Läget i Mellanöstern har förändrats dramatiskt sedan terrorattacken den 7 oktober 2023. Mest oroväckande är västvärldens handfallenhet inför ondskan, som man ibland till och med gynnar. Detta skriver Mohamed Saad Khiralla.

Sedan de terrorhandlingar som ägde rum den 7 oktober 2023 och som utfördes av milisgrupper inom Hamas (klassificerad som terroristorganisation i flera länder) lever världen i ett tillstånd av obalans präglat av absurditet och orimlighet. Detta tillstånd förvärras dag för dag, som om någon driver på i denna riktning och finner det som händer angenämt. Händelserna har blivit mer än bara förbipasserande nyheter, de speglar dolda konflikter och sammanflätade agendor som skakar den globala stabiliteten.

Finns det något kvar av våra gemensamma värderingar? Foto: Bernd Dittrich, Unsplash

Irans representant tillträder som medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter

Saad Khiralla: Sjunker solen över Mellanösterns hopp?

Den kristna fastan börjar idag. Tyvärr lär detta ignoreras till fördel för muslimska ramadan. Detta visar avståndet till vår kulturs rötter – men är samtidigt ett tillfälle att återupptäcka dessa, skriver John Gustavsson.

Vad händer idag den 18 februari? Ingenting särskilt, tänker ni. Eller om ni är politiker, så tänker ni ”Visstja, jag måste önska alla muslimer en glad Ramadan!”. En integrationssamordnare berättade för Sveriges radio att hon tänkte <a href="https://www.sverigesradio.se/artikel/integrationssamordnare-vill-testa-fasta-under-ramadan">testa Ramadan</a>, som börjar idag. Den 18 februari är också datumet för något mycket viktigare: Askonsdagen, som markerar början på den kristna fastetiden. Tänker någon politiker testa den?

Ett ask-kors för askonsdagen. Foto: Oxh973, Public Domain, via Wikimedia Commons

Att inte frossa i mat går väl bra – men klarar man sig verkligen utan sociala medier?

Gustavsson: Glöm Ramadan – testa påskfasta!

Storbritannien står inför ett vägval. Den nuvarande kursen leder till katastrof, och vänsterregeringen förmår inte ändra den. Landet måste genomgå en nationell version av företagsrekonstruktion för att klara sig. Detta skriver Paul Holmgren.

Under lång tid har jag lyssnat på Reform UK:s ledare Nigel Farage och på andra profiler inom den konservativa rörelsen. Jag har följt dem noggrant, vägt deras ord, jämfört deras ton och deras riktning. För mig har det blivit allt tydligare att Storbritannien behöver en verklig förändring. Labour måste bort. Vänstersidan måste ersättas av ett konservativt alternativ som faktiskt vill styra om landet på djupet – inte bara justera ytan.

Rupert Lowe – Storbritanniens räddare i nöden? Foto: Unknown author, Public Domain, via Wikimedia Commons / (Lowe) Laurie Noble, CC BY 3.0, via Wikimedia Commons

Holmgren: Storbritannien – Rekonstruktion eller konkurs

Charles de Gaulle har i Sverige länge fördömts som en bakåtsträvare, någon som envist höll fast vid gammalt nonsens som självständighet, patriotism och ett starkt försvar. Historien har nu givit honom rätt, skriver Stig Fölhammar.

Den franske presidenten Charles de Gaulle (1944–1946 och 1959–1969) hade inte många vänner i Sverige, förutom den populäre svenske journalisten Knut Ståhlberg, men Ståhlberg bodde ju och arbetade i Paris. I Sverige uppfattades allmänt de Gaulle, som utpräglat nationalistisk, högdragen och mycket egensinnig. Han sågs som en provokatör mot den ordning och tankevärld som var förhärskande i alla andra europeiska länder. Kanske har tiden nu kommit för att omvärdera hans insatser?

Winston Churchill och Charles de Gaulle i Marrakech, 1944. Foto: War Office official photographer, Public Domain, via Wikimedia Commons

Charles de Gaulle trodde inte på den eviga freden och ett ständigt generöst USA

Fölhammar: Hög tid att omvärdera Charles de Gaulle

Trump leverar örfil efter örfil till Europa, men det är kanske precis vad som behövs? Vad än Trumps avsikter är så gör han oss en stor tjänst om han lyckas väcka oss, skriver Lennart Göransson.

Donald Trump väcker upprörda känslor i Sverige och Europa, både för vem han är och vad han gör. Mycket har hänt det senaste året som skadat Europa. Trots det kan den amerikanska politiken på sikt visa sig gynnsam för vår utveckling. Vi bör inte låta en bra kris gå till spillo.

