Man kan sucka över samtidens onyanserade verbala råkurr i spalter och sociala medier, men låt oss inte glömma att en gång härskade nävmakten oinskränkt och den starkes lag var den enda som fanns. Medborgarstatens uppkomst och med den retorikerns triumf över våldets män var inget mindre än ett mirakel, skriver Per Brinkemo.

Det händer att jag sitter i bilen och lyssnar på en paneldebatt i radio eller podd och hör mig själv försöka reflektera kring de frågor som en programledare ställer. Hur mycket kan jag? Vad tycker jag egentligen? Vad skulle jag säga om jag skulle svara på frågor som 
 - Är det rätt av Riksbanken att återigen höja räntan? 
 - Borde Sverige skicka Jas 39 Gripen till Ukraina? 
 - Kan Muharrem Demirok bli ett lyft för Centerpartiet?

På den homeriska tiden var det den starkes lag som gällde. Foto: Karl Gabor / Illustration Illiadet 1892, okänd

Medborgarstatens uppkomst och med den retorikerns triumf över våldets män var inget mindre än ett mirakel.

Brinkemo: När ordet vann över våldet och människan pånyttföddes

Snippadomen är djupt ovärdig och berövar ett barn chansen att få rättvisa. Det enda rimliga är att Högsta domstolen tar upp målet och prövar det igen. Men märkligt nog tvekar riksåklagare Petra Lundh om huruvida hon vill begära prövningstillstånd.

<div>
 Snippadomen är helt uppenbart absurd och måste prövas av Högsta domstolen. Både med tanke på brottsoffret och rättvisan men också för domstolarnas förtroende hos allmänheten. Det finns en djup ovärdighet i att ett barn förnekas rättvisa och att en brottsling går fri på grund av en språklig diskussion.
</div>

HD är den institution som har möjligheten att ge flickan upprättelse. Foto: Magnus Andersson/TT

HD måste pröva målet så att flickan får en chans till upprättelse. Men riksåklagaren tvekar. 

Hjort: Snippamålet måste till Högsta domstolen

Den modigare delen av media har nu lite senkommet räknat ut att Viksten-utredningen var ett putsjobb för en polismyndighet som primärt intresserar sig för den offentliga bilden av verksamheten. Något färre har noterat att utredningen även mellan raderna avslöjar en trögtänkt rikspolischef som måste bytas ut. Men rötan gäller polisorganisationen som sådan, inte Thornberg, skriver Ann Charlott Altstadt.

Jag vet inte vad som låg bakom Mats Löfvings tragiska bortgång samma dag som Runar Viksten presenterade sin utredning. Men jag förstår att de anhörigas sorg är bortom ord och förstärks tusenfalt av de privatlivsuppgifter som genom utredningen och medierapporteringen blivit offentliga. Det är därför förståeligt att Vikstens rapport plockades ner från polisens hemsida.

Riskpolischef Anders Thornberg är ett problem, men långt ifrån problemet. Foto: Johan Nilsson/TT / Karl Gabor

Politiker vill gärna lyfta på en massa stenar men vem vågar eller orkar lyfta bort jättebumlingen från polismyndigheten?

Altstadt: Att sparka den ljugande rikspolischefen räcker inte

Precis som i rättsskandalen Hedin har en myndighet åter tillåtits att utreda sig själv när det kommer till svåra missförhållanden, och med samma resultat – locket på. Men en artikel i Fokus och vår nya regering inger trots allt visst hopp, skriver Björn Törnvall.

När det segdragna ”Hedinfallet” nu äntligen rättsligt har lagts till handlingarna återstår att dra slutsatser av erfarenheterna och det skedda och vidta nödvändiga förändringar inom de delar av rättssystemet som havererat, och på så sätt tillse att denna veritabla rättsröta inte fortsätter att skada tilliten hos allmänheten.

Krönikören Björn Törnvall (infälld) samt Karl Hedin, Mats Löfving, Linda Staaf och Runar VIksten. Foto: Privat / Pontus Lundahl/TT / Nyhetsbyrån

Precis som i rättsskandalen Hedin har en myndighet tillåtits att utreda sig själv när det kommer till svåra missförhållanden, och med samma resultat – locket på. 

Törnvall: Hedinfallet och en polischefs död – och svensk korruption

Idag har det gått 37 år sedan skotten föll på Sveavägen och fortfarande har ingen klarhet bringats i detta nationella trauma. Teorierna har kommit och gått men ingen av dem verkar trovärdig eller lyckas förklara varför Olof Palme mördades vid just Tunnelgatan, skriver Danne Nordling.

Olof Palme mördades i hörnet av Tunnelgatan och Sveavägen i Stockholm 28 februari 1986. Många teorier har under årens lopp framlagts om vem som stod bakom mordet. Men ofta saknas en förklaring till varför mordet skedde just på Tunnelgatan. Istället har man pekat ut mer eller mindre fantasifulla personer eller organisationer som tänkbara konspiratörer.

