Vänstern har fastnat i sin egen ekokammare, och tror på fullaste allvar att de är i kamp med fascister. Deras främsta vapen är censur, med det är ett tveeggat svärd på så vis att man även korrumperar sin egen förståelse av verkligheten. USA-valet kommer att avgöra om de amerikanska nätjättarna kommer att välja censuren eller yttrandefrihet.

Det kanske låter överdrivet, men en stor del av yttrandefrihetens vara eller inte vara här i Sverige står på spel i det amerikanska presidentvalet. Den hotas av en ohelig allians av politiker och byråkrater som inte vill bli ifrågasatta, och den politiska vänstern som tror att den utkämpar ett korståg mot fascism, rasism, sexism, hat, Hitler och Gud vet vad.

Elon Musk förutspår att han kommer att hamna i fängelse om Kamala Harris vinner, och att det fria ordet kommer att tystas. FOTO: Evan Vucci / TT

USA:s nätjättar tar order från Washington

Lidström: Sveriges yttrandefrihet avgörs i USA

Min fiendes fiende är min vän. Detta är ett vanligt talesätt, och som så ofta är fallet med gamla talesätt så är det inte nödvändigtvis sant. Ungern och dess ledare Viktor Orbán har länge varit hatade av Europas vänsterliberaler, vilket rent reflexmässigt har fått många på högerkanten att ta landet i försvar. Detta är ett misstag, skriver John Gustavsson.

Inom vissa kretsar hålls Ungern fram som ett föredöme. Ju mer kritiserat Ungern blivit av etablerade medier och politiker, desto mer har etablissemangskritiska röster och väljare tytt sig till landet. Impulsen är förståelig, men i det här fallet oförståndig: Ungern har en rimlig invandringspolitik – men det finns mycket annat i landet att kritisera.

Man ska vara försiktig med vem man skakar hand med – man vet aldrig var den handen har varit. FOTO: Grigory Sysoyev / TT

Min fiendes fiende är inte nödvändigtvis min vän

Gustavsson: Ungern är inget föredöme

Med bara en vecka kvar till USA-valet kallade president Joe Biden Trumpväljare för ”skräp”. Detta stärker den utbredda synen på demokraterna som ett överklassparti med förakt för vanligt folk. Kan detta uttalande nu bli det som välter den amerikanska valrörelsen i Trumps favör?

I den såhär långt mycket jämna amerikanska valrörelsen har de två huvudkandidaterna lyckats undvika riktiga magplask. Trump gjorde i och för sig inte speciellt bra ifrån sig i den enda debatten mellan de två, och Harris har flera gånger blivit anklagad för att inte kunna formulera klara svar om sin egen politik. Men inget av detta har gett något tydligt utslag i opinionsmätningarna, som Trump just nu leder, men på många ställen med enbart minsta möjliga marginal.

Är Trumpväljare sopor? Kanske – men de har rösträtt. FOTO: Andrew Harnik / TT

Edwardsson: Är Trumpväljare ”garbage”?

Att erkänna Palestina var ett misstag. Tio år senare har inget av det som erkännandet var tänkt att åstadkomma blivit verklighet. Det svenska engagemanget för Palestina har inte bidragit till att lösa Mellanösternkonflikten utan istället tagit konflikten hit, till Sverige.

Tio år har gått sedan en rödgrön regering ledd av Stefan Löfven (S) erkände Palestina som självständig stat. Erkännadet hade <a href="https://www.dn.se/debatt/darfor-erkanner-sverige-i-dag-staten-palestina/">enligt</a> dåvarande utrikesministern Margot Wallström (S) tre syften: att ge stöd till de moderata krafterna bland palestinierna, att underlätta en fredsuppgörelse genom att göra parterna mindre ojämlika samt att bidra till mer hopp och framtidstro bland unga palestinier.

Margot Wallström (S) och president Mahmoud Abbas inviger Palestinas ambassad i Stockholm i februari 2015. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det lönar sig att offra sin egen befolkning, inte minst kvinnor och barn.

Skogkär: Ett erkännande gjorde ingen palestinsk stat

Rasismen spred sig över landet. Den smög sig in i hjärtat på varje svensk och in i själva systemet. Ingen organisation eller plats var fri från den. Men var det verkligen rasismen som spred sig, eller var det snarare begreppet rasism? Det blev allt mer otydligt vad rasism var för något, förutom att det var allestädes närvarande. Detta är ingen oskyldig lek med ord, skriver Per Brinkemo, utan kan vara både farligt och spunk.

Den lobby som under decennier förklarat arbetslöshet, segregering och sämre levnadsförhållanden bland migranter med rasism är inte längre riktigt lika högljudd i spalterna. Men tankegodset lever kvar. Det räcker att googla på ordet så upptäcker man att det antirasistiska arbetet i landet puttrar på med oförminskad styrka.