Dags att vakna. Foto: (Trump) Daniel Torok, Public Domain, via Wikimedia Commons / (EU) Verdy P, Public Domain, via Wikimedia Commons

Göranson: Kan Trump bli Europas räddning?

Vi ska ha en strikt migrationspolitik. Men vi ska också ha en rättvis migrationspolitik. Tidigare var den orättvist generös, men i vissa fall har Tidö nu fallit ned i andra vägdiket. Detta skriver John Gustavsson.

Plötsligt handlade allt om tonårsutvisningar. Mycket tyder nu på att vi får en omsvängning, med en ny ”säkerhetsventil” som säkrar att den som bott här med uppehållstillstånd innan 18 års ålder inte utvisas så fort han eller hon fyller 18. Svängningen är motiverad, men skulle aldrig ha behövt ske nu om regeringen inte släpat benen efter sig.

Photographed by: Per Palmkvist Knudsen/CC BY-SA 2.5

Tidö riskerar att vända migrationsopinionen

Gustavsson: Tonårsutvisningar – låt oss lära av Danmark

I USA diskuteras legitimationskrav för röstberättigade. Varför är detta kontroversiellt? För att det påstås vara ett hot mot demokratin. Kanske. Det finns dock enkla sätt att hantera detta, skriver Paul Holmgren.

Hur kan det överhuvudtaget vara en kontrovers att en väljare ska identifiera sig?

En demokrati måste vara höjd över varje misstanke

Holmgren: ”Voter ID” är ingen attack mot demokratin – det är dess grund

Varför är svenska högerpolitiker så skotträdda? Det senaste exemplet är Emanuel-fallet, där de snubblar över varandra för att försäkra vänstermedia om hur ”orimligt” det är. Dags att visa ryggrad, skriver Birgitta Sparf.

En enad press och statsmedia har på senare tid gått i taket över bebis- och tonårsutvisningar. Vänsteroppositionen tar tillfället i akt och rasar med råge. Och de får stöd från oväntat håll. ”<a href="https://www.svt.se/nyheter/inrikes/bebis-ska-utvisas-till-iran-johan-forssell-m-orimligt?fbclid=IwY2xjawP-U3lleHRuA2FlbQIxMABicmlkETFqcURtOUFrSjUweXN1RWpkc3J0YwZhcHBfaWQQMjIyMDM5MTc4ODIwMDg5MgABHgamjYaomrX8D0iTbbWIiy4U_Lowj-pD5koYS14VxpSn20HPLD9U1XORAcGq_aem_6MVHmxCw_xtNjJ3_9V2XAg">Det är orimligt!</a>” säger Ulf Kristersson, Johan Forssell och Ebba Busch.

Ibland är det rimligt att vara lite orimlig. Foto: Henrik Montgomery/TT

Det är inte ”orimligt” att hålla på våra svenska migrationslagar

Sparf: Emanuel-fallet – Denna ständiga ”orimlighet”

Finansminister Elisabeth Svantesson gav i fredags onödigt dystra prognoser inför nästa mandatperiod. Detta var en katastrofal politisk tabbe, som framställer Tidöpartierna i onödigt dålig dager, skriver John Gustavsson.

För andra gången på mindre än en månad tycks finansminister Elisabeth Svantesson ha glömt bort att det är val i år. Efter att först ha gått ut och dryftat om att momsen nog borde höjas tillbaka efter 2027, har hon <a href="https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/oEWlrg/magdalena-anderssons-attack-mot-elisabeth-svantesson">nu i fredags</a> gått ut med att reformutrymmet för nästa mandatperiod i princip är slut. Det är både politiskt klantigt, och direkt felaktigt.

Nej, det stämmer inte att ”Pengarna för nästa mandatperiod är i princip slut”

Gustavsson: Finansministern klantar till det – igen

Centerpartiet befinner sig i en svår position. Det krävs kraftfullt ledarskap för att föra partiet i säkerhet. Men i brist på det får man nöja sig med Elisabeth Thand Ringqvist, skriver Danne Nordling.

Den nye centerledaren riskerar att bli helt utan inflytande vid regeringsbildningen. Elisabeth Thand Ringqvist gjorde ett svagt framträdande i TV:s 30 minuter. Hon kämpar med två olika svårigheter. Dels har partiet en oklar hållning i regeringsfrågan, dels har hon personligen svårt att reda ut ungefärligen var partiet står i denna fråga.

Vänster? Höger? Eller bara snurrigt? Foto: Olga Demiankova/SVD/TT

Vågmästaren Centerpartiet går i spagat