Dumhögerns paranoida skräckfantasier om pedofil grooming till trots råder det inget tvivel om att skattefinansierade dragqueens är så politiska de bara kan bli – det uppväxande släktet ska fostras i den normkritik som är dogm i de högre skikten. Men dragqueens strippande på sina barnförbjudna element blir bara en kvinnotagning på blackface, skriver Ann Charlott Altstadt.

Det här med sagoläsande dragqueens på bibliotek kan ju få en att gråta över debattens fördumning. Den ideologiska upphöjelsen av vissa identiteter under beteckningen normkritik är lika löjeväckande som protesternas bottenlösa skrämselretorik.

Lady Bustys och Miss Shameless sagostunder på bibliotek har rönt viss uppmärksamhet på sistone. Foto: Karl Gabor / Henrik Montgomery/TT

Dragqueens utan det barnförbjudna blir bara en kvinnotagning på blackface, så var är feministerna?

Altstadt: Politiska kvinnoparodier på bibblan

Regeringens problem med väljarstöd handlar i huvudsak om senfärdighet att lösa problem i samhället. Fokusera på lösningarna och låt oppositionen vara hur högljudd den vill så kommer det att vara resultaten som prövas i nästa val. Moderaterna måste komma över sin oro för att stöta sig med folk.

Ulf Kristersson vann varken Mello eller Let’s dance när Tidöavtalet signerades. Han blev statsminister för ett land. Ett land som har ett stort kapital – ekonomiskt, socialt och kulturellt, men också en massa problem. En förbannad massa problem.

Regeringens möjligheter avgörs mer av politikens resultat än om de blir ovänner med andra politiska grupper. Foto: Fredrik Sandberg/TT 

Ingen i politiken, inte ens en ängslig moderat, är vän med alla. 

Hjort: Kristersson måste våga få fiender

”Utan tvivel är man inte klok” skaldade en gång Tage Danielsson, men samma sak gäller även tillit: Den som avfärdar alla utsagor är lika vilse som den som godtar samtliga. Både tillit och tvivel är nödvändiga för att orientera sig i världen, skriver Jakob Sjölander.

Tillit är ett vanligt ämne i dagens samhällsdebatt. Det talas ständig om fejknyheter, desinformation, alternativa fakta och förrädiska sociala medier. Tydligen kan man inte lita på någon nuförtiden. Förutom möjligtvis de som påstår att man inte kan lita på någon. Men folk är inte bara lättlurade – de tvivlar också. De tvivlar på vad de borde lita på. Exempelvis myndigheter, experter, aktivister, eller vad ”jag” säger till dem. Vi har alltså två motsatta problem – att folk litar när de bör tvivla, och tvivlar när de bör lita.

Det är klart tveksam att vi klarar oss utan vare sig tvivel eller tillit. Foto: MissLunaRose12 (CC BY-SA 4.0)

 Den som avfärdar alla utsagor är lika vilse som den som godtar samtliga. 

Sjölander: Tillit och tvivel är sidor av samma mynt

Stadsdelen Råslätt utanför Jönköping är ett problemområde. I stället för att försöka bryta områdets isolering väljer nu myndigheter att lägga ett servicecenter där så att det ska gå att få bidrag och myndighetshjälp på plats utan att lämna stadsdelen. Vill man uppnå ökad integration så kan man inte förstärka isolationen så att det uppstår enklaver.

Mailen plingar till. Ett pressmeddelande dimper ner. Statens servicecenter skriver att de ska öppna ett nytt servicecenter i Råslätt utanför Jönköping. Förbluffad kan man läsa:

Utbrända bilar på Råslätt, samtidigt utsattes polisstationen där för ett brandattentat. Foto: Johan Nilsson / TT

Integration kräver att problemområden inte blir isolerade enklaver. 

Hjort: Att öka isolationen i problemområden är fel väg

SD har riktat in sig på en omvärdering av det svenska EU-medlemskapet, men en viktig pusselbit handlar om att förstå Brexit. Kortsiktigt innebär Brexit förstås problem, men de flitigt citerade och dystra prognoserna har missförståtts, och utgår därtill från situationen som den ser ut nu och tar inte med framtida brittiska handelsavtal i beräkningen, skriver John Gustavsson.

Få svenskar följde Brexit-omröstningen 2016 lika noga som jag gjorde. Som konservativ EU-skeptiker och tidigare boende i Storbritannien var folkomröstningen en av de största politiska segrar jag upplevt. På den tiden trodde många att Storbritanniens utträde skulle leda till att fler länder skulle välja att lämna EU. Istället skedde raka motsatsen: I takt med att Brexit blev allt rörigare, så minskade EU-motståndet runtom i unionen.

Pro Brexit-demonstranter utanför brittiska parlamentet. Foto: ChiralJon (CC BY 2.0)

Kortsiktigt innebär Brexit problem, men de flitigt citerade och dystra prognoserna har missförståtts.

