Det var beklämmande att se SVT:s coronautfrågning urarta i historierevisionism. På punkt efter punkt kunde Anders Tegnell glida undan pressande frågeställningar genom att helt sonika skriva om närtidshistorien.

Egentligen har jag ingen lust att skriva den här texten. Jag känner mig färdig med den nya kremlologi som Folkhälsomyndighetens kryptiska kommunikation och många självmotsägelser i praktiken har gett upphov till. Till en början var det intressant att försöka uttyda vad Anders Tegnell och de andra egentligen hade för strategi och avsikter, men bilden blev också ganska snabbt klar och exegetiken överflödig. Med Ockhams rakkniv ser förloppet ut på följande vis:&nbsp;

Anders Tegnell. Foto: Henrik Montgomery/TT. 

Det var beklämmande att se SVT:s coronautfrågning urarta i historierevisionism, skriver Benjamin Kalischer Wellander. 

Låt inte FHM skriva om historien om sitt misslyckande

Mycket hänger på perspektivet. När vår fyrsitsiga Cessna lyfte kunde jag plötsligt få syn på det som fanns bakom den skogiga kulissen utmed vägarna: vi cirklade över kilometervida öknar, halvsterila grässtäpper och bombkratrar omgivna av de blågröna dalgångar som vi annars förknippade med West Virginia. På sina ställen blänkte vätskan som blivit över när kolet tvättats, en smet som enligt gruvbolagen snart skulle torka ut, men som fortfarande väntade i djupa dammar ovanför byarna.

Foto: Lars Strandberg och Gerald Herbert/TT. 

När SVT gästar verkligheten i USA bekräftas förutfattade meningar.

”Den sista färden” som gigantisk temapark

Biståndspolitiken behöver verkligen reformeras. Men cyniska twitterkampanjer kan lätt skymma goda reformförslag. Sådant har Moderaterna inte råd med.

Elisabeth Svantesson ser rakt in i kameran med genomträngande blick. Budskapet lyder, i ljusblåa bokstäver: ”Minska biståndet.” Och under: ”Vi har stora problem på hemmaplan.” Den lilla twitterkampanjen är signerad Moderaterna.

Birgersson: Det är viktigt hur man kommunicerar. Särskilt viktigt är det för Moderaterna. Särskilt när det gäller biståndspolitiken.

Moderaterna har en bra biståndspolitik, låtsas inget annat

Pandemin är som ett gigantiskt samhällsexperiment. Vad händer om vi upphör med normal mellanmänsklig kontakt? En effekt är att brottsligheten går ner. Men inte på något avgörande sätt.

Coronapandemin har inneburit den största förändringen av levnadsvanor och rörelsemönster i mannaminne. Vi arbetar hemifrån, undviker kollektivtrafiken, hänger inte ute på stan och går inte på krogen. Människor träffas i mycket mindre utsträckning, helt enkelt.

En del brottskategorier är påtagligt oberörda av corona. Bild från efter en skjutning i Biskopsgården, Göteborg. Foto: Björn Larsson Rosvall, TT.

Gudmundson: Under pandemin har vi hållit oss själva inlåsta. Men vi har bara fått ner personrånen med 17 procent.

Vi kan låsa in oss själva, eller låsa in brottslingarna

Lagar och regler i skolvärlden måste gynna de skötsamma barnen –&nbsp;inte ge bråkstakarna makten.

KRÖNIKA. ”Flera av eleverna vill inte sitta stilla, utan pratar högt och störande samtidigt som jag går runt mellan bänkarna och hjälper de som behöver. Jag säger ifrån och ber de som inte sitter stilla att sätta sig ner. Då får jag plötsligt ett skjutvapen riktat mot mitt ansikte. En storvuxen elev grinar otäckt mot mig medan han håller vapnet mot mig. Kanske är det en attrapp, jag vet inte, men det är metalliskt och ser skrämmande ut.”

Lagar och regler i skolvärlden måste gynna de skötsamma barnen – inte ge bråkstakarna makten.

Dahlman: Snorungar ska inte få bestämma i skolan

Folkhälsomyndighetens beslut att häva smittspårningen och begränsa testkapaciteten strider mot den uttalade strategin. Kanske vill man inte stoppa spridningen – bara få det att verka så, skriver matematikern Marcus Carlsson.

