De rika blir rikare, de fattiga blir fattigare. De i mitten kläms åt. Sådana är effekterna av Trumps politik, avsiktliga eller ej. I slutändan hotar det demokratin. Detta skriver Torsten Sandström.

Även om USA:s hightech-industri går som sjutton är det väl bekant att tusentals amerikanska tillverkningsföretag förlorar kraft. Ett mindre antal framgångsrika tjänsteföretag döljer på så vis det allvarliga problem som finns inom varuproduktionen i USA – och även Europa. Den nya tekniken slår sedan decennier hårt mot sysselsättningen inom traditionella företag. En bred medelklass av arbetare och tjänstemän inom tillverkningsindustrin hotas. Reallönerna sjunker och arbetslösheten stiger. Än har inte den nya AI-tekniken fått en tillämpning som medför ökad sysselsättning för vanligt folk utan spetskunskaper.

USA har en alltmer delad ekonomi – men av någon anledning befinner sig Trump på den välmående sidan. Foto: Alex Brandon / TT

”Det drar ihop sig till en juridisk kamp i USA:s topp”

Sandström: Trumps hot mot demokratin

En utbildning kostar åratal av våra liv och skattebetalarna hundratusentals kronor. Men vad får vi egentligen för studierna? Ofta inget mer än en titel att trösta oss i arbetslösheten, skriver John Gustavsson.

Arbetslösheten nådde nyligen nio procent. Till stor del beror den höga arbetslösheten på andelen utrikesfödda <a href="https://www.ekonomifakta.se/sakomraden/arbetsmarknad/arbetsloshet/arbetsloshet-utrikes-fodda_1210645.html">som saknar arbete</a>, men även bland akademiker är arbetslösheten idag hög. Detta beror till stor del på flummiga utbildningar med <a href="https://via.tt.se/pressmeddelande/4043842/allt-fler-akademiker-arbetslosa?publisherId=3182798&amp;lang=sv">svagt värde</a> på arbetsmarknaden. Likt cigarettpaketen borde dessa nu förses med en varningstext.

Varning! Fel utbildning kan allvarligt skada din anställningsbarhet! Foto: isabell Höjman/TT

Gustavsson: Varning för flumutbildning!

SVT har länge anklagats för vänsterbias, och lika länge har det talats om åtgärder. Men gårdagens lagändring öppnar tvärtom för kraftigare vänsterlutning. Har Tidöpartierna grundlurats? Detta frågar professor emeritus i civilrätt Torsten Sandström.

Igår trädde lagen om public service ikraft. I denna talas om att verksamheten vid SR/SVT ska bedrivas ”oberoende”. Lagtexten lyder:

Kommer SVT:s anställda att uppskatta beslutet och vara mindre elaka framöver? Foto: Henrik Montgomery/TT

Problemet med public Service är inte YTTRE påverkan, utan INRE

Sandström: Igår blev SVT:s partiskhet laglig

I Sverige har symboler som flaggan tappat sin självklarhet och mångkulturalismen har förändrat vår självbild. Men nationalkänsla handlar inte om exkludering, utan om att åter synliggöra en gemenskap. Detta skriver Paul Holmgren.

När man rör sig genom Europa möts man av något som en svensk nästan reagerar instinktivt på: flaggor. I Italien sitter de överallt – vid balkonger, torg, caféer och myndighetsbyggnader. De är en del av stadsbilden, integrerade i vardagen. Det är en självklarhet som lyser med sin frånvaro i Sverige, där den nationella känslan blivit svagare och mer osäker.

Vilka är vi och vad står vi svenskar för? Foto:	Stefan Jerrevång/TT

”Hur ska ett land hålla ihop om människor inte längre känner att de delar något gemensamt?”

Holmgren: Var tog känslan för Sverige vägen?

Markus Allard har både styrkor och svagheter, men passar inte i riksdagen. Han har inte den disciplin och det omdöme som krävs, utan fungerar bäst som demagog. Detta skriver John Gustavsson.

Markus Allard och Örebropartiet siktar mot Riksdagen. Många är de som uppskattat Allard för hans vältalighet och förmåga att ta bladet från munnen och kritisera båda sidor. Som debattör är han milsvida över andra lokalpolitiker i Örebro. Problemet? Markus Allard är ingen bra politiker.

”På alla möten som inte protokollförs och/eller filmas, så är hans närvarograd katastrofal. Allard dyker upp när det finns en kamera, och chansen finns att få göra ett ”viralt” utspel.” Foto: Örebro kommunfullmäktige

”Låt oss inte lägga landets öde i händerna på en influencer”

Gustavsson: Nej till Markus Allard i Riksdagen

Det är lätt att vara generös med andras pengar. Och nog har svenska politiker och tjänstemän varit generösa, särskilt mot invandrare. Birgitta Sparf rapporterar inifrån vårt välfärdssystem.