Gustavsson: Ny syn på EU kräver omvärdering av Brexit

Fredrik Federley fick avgå från Europaparlamentet när det visade sig att hans sambo dömts för ett mycket stort antal grova barnvåldtäkter. Nu får han ge sin berättelse i SVT, beskriva hur han upplever att han är dömd av media för vad någon annan har gjort. Det är inte den typen av ”samhällsinformation” som SVT får skattemedel för att visa.

En inte otänkbar tanke var att SVT, efter kritiken kring programmet om Margaux Dietz, skulle ta till sig och tänka om. Tanken var möjlig, men uppenbart orealistisk. SVT tar nu ytterligare ett steg med ”persona non grata” där Fredrik Federley pratar ut.

Att folk tappade förtroende för Federley är självklart hans eget ansvar, inte medias. Foto: Fredrik Persson / TT 

SVT:s roll är inte det utmanande och provocerande utan samhällsinformationen. Att Federley känner sig felbehandlad är inte samhällsinformation. 

Hjort: Federleys omdöme är inte en fråga för SVT

Högerextremism och judehat tycks flyga under radarn så länge de har rötterna i Mellanöstern och kostymeras som religion. Detta trots att sagda ideologier predikas oförtröttligt i källarmoskéer och på sociala medier, och har en historia lika gammal som koranen, skriver Luai Ahmed.

<div>
 En helt vanlig fredag i april babblade en imam ur sig sagan om hur mycket Allah hatar judar och om att de är “Allahs fiender”, detta i en moské i ett rebellkontrollerat område i Idlib, Syrien. Naturligtvis är judarna inte de enda som är Allahs fiender, listan är lång, men judarna toppar den alltid i islams dammiga föreställningar. Judarna representerar den oslagbara supervillain vars minions förgiftar samhället i det fördolda – och är ute efter islam.
</div>

Ahmed Rami har spridit judehat i Sverige och internationellt sedan 80-talet. Foto: Timmy Augustsson / Skärmavbild رامج الميادين - Al Mayadeen Programs

Högerextremism tycks flyga under radarn så länge den har rötterna i Mellanöstern och kostymeras som religion.

Ahmed: Mellanösterns heilande ursäktas 

Socialdemokratin var en folkrörelse. Men sedan hände något. Väljarna blev färre, de aktiva minskade i antal. Samtidigt sköt Sverigedemokraterna upp – förklaringen tycks så enkel som att lyssna på sina väljare.

Socialdemokraterna var länge en folkrörelse. Det fanns en organisation från vaggan till graven. Som barn gick man in i Unga örnar, efter döden lades man till den sista vilan av Fonus. Rörelsen var en massrörelse – arbetarna slöt till stor del upp bakom partiet.

Första majtågen blir allt glesare. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Socialdemokratin dog som folkrörelse när de slutade lyssna på sina väljare.

Hjort: Därför slutade socialdemokratin att vara en folkrörelse

Den amerikanska exceptionalismen grundad i revolution och konstitution, och den svenska grundad i Luther och stormaktstiden, må ha divergerande rötter. Men bägge har haft likartade konsekvenser och har kostat mer än de smakat, skriver Anders W. Edwardsson.

Svenskar klagar ofta på USA och i synnerhet på amerikansk exceptionalism. Den senare kan också vara mer vådlig än vanlig nationalism, som oftast bara innebär att stollar håller med om saker som att allt är bra bara det kommer från deras hemland. Exceptionalism är som vi strax skall se en mer kvistig form av självbedrägeri. Det som stör mig är dock att svenskarna inte är ett dugg bättre själva. Så, låt oss därför ta det hela från början och jämföra den amerikanska exceptionalismen med dess svensk dito.

Den svenska exceptionalismen står inte den amerikanska efter. Foto: Fredrik Sandberg/TT

De amerikanska och svenska stormaktsfasonerna har fått flera snarlika utfall. 

Edwardsson: Svensk exceptionalism och amerikansk – och dess pris

Långt ifrån alla vill erkänna det, kanske inte ens för sig själva, men runt omkring oss ser vi en renässans för konservativa idéer. En del börjar till och med försiktigt använda ordet.

Det är sällan jag ger mig ut på så kallad tidsspaning. Vilken trend som just nu är den mest rådande intresserar mig mycket lite, men eftersom jag hela tiden pendlar mellan Sverige och Storbritannien är det inte svårt att göra jämförelser, att lägga märke till svenskars krampaktiga vilja att hela tiden hänga med i den senaste trenden.

Kvilleken i Rumskulla, Småland, är tusen år och grönskar även i år. Snart kommer den sannolikt att dö, men nyplanterade skott för livet vidare Foto: Mikael Fritzon/TT