Olof Palme mördades i hörnet av Tunnelgatan och Sveavägen i Stockholm 28 februari 1986. Foto: Paolo Rodriguez/TT

Idag har det gått 37 år sedan skotten föll på Sveavägen utan att någon klarhet bringats i detta nationella trauma. 

Nordling: Mordet och teorierna

Härvan kring polisledningen har från början varit illa skött. Länge var det farsartat men när det fulla ansvaret läggs på en person som sen avlider blir det en djup tragedi. Den ansvarige för hela myndigheten har stått vid sidan om hela tiden och inte tagit det ansvar som han borde. Det dags för det nu. Anders Thornberg borde avgå.

Affären kring Linda Staaf och Mats Löfving började väldigt mycket som en fars. Sängkammarkorruption i högsta polisledningen. Men det slutade abrupt med en tragedi, när syndabocken för härvan avled.

Thornberg är högsta chef så ansvaret är hans.

Hjort: Thornberg borde avgå

Kairos dammande gator födde både Muslimska brödraskapet och dess främste nemesis i Sverige: Sameh Egyptson. Från den egyptiska huvudstadens stank av avfall till en föreläsning i riksdagshuset kan resan synas lång, men den berättar något viktigt om Sverige, skriver Luai Ahmed.

För drygt tre veckor sedan vandrade jag längs gatorna där Sameh Egyptson växte upp. Kairos smala och dammiga innerstadsgator är estetiskt fascinerande, men för en icke-acklimatiserad västerlänning är luften så pass förorenad att den invasiva stanken av avfall är närmast svindlande.

Sameh Egyptson föreläser i riksdagshuset. Foto: Luai Ahmed / Timmy Augustsson

Kairos dammande gator födde både Muslimska brödraskapet och dess främste nemesis i Sverige: Sameh Egyptson.

Ahmed: Sameh Egyptson och islamismen i Sverige

Landsbygden ärver hela tiden de lösningar som tas fram för staden och hamnar i kläm. När problemen uppstår ska staden åter lösa allt genom en politik för landsbygden. Det är bättre att ta ett steg tillbaka och sluta göra en politik som är emot landsbygden.

För dem som bor redan några mil från de stora städerna är livet väldigt annorlunda. När bensinpriserna skenar blir det ett kostnadsfråga om barnen får åka till stan och träna eller träffa kompisar. Barnen blir isolerade och kan inte umgås med vänner.

Problemen, och lösningarna, är väldigt olika på landsbygden och i storstan. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Stadens lösningar fungerar sällan lika bra på landsbygden.

Hjort: Landsbygdens dilemma

Mycket kan sägas om Sabunis mediehantering och grodor, men hon lyckades baxa Liberalerna tillbaka till det borgerliga lägret innan hon tvingades tacka för sig. Och man kan anse vad man vill om Demiroks vandel i ungdomen, men en del tyder på att han kan göra samma sak med Centerpartiet, skriver August von Seth.

Centerpartiets nye partiledare has suttit på posten i drygt en månad. Den tidigare okontroversielle “Murre” från Linköping har plötsligt hamnat i den mediala stormens öga. Den nyblivne ledaren med invandrarbakgrund nu får disponera en roll som inte för särskilt länge sedan utgjorde tungan på vågen mellan riksdagsblocken, och som vid regeringskris eller val skulle kunna gör det igen. Detta efter en skakig period och samtidigt som han tyngs av personskandaler och att partiet backar. Ett uppmärksamt öga drar paralleller till 2019, då Liberalerna fick en ny partiledare i Nyamko Sabuni.

Är Demirok Centerpartiets Sabuni? Foto: Claudio Bresciani/TT / Johan Nilsson/TT / 

Man kan anse vad man vill om Demiroks vandel i ungdomen, men en del tyder på att han vill baxa Centern tillbaka till borgerligheten.

von Seth: Blir Muharrem Demirok Centerpartiets Nyamko Sabuni?

Strunt är strunt och rasism är rasism om än i tjusig förpackning. Varifrån kommer alla dessa museimänniskor som verkar se samlingarna som onödigt skräp och mest är upptagna av människors hudfärg?

I måndags kväll, när Nasjonalmuseet i Oslo stängt för dagen, bars en stor tavla upp ur magasinet för att på nytt visas för allmänheten. Från tisdagsmorgonen kunde besökarna än en gång se Christian Krohgs målning ”Leiv Eriksson oppdager Amerika” från 1893. I en första omgång kommer tavlan att visas i en månad. Museets direktör Karin Hindsbo säger att tavlan ska diskuteras ”på ett konstruktivt sätt” och förklarar samtidigt att museet inte sysslar med cancel culture av ideologiska skäl.

Leiv Eriksson oppdager Amerika, målning av Christian Krohg 1893. Foto: Nasjonalmuseet, Oslo

Museifolk som är besatta av hudfärg och ointresserade av samlingarna.