En nära anhörig till en borgerlig minister uppges ha deltagit i högerextrema aktiviteter och spridit rasistiska budskap. Den samlade vänstern kan inte dölja sin skadeglädje. Att det rör sig om ett barn spelar ingen roll.

En av de senaste dygnens stora nyheter har varit uppgifter om att en minister i Sveriges regering har en nära anhörig som är aktiv nazist. Uppgifterna, som härstammar från Expo, fick omedelbart alla fördämningar och hämningar att släppa. Att “den nära anhörige” är under 16 år, ett barn – något Expo förtiger – gjorde ingen skillnad.

Nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, en av de organisationer den anhörige ska ha haft kontakt med. Foto: Mikael Fritzon/TT 

De hånfulla har inte en aning om vad ministern gjort för att ta ansvar

Skogkär: När regeringen ska skadeskjutas är alla medel tillåtna

Svenska kyrkan försöker undvika att göra någon upprörd genom att vara mindre kristen. Men vad är det för mening med en sådan kyrka? Detta frågar sig John Gustavsson.

<a href="https://bulletin.nu/kapell-i-umea-blir-religionsneutralt-det-star-ingenstans-att-vi-ska-ha-kristna-symboler-3">Svenska kyrkans kapell i Röbäck i Umeå</a> ska bli ”religionsneutralt”. Korsen i kapellet, samt all kristen konst, ska nu tas ned för att skapa en inkluderande, välkomnande miljö. Det är tydligt att Svenska Kyrkan inte förstått att ”woke” är ute. Det är faktiskt traditionalisterna som nu vinner konvertiter.

Svenska kyrkan på Pride. Foto: Hossein Salmanzadeh/TT

Gustavsson: Svenska kyrkan har missat att woke är ute

Fotbolls-EM för damer är igång. Och i vanlig ordning klagar spelarna över att de inte får lika hög ersättning som herrlandslaget. Men lika lön för lika arbete – den princip det på diffusa grunder hänvisas till – förutsätter att prestationerna är något så när likvärdiga. Det är de inte. Fråga publiken.

Värdlandet Schweiz mötte Norge när EM i damfotboll inleddes på onsdagen. Det blev förlust med 1–2. Kanske kan det ändå ses som ett fall framåt med tanke på att Schweiz häromveckan fick stryk av Luzerns U15-lag för pojkar. Matchen slutade 1–7.

Det blev förlust för värdlandet Schweiz i mötet mot Norge när damernas fotbolls-EM inleddes på onsdagen. Foto: Martin Meissner/AP/TT

Att jämföra damfotboll med herrfotboll är som att jämföra äpplen och päron.

Skogkär: Krävande fotbollsdamer

Donald Trump fick nyligen igenom sin budget, som han kallar ”The Big Beautiful Act”. Är detta jordens undergång eller vägen till paradiset? Som vanligt när det gäller Trump är det en blandning, skriver Paul Holmgren.

Det finns en punkt i en nations ekonomiska historia när retoriken om låga skatter måste möta verklighetens räntesatser och räntekostnader. USA är där nu. Ändå väljer Donald Trump att kalla sin nya budget för ”The Big Beautiful Act”. Frågan blir: beautiful for whom?

Skönhet ligger i betraktarens ögon. Men inte ett lands balansräkning. Foto: Thomas Peipert / TT

En seger för Trump? Ja. En seger för Amerika? Kanske.

Holmgren: Trumps ”Big Beautiful Act” – vacker för vem?

<blockquote> <div dir="ltr"> <div dir="ltr">Från USA till Sverige sprids ett hat som inte ens behöver maskeras längre. Judar attackeras fysiskt, förlöjligas i kulturen och pekas ut som krigets skyldiga. Samtidigt fortsätter antisemiterna att tala om solidaritet och aldrig mer – så länge det inte gäller judar.</div> </div> </blockquote>

I början av juni anföll en egyptisk man en grupp demonstranter som höll en fredlig manifestation till stöd för de kidnappade israelerna. Demonstrationen hölls i Boulder, Colorado, och gärningsmannen skrek om att ”befria Palestina”.

Hatet har tagit över gatorna, här utanför riksdagen. Varför lät vi det hända? Foto: Lars Schröder/TT

Det pågår en normalisering av hat och våld mot judar. 

Hjort: Allt hat är fel - utom när det drabbar judar

Sedan 7 oktober 2023 har Israel bedrivit historiens största hämndaktion, och med stor precision och uppfinningsrikedom slagit till mot de skyldiga. Ibland är våld lösningen, skriver Christoffer Jonsson.

År 1972 mördades elva israeliska atleter i München och en västtysk polisman av terrorister från den palestinska gruppen Svarta september. Kort därefter inledde den israeliska underrättelsetjänsten Mossad en intensiv jakt – godkänd av premiärminister Golda Meir – på alla inblandade i <a href="https://www.britannica.com/event/Munich-Massacre" target="_blank" rel="noopener">attacken.</a> Ett stort antal av dem eliminerades genom noggrant planerade operationer, vilket gav Mossad ett rykte om att kunna nå sina måltavlor oavsett var i världen de befann sig.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har skäl att vara belåten. Photo credit: Alberto Pezzali / TT

Jonsson: Israels hämnd

Att förbjuda AR-15 är obegripligt dumt. Tidöpartierna har lyckats reta upp en lojal och viktig väljargrupp med ett förslag som saknar både logik och effekt. I stället är det ett skolexempel på tom symbolpolitik som i sämsta fall kommer att leda till att Magdalena Andersson blir statsminister och att Tidöpartierna inte får en andra mandatperiod.