Tidöregeringen startade i januari 2024 en helt ny myndighet, Utbetalningsmyndigheten, vars uppdrag är att upptäcka, förhindra och förebygga felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Ett utmärkt initiativ som snabbt burit frukt.

Välkomna till Sverige! Det är bara att hugga in! Foto: Martina Holmberg / TT

”vissa klienter gör allt för att tillskansa sig så mycket pengar som möjligt genom bidragsbrott”

Sparf: Vi skattebetalare tvingas betala för kalaset

Den traditionella bilden av universum som en konstruktion av fysiska byggstenar utmanas av kvantfysiken. Vissa forskare menar att världen och vi själva består av ett universellt medvetande. Lennart Göransson tittar närmare.

Barnboken Pyttans A–B och C–D-lära från 1896 påstår att ”kroppen är den största delen med ett litet hål för själen”. Och det är väl ungefär så man brukar uppfatta grunden för vår existens: Vi består av en fysisk kropp, med en hjärna som via elektrokemiska signaler låter oss se och höra, tänka och inte minst uppfatta oss som ett jag som skiljer oss från alla andra jag. Att medvetandet har en materiell grund.

Nog finns det större märkligheter i fysiken än i våra drömmar. Foto: ESO/Y. Beletsky, CC BY 4.0, via Wikimedia foundation

”Teorin antyder också att vår individuella medvetenhet inte upphör vid döden, utan återgår till det universella medvetandefält den en gång uppstod ur”

Göranson: En annan teori om allt

Det behövdes inte många månader innan antisemitismen flyttade från vänsterns demonstrationer till högerns kommentarsfält. Plötsligt är judar fria måltavlor för ett digitalt raseri som bottnar i tusenåriga konspirationsteorier. Allt detta i ett land där bistånd bevisligen gått till verksamheter som stått under <a href="https://bulletin.nu/karlsson-sd-svenska-bistandspengar-har-gatt-till-hamas" target="_blank" rel="noopener">Hamas kontroll</a>, skriver Samuel Fornäs i en krönika.

Varje gång Mellanöstern nämns i svensk offentlighet händer något märkligt. Det är som om kommentarsfälten får kortslutning. Plötsligt fylls trådarna av människor som aldrig satt sin fot i regionen, men som ändå utser sig själva till moralens väktare. Det är en inövad indignation där logik saknas och där hatet alltid hittar samma mottagare.

I brist på kunskap plockar nätets riddare fram sina gamla fiendebilder

Fornäs: Judar får skulden igen – denna gång av folk med keps bak och fram 

År 2022 blev nioåriga Luna överfallen och våldtagen. Detta resulterade i grava hjärnskador. Men de ansvarigas medkänsla koncentrerades till gärningsmannen. Detta skriver Bitte Assarmo.

