2017 skakades Transportstyrelsen av en stor skandal. Myndigheten hade misskött flera IT-system och det fanns en uppenbar risk att känslig information hade spridits. Skandalen växte efter att den kraftigt misskötes av regeringen Löfven. Regeringen hade en jämn tävling med myndigheten om vem som var sämst på att hantera frågan.

Förmodligen är Anders Ygemans försök att rädda Löfven det som har blivit mest ihågkommet. Statsministern var inte informerad om vad som hade skett eftersom Ygeman under ett helt år hade misslyckats med att boka ett rum där han kunde berätta om skandalen för Löfven. En ursäkt som måste sägas inta en särställning bland konstiga bortförklaringar.

Det uppblossande bråket kring upphandling av registreringsskyltar är därför förvånade. Myndigheten borde ha varit på den säkra sidan där och inte ha tagit risker. Eller?

Vid första anblick är den nya frågan en konflikt kring en upphandling och rikets säkerhet. Scandinavian Motorcenter har överklagat en förlorad upphandling till förvaltningsrätten. Vinnaren, det tyska bolaget Tönnjes, som vann upphandlingen, har enligt uppgifter till DN kopplingar till en rysk affärsman och politiker. Det är en ganska snårig koppling och den ryske affärsmannen är en uppenbart ful fisk som också finns på sanktionslistan.

DN intervjuar en upprörd forskare på Försvarshögskolan, Per Skoglund, som ser en fara i det som sker.

– Vi vet att de samlar på sig allt som de tycker kan vara relevant. De kan mer om Sverige än vi själva, säger han till DN.

Att Transportstyrelsen nästan på dagen sju år efter den förra skandalen ser ut att göra en liknande grej är en bra story. Den gången slutade det med att Anders Ygeman blev känd som världens sämsta rumsbokare och några ministrar fick sluta. Det är snyggt för en journalist att ha något sådant på sitt CV. Man måste vara ivrig över en sådan chans.

Från DN:s startskott har några medier hakat på. DN har även tagit frågan på ledarplats, Aftonbladet, TT och andra medier har följt upp. Henrik L Barvå menar på ledarplats i NWT att Transportstyrelsen borde ha lärt sin läxa.

Det finns läxor i nyheten. Den första är att alltid dubbelkolla en bra story. Det andra är att alltid följa pengarna.

En återkommande uppgift i texterna är att Tönnjes har dumpat priserna med 40 procent jämfört med Scandinavian Motorcenter som sköter tillverkningen i dag. Det är ett rejält prisfall. Kan det vara så att de droppar priserna för att få information?

Patrik Oksanen tycks vara av den uppfattningen. På X skriver han: ”Varför spionera när man kan vinna upphandlingar?” Underförstått dumpas priserna så kan man spionera utan riktiga spioner.

Men tittar man på på pengarna ser man något annat. Dagens Industri hade för ett par år sedan en artikelserie om Scandinavian Motorcenter och de vinster som bolaget gjorde efter att registreringsskylttillverkningen centraliserades till ett bolag som fick monopol. Scandinavian Motorcenter tillverkade skyltar med 50 procent i vinstmarginal. Det är fina pengar att tjäna på att tillverka på löpande beställning från en myndighet och där försäljningen sköter sig själv. Myndigheten hör av sig om vilka registreringsnummer som ska tillverkas, och sen gör man dem. Med stor vinst.

Att en konkurrent kan tänka sig att göra samma sak med en vinstmarginal på 10 procent går att förstå. På samma sätt som det går att förstå att Scandinavian Motorcenter blir rosenrasande och tar upphandlingen till domstol. Gåsen som värper guldägg ser ut att flytta och det förstår man att de inte vill.

Transportstyrelsen har tidigare kritiserats för att de accepterar så höga vinster. Redan 2018 försökte ett polskt bolag bjuda under SMC och erbjöd sig att göra skyltarna för 28 miljoner per år i stället för SMC:s 47 miljoner. Men offertunderlaget bedömdes bristfälligt så SMC fick behålla kontraktet till nu. Och återigen tar de fallet till domstol.

Följer man pengarna tycks det vara mer en konflikt om pengar än om rikets säkerhet. En konflikt som dessutom pågått ett tag med andra bolag som vill bryta sig in.

Frågan om rikets säkerhet är en central del i kritiken mot Transportstyrelsen i DN:s artikel. En strateg på myndigheten säger till DN att säkerheten bygger på ett avtal.

”Hur ser du på experternas oro att information från Sverige kan hamna hos rysk underrättelsetjänst?

– De riskerna har vi avgränsat bort med en avtalsskrivning, men vi har inte skrivit det explicit för Ryssland. Uppgifter om svenska medborgare ska inte användas otillbörligt av någon annan makt”, svarar Christer Kärrdahl på DN:s fråga.

Det är nog många som häpnar över det svaret. Och gläds över att det åtminstone finns ett avtal och att man inte bara har tummat eller lovat på heder och samvete. Det finns mycket ilska och upprördhet över det citatet inte minst i social medier.

Men det fina i kråksången är något helt annat. Hade DN kontaktat Transportstyrelsen så hade förfarandet varit mycket mer begripligt. DN framställer det som att företaget ska få tillgång till hela Vägtrafikregistret, något som hade varit katastrof. Men så är inte fallet.

I ett pressmeddelande säger Transportstyrelsen att:

”Transportstyrelsen vill även förtydliga att den som vinner anbudet aldrig får tillgång till VTR, Vägtrafikregistret. Transportstyrelsen förser skylttillverkaren med enbart den öppna, offentliga, information som behövs för att tillverka och distribuera skyltar. ”

I samtal mellan Bulletin och Transportstyrelsen bekräftar de och förtydligar uppgiften. Företaget, vilket det nu blir, får inte en massa skyddad information utan i stället den informationen som krävs för att tillverka skyltarna. Det handlar alltså om begränsade utdrag.

De som hoppas på en ny Transportstyrelseskandal kommer att bli besvikna. Storyn var för bra för att vara sann och det handlar mer om pengar än om rikets säkerhet. Om DN inte brydde sig om att kolla sin information eller medvetet vilseledde är en öppen fråga. DN borde självklart haft den informationen i sin text för att inte vilseleda läsare.

Joel Halldorf konstaterade för ett par år sedan att var och en har sina skäl att vara irriterad på DN. Det verkar som att det finns ytterligare ett par skäl som fogas till den listan.

Läs även: Hjälp palestinier på plats i stället för i Sverige