KRÖNIKA.&nbsp;Den&nbsp;2 februari 2020 klassar regeringen covid-19 som en samhällsfarlig sjukdom. I det lilla samhället Katthammarsvik på östra Gotland sitter en äldre man och följer bekymrat utvecklingen. Peet Tüll, som han heter, var på 1990-talet en av nyckelpersonerna som byggde upp Smittskyddsenheten, vilken senare blev en del av Folkhälsomyndigheten. Därigenom är han väl bekant med både Johan Carlson, Anders Tegnell och smittskyddslagen.

Marcus Carlsson. Foto: AP och Ulrika Campbell. 

Peet Tüll deltog i utformandet av den svenska smittskyddslagen – nu ser han Folkhälsomyndigheten kringgå stadgarna i sin coronastrategi.

Döljer Sverige att man vill uppnå flockimmunitet?

<h4>Hur ska man få migranter att återvända hem? Hela Europa försöker. Nu har forskare studerat de olika metoder som används. Norge är mer än dubbelt så effektivt som Sverige.</h4>

Hur ska man få migranter att återvända hem, när de saknar rätt att vistas i landet? Det är en fråga som blivit alltmer angelägen det senaste decenniet.

Norska polisens utlänningsförvar i Trandum precis invid flygplatsen Gardermoen. 
Foto: Heiko Junge NTB/TT Nyhetsbyrån

Gudmundson: Mer än dubbelt så många asylsökare med avslag skulle kunna förmås att åka hem om vi gjorde som Norge.

Norge dubbelt så bra som Sverige på återvandring

Mamma bodde i al Qaidas träningsläger i Afghanistan. Pappa lämnade Sverige för att bli andreman för al Qaida i Irak. Bröderna tog värvning i Islamiska Staten. Det kan låta som ett fall för insatsstyrkan. Men i Sverige tas familjen omhand av socialen.

Den 27 oktober föll domen i förvaltningsrätten i Stockholm, något stiftelsen <a target="_blank" rel="noopener noreferrer" href="https://doku.nu/2021/01/19/terrorledarens-dotter-omhandertogs-enligt-lvu/">Doku</a> var först att rapportera. Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd i Stockholms stad fick bifall. Socialförvaltningen hade gjort rätt, som hade ingripit. Mamman hade brustit i omsorgen. Flickan riskerade att fara ännu mer illa. Det var befogat att omhänderta flickan, precis som stadsdelsnämnden hade låtit göra i augusti.

Gudmundson: Familjen har varit i Säpo:s sökarljus i tre decennier. Med föräldrar i al Qaida och bröder i IS – kan socialen rädda flickan?

Så blev Sveriges mest ökända terroristfamilj ett fall för socialen

Möjligen hade det hela blivit lättare att förstå om det vore barn som, mot bättre vetande, bara hade ögon för backen med bra glid, inte korset som tornar på krönet. Ungdomsförsyndelser är det gott om varstans. Men här är det fullvuxna människor som handlar på ett sätt som bara är logiskt om man ser sig själv som universums mittpunkt, skriver Anna-Karin Wyndhamn.

KRÖNIKA. Jag står på Ica Maxi och betraktar familjen framför mig i kön. I vagnen sitter en knatte på dryga året. Med händer, mun och blick undersöker han ivrigt en bilderbok av det stabila slag som också de allra yngsta kan ta till sig. Föräldrarna hjälps åt att lasta upp varorna på bandet. Alldeles vid betalningen tas boken ur barnets grepp och pappan överräcker leksaken till kassörskan. Inte för att betala, utan för att lämna tillbaka. Boken, som just givit föräldrarna ro att handla middagsmat, har de plockat på sig på barnavdelningen. Som lånad förströelse för att det tjänade dem där och då. Nu kom den i retur sjangserad, med bitmärken och salivspår.

Vuxna människor handlar på ett sätt som bara är logiskt om man ser sig själv som universums mittpunkt.

Wyndhamn: Pulkaåkningen på kyrkogården är en uppvisning i själviskhet

Vad får jag för pengarna? Thomas Gür besvarar Leif Östlings retoriska fråga.

Fyra år efter att orden yttrades har Leif Östlings retoriska fråga inte bara blivit ett språkligt allmängods utan också en nyckel till förståelse och därmed även till befrielse:

Gür: Svaret är att vi får Morgan Johansson och Dan Eliasson för pengarna. Frågan blir då ett enkelt analysverktyg för samhällets tillstånd