Idag har jag gråtit. Av ilska, förtvivlan och uppgivenhet. Jag har nämligen läst Tove Lifvendahls reportageserie om Luna, flickan som utsattes för en brutal våldtäkt och mordförsök i Skellefteå 2022. Det är en berättelse om ett svek så förödande att det har förstört, och fortsätter påverka, livet för en hel familj. Om ett samhälle som värnar grova brottslingar mer än deras oskyldiga offer och där ingen vill ta ansvar. 
 Skellefteå kommun kände till den då 15-årige etiopiske ynglingens extrema våldskapital men valde ändå att blunda. Eftersom hans föräldrar inte ville medverka i någon utredning lade socialtjänsten ner ärendet. Det går inte att undvika att fundera över om de hade fattat samma beslut om den våldsamme tonåringen varit etniskt svensk och lystrat till Lasse eller Bosse. Jag är inte helt säker på det. 
 Nej, nu ljög jag lite. Jag är visst säker. Säker på att de skulle ha agerat annorlunda om gärningsmannen varit svensk. 
 Den uppfattningen baserar jag på den information jag fick av en polis i södra Stockholm en gång, för så längesen som i början av 2000-talet. Min son, som då nyss hade fyllt 14, blev oprovocerat överfallen och nerslagen av två invandrarungdomar på tunnelbaneperrongen en helt vanlig lördagseftermiddag. Han kom undan med ett knäckt näsben och en lätt hjärnskakning, men vi valde ändå att få skadorna dokumenterade och gjorde en polisanmälan. Vi hade dessutom ett vittne som sett alltsammans och som visste vad killarna hette och var de bodde. Den ene var 15, ett år äldre än min son, och den andre var dennes kusin som närmade sig 20. 
 Trots det så valde åklagaren att lägga ner fallet – i brist på bevis. Den polis som utrett fallet ringde direkt till mig och berättade och sen sa han det som jag aldrig kommer att glömma: 
 ”En sak ska du veta. Om det hade varit din son och en annan svensk kille som hade gjort det här mot en invandrarkille så hade åklagaren aldrig lagt ner det.” 
 Så blir det i ett samhälle där gärningsmän värderas högre än offer och där det dessutom finns en ständig rädsla för att visa upp ”fel värdegrund” när det handlar om personer med annan etnicitet än svensk. 
 I fallet Luna valde Skellefteå kommun att blunda både för det faktum att ynglingens mor hade uppgett en felaktig ålder på sin son och för det faktum att han gång på gång gått över gränsen med flickor i skolan och till och med överfallit en vuxen kvinna året före överfallet på Luna. Lunas faster Emma, som fungerat som talesperson för familjen ända sedan överfallet skedde, säger i <a href="https://www.svd.se/a/vrWG6B/det-som-hande-luna-ska-inte-handa-igen">den podd som kompletterar SvD:s artikelserie</a> att hon är övertygad om att kommunens agerande berodde på en rädsla för att ertappas med ”fel” värdegrund. Vid flera tillfällen har medierna kontaktat Iosif Karambotis (S), som var socialnämndens ordförande fram till i september 2025, men han ”kan” inte säga något om det enskilda fallet. Kan inte – och behöver inte heller eftersom tjänstemannaansvaret avskaffades redan under Olof Palmes tid. På grund av det kan samma sak hända gång på gång igen, med slutna ögon och tystnad som enda kommentar från landets kommunala tjänstemän. Så kan vi inte ha det. Tjänstemannaansvaret måste återinföras. Det är det enda sättet att få tjänstemännen att verkligen tänka över sina beslut på ett vettigt sätt. 
 Men många fler visade upp en genomvidrig attityd efter överfallet. Som en oljad blixt dök det upp socionomer, kyrkfolk och andra godhetsministrar som snabbt slöt upp som en kanelbulledoftande velour-mur omkring skyldige ynglingen. Medan Luna låg medvetslös på sjukhuset grät de bittert – men inte över Luna utan över den avsky omgivningen kände gentemot gärningsmannen. En diakoniassistent i kommunen sa i radio att hon hoppades att ynglingen och hans familj fått skyddat boende ”för sin egen skull” och gärningsmannens advokat förklarade grötmyndigt i SVT att avskyn för hans klient speglade ”tankar och värderingar som inte är humanistiska”. Gråtmilda visdomsord kom också från en lärare i Skellefteå som med allvarsam blick förklarade att ”det är inte okej att hata”. 
 Brottet i sig fördömde de inte. De sa visserligen att det var en ”djupt tragisk händelse” men allt var, som det ju alltid är, samhällets fel, och även om ingen sa det rakt ut var det glasklart att de ansåg att gärningsmannen var minst lika mycket ett offer som Luna. Och den attityden är lika destruktiv för samhället som bristen på tjänstemannaansvar.

Tre år efter den brutala våldtäkten så kan den nu tolvåriga Luna gå med stöd, men ännu inte tala. Foto: Hoodlund, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia foundation

Luna-fallet i Skellefteå visar varför vi behöver tjänstemannaansvaret

Assarmo: Våldtagen och hjärnskadad – men mest synd om gärningsmannen? 

Gudarna straffar hubris, så Centerpartiet bör passa sig. Man kan inte sälja ut Alliansen ännu en gång eftersom den inte finns mer, så förhandlingsutrymmet med Socialdemokraterna är långt mindre än 2018. Detta skriver John Gustavsson.

Det är inte ofta som det är en bra idé att lyssna på en vänsterpartistisk företrädare. Undantag finns dock, och ett sådant är <a href="https://www.svtplay.se/video/jBwwkVD/30-minuter/ida-gabrielsson-v?position=1556">Ida Gabrielssons intervju häromdagen i SVT:s 30 minuter</a>. Här finns det anledning för Centerpartiet att dra öronen åt sig: Gabrielsson har nämligen rätt i att Centerns inflytande i en rödgrön regering skulle bli minimalt.

Gabrielsson sätter ned foten – på Centerpartiets tår. Foto: Anders Wiklund/TT

Sammanfattningsvis: ”Tro inte att ni är något”