Med Sverigedemokraterna som näst största parti kan deras ekonomiska politik inte ignoreras, och budgeten måste igenom. Men genom att knyta en sänkning av a-kassenivåerna till lågkonjunkturens slut, och koppla ersättningsnivåer till medborgarskap, kan SD och M komma överens, skriver John Gustavsson.

I de pågående förhandlingarna mellan Sverigedemokraterna och de andra maktskiftespartierna är a-kassan en stor stötesten. Sverigedemokraterna vill behålla den temporärt höga nivån på a-kassan som infördes under pandemin, medan övriga partier vill återgå till den tidigare, lägre nivån och i största allmänhet strama åt välfärdssystemen. En regering måste kunna få igenom sin budget, och därför måste någon form av kompromiss nås om Sverige inte ska gå mot ett nyval. Låt mig därför i all ödmjukhet få föreslå just en sådan.

John Gustavsson presenterar en kompromiss för SD och M om a-kassan. Foto: Anders Wiklund/TT / Fredrik Sandberg/TT

Med Sverigedemokraterna som näst största parti kan deras ekonomiska politik inte ignoreras, och budgeten måste igenom. 

Gustavsson: Så kan SD och M enas om a-kassan

Om Tyskland envisas med att stänga sina tre återstående kärnkraftsreaktorer vid årsskiftet är måttet rågat. Då om inte förr bör Sverige avbryta elexporten dit.

Återstarten av kärnkraftverket Ringhals fjärde reaktor <a href="https://bulletin.nu/stoppet-pa-ringhals-forlangs-till-31-januari">försenas</a> med två månader. Inte förrän den 1 februari nästa år räknar ägaren Vattenfall med att kunna starta reaktorn på nytt. Detta bortfall av planerbar kraft innebär att risken för strömavbrott i södra Sverige ökar och får väl numera bedömas som överhängande. Och att förseningen även kommer att leda till högre elpriser är oundvikligt.

Vladimir Putin och Angela Merkel ser varandra djupt i ögonen på G20-mötet i Hamburg 2017. Foto: Ryan Remiorz/AP/TT

 Tysklands energipolitik kan i nuvarande läge inte betraktas som en intern angelägenhet.

Skogkär: Klipp elkabeln till Tyskland

<div> I ett bekvämt välfärdssamhälle är det lätt att glömma överlevnadens grundvillkor: Kunskap om naturen och hur den kan föda och skydda oss. Utan dessa grundvillkor uppfyllda – inga vackra ideal eller högtflygande idéer. Valresultatet tyder på ett land som börjat inse detta, skriver Per Brinkemo. </div>

<div>
 Den som aldrig sett en ko i ögonen vet ingenting om livet.
</div>

Att se en ko i ögonen är att skåda människans grundförutsättningar. Foto: Karl Gabor / Erland Vinberg/TT

I ett bekvämt välfärdssamhälle är det lätt att glömma överlevnadens grundvillkor: Kunskap om naturen och hur den kan föda och skydda oss. Utan dessa grundvillkor uppfyllda, inga vackra ideal eller högtflygande idéer. 

Brinkemo: Att se en ko i ögonen är att se villkoren för vår överlevnad

Magdalena Anderssons presskonferens där hon medgav att hon inte hade folkets stöd var en märklig och ovärdig blandning av skryt och anfall. Där hon borde ha lyckönskat sin efterträdare spädde hon på oro och splittring.

En socialdemokratisk regering har fallit! Det är glada ord. Nu kan saker vända, problem kan lösas och inte minst så kan landet lagas. År av misskött polis, havererad energipolitik och kollapsad integration är över. Det är goda nyheter.

Anderssons avsked var otrevligt och visar på att hon inte kommer att leda en konstruktiv opposition. Foto: Anna-Karin Nilsson/TT

I stället för att önska en ny regering lycka till och tacka för en god valrörelse sjunker hon till Strandhällnivå. Hon väljer som avgående statsminister att öka oron. Inte minska, inte försöka hela eller ena landet. Det är ovärdigt. Skamligt.

Hjort: En ovärdig avgång 

Inför varje val går vänstern genom taket av oro för den civilisationsdöd som står för dörren. De är ju de goda, så det är inte bara någon annan, utan de onda, som tagit över. Och sen målas skräckbilder upp. Bilder som inte blir riktiga och inför nästa val blir det svårare att ljuga. Så blev det för Moderaterna efter 2006 och så kommer det bli om Sverigedemokraterna är med som regeringsunderlag i år.

När Alliansen vann 2006 spreds panikbilder i svensk vänster. Hela civilisationens grundval var hotad. Ättestupa, taxameter i ambulanser och cancersjuka som jobbade i stenbrott. Ingenting var för galet för att målas upp för vad som skulle komma. När åren började gå visade det sig att inspirationen för arbetslinjen inte var tvångsarbete utan tvärtom att saker funkade rätt bra. De chockartade förändringarna uteblev och skräckbilderna visade sig inte stämma. Den riktigt stora och bestående förändringen var migrationspolitiken. Den förändring som vänstern i dag slåss mest för och ser som detta valets potentiella civilisationskollaps. Ironiskt nog är kampen på ett sätt en höger som vill gå tillbaka till Göran Persson och en vänster som vill behålla Reinfeldts politik.