På en presskonferens i går inleddes en av Tidöpartiernas farligaste strider. Den har hittills fått ganska lite uppmärksamhet i medierna, men har varit under uppsegling en tid – och den kan mycket väl bli avgörande för nästa val. Det handlar om förslaget att förbjuda geväret AR-15.

AR-15. Geväret som kan kosta regeringen makten. Foto: Mikael Fritzon/TT

Genom att straffa oskyldiga riskerar Tidöpartierna att göra Magdalena Andersson till statsminister

Hjort: Tidöpartiernas självmål - ett vapenförbud ingen bad om eller vill ha

Krister Thelins utredning om tiggeri och eventuellt förbud mot det är delvis skrämmande läsning, en rapport om svensk velighet, hur uppenbara problem ignorerades i ett årtionde trots att problemen var väl kända.

2004 införde EU rörlighetsdirektivet, som stadgade rätten för medborgare inom EU att fritt resa vart som helst inom EU utan att begära tillstånd, med rätten att uppehålla sig i annat land i upp till tre månader.

Utredaren Krister Thelin tillsammans med Gunnar Strömmer på gårdagens presentation av utredningen om tiggeri Foto: Pär Bäckström/TT

Korn: Är lagbrott en mänsklig rättighet?

När det gäller urholkad yttrandefrihet har Storbritannien blivit ett skräckexempel. Polisen tar i med hårdhandskarna mot folk på högerkanten, men accepterar vad som helst från vänstern. Detta skriver Paul Holmgren.

När punk-rapduon Bob Vylan hetsar en festivalpublik att skandera dödsrop mot israeliska soldater applåderas det som ”kultur”. Samtidigt sitter Lucy Connolly i en cell för ett inlägg på sociala medier som domstolen ansåg vara hatbrott. Två brittiska medborgare, två grova yttranden – men två helt olika utfall. 
 Om Storbritannien ska ha en lagstiftning mot hatbrott, ska den gälla konsekvent. Annars är lagen inte värd papperet den är tryckt på. Det spelar ingen roll om hatet levereras till punkbeats på Glastonbury eller i en ensam statusrad på Facebook. Det är samma brottsrubricering: uppvigling till våld, hat mot en utpekad grupp. Skillnaden är vem som anses skyddsvärd och vem som anses förtjäna våldet. Detta är inte första gången vi ser en märklig, politiskt färgad rättvisa. För några år sedan dömdes en 61-årig man till fängelse efter att ha uttryckt sig hätskt mot en viss religion på gatan. Hans ord var grova – men det var ord, inte våld. Samtidigt får extremister predika utanför skolor, kalla oliktänkande för ”otrogna” – eller värre – utan att någon åklagare höjer på ögonbrynen. 
 Vi ser gång på gång hur brittiska myndigheter prioriterar hårdare ingripanden mot vissa sorters hat än andra. Att kalla en folkgrupp för kackerlackor kan ge fängelse. Att uppmana till mördande av soldater från en specifik stat kan gå under radarn – så länge det kan paketeras som ”protest” eller ”kulturellt uttryck”. Men om kultur ska ha frikort, varför sitter då konstnärer fängslade för religiös hädelse eller politisk satir i andra delar av världen? Den brittiska rättsstaten borde vara bättre än så. Det kan inte vara så att vi ska hylla en lag när den straffar vissa men vika undan när budskapet passar en viss opinion. 
 Yttrandefrihet är ingen gummiparagraf som töjs efter publikens jubel. Antingen har vi en gemensam ribba, eller ingen alls. När polisen nu säger att de ska ”granska” Glastonburyklippen är det en prövosten. Har vi en lag mot uppvigling till våld – eller har vi bara en lag mot vissa människors våldsfantasier? Vi behöver inte fler morallagar, vi behöver principfasthet. Yttrandefrihet ska tåla det stötande, det svåra, det obekväma. Men om staten en gång har bestämt att hat och våldsretorik är förbjudet, då ska det gälla alla – punkare, predikanter, poeter och pensionärer. Allt annat är inget rättssystem, utan ett maktverktyg för att tysta vissa och fria andra. 
 Storbritanniens rättsstat står inför sin kanske viktigaste förtroendeprövning på länge. Den som menar allvar med jämlikhet inför lagen gör bäst i att visa det nu. Paul Holmgren Samhällsdebattör och civilingenjör

”Död, död åt IDF!” Photo credit: Yui Mok / TT

Skepticism mot invandring? Nej. Folkmord på judar? Ja.

Holmgren: Yttrandefrihet för mig, fängelse för dig

Socialdemokraterna säljer sitt lotteri. Orsaken är att det inte blir tillräckligt lönsamt efter att de tvingas betala skatt. Det är häftigare när andra betalar skatt än när man själv tvingas bidra till det offentliga.

Mona Sahlin tyckte att det var häftigt att betala skatt. Skatt var en sådan där häftig sak man gärna unnar andra – och tittar på när de gör – men helst slipper själv. Inom den bredare socialdemokratin finns en idé om att skatt är något gott i sig. Det är genom skatten man skapar omfördelning, rättvisa och solidaritet.

Det är svårt att ha företag lönsamma utan gängkriminella säljare och när man dessutom måste skatta för vinsten. Foto: Jessica Gow/TT

Socialdemokraterna har sålt sitt lotteri