinkemo: Mångkulturen som sanningsbranschernas akilleshäl

Förebyggande åtgärder och tron att brottsligheten minskar om förövarna behandlas med silkesvantar har i decennier varit grunden för svensk kriminalpolitik. Det är med tanke på utvecklingen svårt att se det som en framgångsrik strategi.

Årets första dödsskjutning är ett faktum. Sent på onsdagseftermiddagen <a href="https://bulletin.nu/slapptes-fran-kumla-i-somras-skots-till-dods-i-jordbro">sköts</a> två män ner vid pendeltågsstationen i Jordbro i Stockholm. En av dem avled.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) i samspråk med lokalområdespolischef Johan Olsson i Vällingby centrum, där en man sköts till döds på nyårsafton. Foto: Fredrik Sandberg/TT

 Ingen blir chockad, knappt ens förvånad, när ännu ett mord rapporteras.

Skogkär: Avtrubbning pågår i dödsskjutningarnas spår

Domen mot fyra eritreaner som gruppvåldtog en kvinna borde ha slutat med utvisning. Men domstolen bedömde att det fanns risk för att de skulle råka illa ut om de utvisades. Rätten konstaterade att de borde ha utvisats väljer att inte göra det. Slopade utvisningar, ålder och straffrabatter är olika exempel på frikort som borde avskaffas.

Det svenska rättsväsendet och det allmänna rättsmedvetandet tycks allt oftare vara i kollision. En process som på sikt är farlig eftersom det underminerar tron på både rättsstaten och demokratin. Bitvis är det en fråga om kommunikation men ofta är problemet att rättsväsendet befinner sig på en annan planet än stora delar av folket.

Demonstration mot en friande dom i ett gruppvåldtäktsmål. Det blir ett allt större gap mellan folket och rättsväsendet i flera frågor. Foto: Christine Olsson/TT 

Risken för utvisning borde vägas in när man begår brott.

Hjort: Rättsväsendet kan inte ha frikort

Kusinäktenskap är en av klankulturens och parallellsamhällenas viktigaste byggstenar och en motor som driver utanförskap, segregation och elände. Och då har vi ännu inte talat om de ofta dödliga sjukdomar och mentala handikapp som sedvänjan gärna ger upphov till, skriver Ann Charlott Altstadt.

Jag känner mig lite taggad och triggad av Hanif Balis krönika i Expressen häromveckan. I samband med den 15-årige pojkens bestialiska övergrepp och den 9-åriga flickan Lunas livslånga lidande tog Bali upp konsekvenserna av heders- och skamkulturen. Många invandrarföräldrar tillåter inte att barnen diagnostiseras och tar inte emot den hjälp som samhället faktiskt erbjuder då de riskerar att inte få sina andra barn bortgifta i arrangerade kusinäktenskap.

Giftermål bör inte ingås mellan kusiner (personerna på bilden har inget med innehållet att göra, genrebild). Foto: Zameckis (CC BY-SA 4.0)

Kusinäktenskap är en av klankulturens och parallellsamhällenas viktigaste byggstenar och en motor som driver utanförskap, segregation och elände. 

Altstadt: Hanif Bali har rätt: Förbjud kusinäktenskapen!

Att bry som om minoriteters intressen är en god sak, men det svenska minoritetsfokuset har fått växa till en samhällsutvecklingens bromskloss, något som märks på miljöområdet, men även på en mängd andra områden. Våra politiker borde lära av aktiebolagslagen, skriver Torsten Sandström.

Vi får ofta höra att ett samhälles intresse för sina minoriteters väl och ve säger något om dess grad av civilisation. Det ligger naturligtvis något i detta. Men egentligen är det inte själva minoritetsaspekten som skiljer gott från ont. Det är istället själva öppenheten eller vakenheten – inklusive frånvaron av tabun mot avvikande – som leder samhällsutvecklingen i en bra riktning. Eller med ett sammanfattande ord: upplysningen. Alla relevanta problem måste uppmärksammas, men hur de ska graderas inbördes måste bedömas från en politisk utgångspunkt, så att effektiv ekonomisk utveckling, kultur, välfärd och miljö främjas.

Riksdagen har i sitt lagstiftningsarbete i hög grad fokuserat på minoriteternas möjligheter att hävda sina intressen. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Minoritetsskyddet har inte skapat rader av trygga och nöjda medborgare, utan ett folk av missnöjda rättshaverister.