Inför varje val projiceras skräckbilder av oppositionen och efter att ett parti varit i eller kring regeringsmakten försvåras möjligheten att projicera. Foto: Anna-Karin Nilsson/TT 

En tid vid makten tar bort det mytiska kring ett parti och det går att se vad de ville. 

Hjort: Nej ragnarök har inte kommit, bara ett maktskifte

När ett land ska styras och ett underlag för styret skall skapas är det viktiga att se målet för alla. Målet är att få ordning på brotten, energikrisen, integration, företag, utanförskap och mycket annat. Inte vilka politiker som får vilken post. När nu underlaget finns på plats för att få bort Socialdemokraterna efter åtta svåra år kan allt förstöras eftersom folk bråkar som småungar. Sitt ner i båten, lös problem och tänk på väljarna så blir det bra.

Stå i båtenmetaforen är nog inte helt bra. Liberaler står inte i båten och absolut inte utan flytväst. De sitter snällt i mitten och tittar så ingen ställer sig upp och riskerar att alla hamnar i plurret. Ordningsamma och hellre lite säkrare än lite roligare.

Det viktigaste de kommande dagarna är att enas, börja bli vänner och framförallt förstå att en valseger handlar om folket och inte partiet. Foto: Terje Pedersen/TT

Det viktiga är inte detaljerna utan att hålla ihop så att rätt block vinner. 

Hjort: Sitt ned i båten! 

I varje val går Sverigedemokraterna framåt. Efter varje val ställs frågan: Varför? Svaret är generande enkelt men det tycks aldrig sjunka in.

I den amerikanska filmkomedin Måndag hela veckan fastnar den självupptagne huvudpersonen Phil Connors, spelad av Bill Murray, i en tidsfälla. Varje morgon när klockradion går igång vaknar han till samma nyhetssändning med samma väderleksrapport. Han vaknar till samma dag, där samma människor säger och gör samma saker, där allting bara upprepar sig i en evig, själsdödande rundgång.

Jimmie Åkesson (SD) ger väljarna vad de vill ha. Det fungerar. Foto: Tim Aro/TT 

Väljarna vände sig till SD när inget annat parti erbjöd den politik de ville ha.

Skogkär: Måndag hela veckan med Sverigedemokraterna

Att det finns arter som gör mer skada än nytta, och som spritt sig med människans hjälp, råder inget tvivel om. Men vad menar man med att dessa är invasiva? Uttrycket handlar mest om att sprida rädsla och på så sätt motivera tillväxten av olika byråkratier som egentligen utgör den verkligt farliga invasionen, skriver Torsten Sandström.

En sidolinje i vänsterns skräckscenario avseende vår planets framtid är narrativet om invasiva arter. Bara själva begreppet visar att det i grunden rör sig om skrämselpolitik och inte vetenskap. Bilden av något otäckt som anfaller människan blir på så vis ett viktigt komplement till delvis obevisade påståenden om uppvärmningens effekter. Skräck föder än mer otäcka bilder och politiska förbud.

Är den växande byråkratin en invasiv art? Foto: Harald Groven (CC BY-SA 3.0)

Att det i stället ständigt anställs nya byråkrater sammanhänger med att politikerna vill kontrollera folket.

Sandström: Byråkraten som invasiv art 

Sverige står inför en djup ekonomisk kris, brottsligheten och inflationen skenar. Prognoser indikerar att svensk ekonomi krymper nästa år. Trots det är valet jämnt och många tror att de som orsakade problemen är bäst lämpade att lösa dem. Eller är det något annat?

Från i somras har det varit förbryllande med skillnaden i hur Sverige utvecklas och den politiska situationen. Utvecklingen för landet blir allt mörkare men det speglas inte i den politiska opinionen.

Annika Strandhäll har varit en av de främsta dyngspridarna i regeringen. Foto: Lars Schröder / TT

Smutskastningen tycks ha funkat men inte räckt ända fram. 

Hjort: Trots majoritet för konservativa idéer röstar många vänster – varför?

Valdebatterna har avhandlat brännande frågor som gängkriminalitet, kärnkraft och skenande elpriser, men en fråga har lyst med sin frånvaro: islamiseringen av Sverige. Nu sitter vi i en situation där Partiet Nyans skördat framgångar i många förorter, och det är hög tid att ta frågan på allvar, skriver Luai Ahmed.

<div>
 I oktober förra året skrev Partiet Nyans partiledare Mikail Yüksel en debattartikel i Göteborgs-Posten där han argumenterade för att <a href="https://www.gp.se/debatt/nimis-%C3%A4r-en-symbol-f%C3%B6r-islamofobi-och-b%C3%B6r-br%C3%A4nnas-ner-1.56870841" target="_blank" rel="noopener">Lars Vilks konstverk Nimis borde brännas ner</a>, eftersom det enligt Yüksel skulle vara ”islamofobiskt”.
</div>

Med Partiet Nyans framgångar i utsatta områden är det hög tid att diskutera islamiseringen i Sverige. 