Vi är enade mot rasism. Men vad är det egentligen? Varför kan vi inte vara enade mot spunk istället? FOTO: ANDERS WIKLUND / TT

Brinkemo: Rasism är som spunk

Vänsterpolitikern Kristofer Lundberg utesluts ur Vänsterpartiet ungefär samtidigt som Centern är upprörda över partiets antisemitism. Kan det vara så att Lundbergs uteslutning inte handlar om vad han har gjort, utan om att göra Centerpartiet till lags?

Nyligen har vi bjudits på ganska intressanta nyheter framförallt kring Vänsterpartiet. En är att Centerpartiet vägrar att samarbeta med dem på grund av deras antisemitism, en annan är att angeredspolititikern Kristofer Lundberg utesluts. Kan det vara så att de två sakerna hänger ihop?

Vad är egentligen orsaken till att Lundberg uteslöts? Foto: Björn Larsson Rosvall/TT 

Har Dadgostar börjat sälja ut Vänsterpartiet för att få bli minister? 

Hjort: Har Vänsterpartiet blivit Centerns lakejer? 

De flesta av oss spenderar varje dag ett antal timmar framför våra mobiler och andra elektroniska medier. Vad de gör med vår psykiska hälsa och produktivitet forskas det nu intensivt på. Men det finns vissa som gör motstånd och väljer att leva utan mobil. En av dessa är Abdi.

Jag har träffat ett levande fossil, en varelse som vetenskapen trott var utrotad. Det är som att gå nedför gatan och plötsligt stå öga mot öga med en T-Rex. Det borde inte vara möjligt, men jag måste tro mina ögons vittnesbörd. Detta levande fossil heter Abdi – en tjugotreåring utan en smartmobil.

Enligt Mediebarometern har 100% av folk mellan 15 och 24 en smartmobil. Men det finns minst ett undantag. FOTO: Emilie Holtet / TT

Jakob Sjölander möter Abdi – en tjugotreåring utan smartmobil

Sjölander: Möte med ett levande fossil

Ännu en havsbaserad vindkraftspark ser ut att pausas. Igen är det subventioner som krävs. Ett stöd som behövs för att priserna hoppar för mycket för att det ska bli lönsamt att bygga annars. Vindkraften sätter hela systemet i kris.

Vattenfall har tidigare beslutat att vänta med att bygga vindkraftsanläggningen Kriegers Flak. Nu är det möjligt att ytterligare en anläggning, Kattegatt Syd, också kommer att pausas. Anledningen är i stort densamma. Vindkraften är inte lönsam utan stora subventioner. Bekostas inte kablarna som ansluter till stamnätet går det inte att få lönsamhet i projektet.

Vattenfall kan komma att stoppa ytterligare en havsbaserad vindkraftspark. Foto: Johan Nilsson/TT

Vind påverkar nu elpriset mer än kyla. 

Hjort: Energipolitiken blir allt dummare 

I ett slumområde utanför Peshawar finns tusentals lidande människor. Men en av dessa är speciell, och värd långt mer än alla de andra lidande. Skälet till att han är speciell är att han en gång satt fot i Sverige och lyckats dra åt sig flyktingaktivisternas välvilja. Hans grannar, skriver Birgitta Sparf, bryr man sig inte om.

<a href="https://www.svtplay.se/video/8DvL6Wa/rapport/fre-25-okt-19-30?position=1070">I ett Rapportinslag den 25 oktober</a> får vi veta att den svårt sjuke 16-årige Abubakar Ali utvisades 2023 från Sverige, liggande på en bår, efter att ha bott här i sex år. Han flögs tillbaka hem till Pakistan med sin mamma och två bröder, och bara lämnades där.

När det gäller medlidande så följer Sverige Vildvittreprincipen: ”Syns inte, finns inte”. FOTO: Muhammad Sajjad / TT

Sparf: Sveriges närsynta godhet

På tjugo år har Sverigedemokraterna gått från ett litet och hatat parti till ett stort och betydligt mindre hatat parti. Idag är regeringsmakten inom räckhåll. Men än sitter partiets barndomstrauma i <span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; font-family: 'Aptos',sans-serif; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: Aptos; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-ansi-language: #2000; mso-fareast-language: EN-US; mso-bidi-language: AR-SA;">– kan man ta sig ut ur inte bara utanförskapet, utan även känslan av utanförskap? Detta frågar sig författaren Teodor Gustafsson.

Några år in på vårt århundrade kom jag för första gången i kontakt med Sverigedemokrater. Det var strax innan Jimmie Åkesson valdes till partiledare. Sett i efterhand påbörjades vid den tiden en förändringsprocess som fortfarande pågår. Partiet kom någonstans ifrån och var på väg rakt in i maktens centrum.

”Bara så ni vet så är det minsann fortfarande synd om oss”. FOTO: Pontus Lundahl/TT

Håller partiet på att bli ett parti som alla andra? Och är det bra eller dåligt? 