Vapendirektivet har blivit ett sorgebarn. Krav från EU på att reglera legala vapen har vuxit till att inkludera långt mer. Gång på gång har riksdagen sagt nej och varje gång har Socialdemokraterna hoppats att riksdagen ska tröttna. För den nya regeringen är det viktigt att hålla sina löften och göra en helt minimal implementering. Ingen utöver Socialdemokraterna vill ha mer. Dessutom behöver regeringen visa att den kommer att hålla sina vallöften efter den besvikelse som börjat växa efter budgeten.

<div>
 Ett av svensk politiks sorgebarn har varit EU:s vapendirektiv. Nedröstat fler gånger än någon kan minnas i riksdagen, i utskott och ett återkommande nej. Den kanske enda frågan justitiedepartementet drev med passion. Varje gång förslaget röstas ner uppstår det som en fågel Fenix dagen efter.
</div>

Hundratusentals jägare och sportskyttar har varit oroliga eller missnöjda med Socialdemokraternas hantering av vapendirektivet. Hoppet står till den nya regeringen och sviker de kommer det att bli en enorm besvikelse. Foto: Stefan Mattsson/TT 

Vapendirektivet är en fråga där det är upp till bevis om vi har en ny regering eller nya personer i gamla fotspår.

Hjort: Vapendirektivet är regeringens chans att uppfylla ett tydligt vallöfte

<div>Frågan om huruvida klimatkris råder har blivit politiskt brännhet, men samtidigt tycks klimatexperternas föreslagna åtgärder loja och vaga. Var är de ultimativa kraven på Kina eller på drastiska tekniska motåtgärder? frågar Danne Nordling.</div>

Om vi har en klimatkris i världen borde väl dess ledare börja diskutera vilken sista utväg som finns tillgänglig för att rädda vad som räddas kan? Men istället diskuterar man på klimatmötet i Egypten hur mycket de rika länderna ska betala i skadestånd till de fattigare länderna. Är det viktigt om en stor del av världen kommer att gå under?

Var är klimatalarmisternas krav på ”sista utvägen”-lösningar? Foto: Pontus Lundahl/TT

Var är paniken? Om världen är i katastrofläge är det orimligt att behandla Kinas utsläpp med silkesvantar. 

Nordling: Om klimatkris nu råder – var är panikåtgärderna?

På sistone har idén att salafistiska influencers skulle kunna bidra till att lösa problemen med gängkriminalitet fått viss uppbackning. Men hela utanförskapsområden kommer aldrig att bli gängkriminella – däremot kan de bli salafistiska. Så som skedde i Mellanöstern på 80- och 90-tal. Och dit vill vi definitivt inte, skriver Omar Makram.

Kairo, 1996, vår granne Bassam knackar på dörren, en vänlig man med långt skägg, alla verkar ha odlat skägg nyligen, inklusive min pappa. Det är sunnah, att göra som profeten Muhammed gjorde, och så här borde alla sanna muslimer vara eller så fick jag i alla fall lära mig då. Bassam påminner oss om att det är dags att gå till moskén och att vi alla borde gå tillsammans, och med alla menar han männen och pojkarna såklart. Bassams fru sitter hemma, hon bär en niqab och interagerar inte med män, inte heller jag har sett hennes ansikte fast jag bara är elva år. Efter bönen hålls en religionslektion i moskén, vanligtvis ganska lång, men det salafistiska budskapet är kraftfullt, det har hållit sitt grepp om hjärtan och sinnen och spridit sig som en löpeld i samhället under de senaste åren.

Salahuddin Barakat sitter inte inne med lösningen på några problem. Foto: My Hellberg / Emil Langvad/TT

Hela utanförskapsområden kommer aldrig att bli gängkriminella – däremot kan de bli salafistiska. Så som skedde i Mellanöstern på 80- och 90-tal.

Makram: Salafism är inte lösningen på gängkriminaliteten

När Aftonbladet går till storms mot lövblåsaren som en högljudd miljöförstörare, antagligen världens dummaste uppfinning, så sätter de fingret på hela vänsterrörelsens kris. Vänsterrörelsen i dag är inte arbetare som vill förbättra arbetskamraternas situation utan akademiker som uppfattar arbetare ungefär som lövblåsare – högljudda miljöbovar. Parkarbetare och andra borde kratta, vara miljövänliga och förstå att andra vet vad som är bäst för dem.

Årets julklapp kan även i år komma att bli Aftonbladets ledarsida. Det är gåvan som aldrig slutar att ge. En ständig källa till eftertanke och muntration.

De som skall rensa kyrkogårdar, parker, innergårdar och annat från löv är nog mer tacksamma för lövblåsen än förbannar den. Foto: Erlend Aas/TT 

Aftonbladets gnäll på lövblåsare visar socialdemokratins kris.

Hjort: Lövblåsarens Marie Antoinette

Väljarna får inte de stora skattesänkningar eller sänkta bränslepriser som de lovades. Men de får åtminstone för första gången en rimlig invandringspolitik och en utrikesminister som sätter Sverige först, i stället för IS-terrorister. Det är värt att fira, skriver Luai Ahmed.

<div>
 Inför valet berättade en väninna för mig att hon inte tänker rösta överhuvudtaget. Jag frågade henne varför. Hon hade trots allt tjatat om Sveriges höga skatter och ökande kriminalitet dag in och dag ut. Hennes svar var tydligt.
</div>

Återvändande IS-terrorister inte längre välkomna till Sverige. Foto: Mirwais Bezhan (VOA) (public domain) / Timmy Augustsson

Väljarna får inga kraftigt sänkta drivmedelspriser, men de får åtminstone en rimlig invandrings- och kriminalpolitik. Värt att fira, trots allt.

Ahmed: Inga terrorister på våra gator

Utbildningsminister Mats Persson har skrivit en riktigt bra artikel om att stoppa cancelkultur på universiteten. Det är viktigt. En central bit i det är att universiteten hanterar aktivister som när de blir lite äldre och bekväma doktorerar och fortsätter sin aktivism men med en doktorshatt som kamouflage.

När socialdemokraterna förlorade valet och den nya regeringen tillträdde syntes miljöforskaren Mikael Karlsson ofta i media. Han var djupt missnöjd med den nya regeringens politik. Han fick skämmas och Sverige riskerade att bli som Ungern och Polen. Efter att budgeten presenterats fortsatte han och menade att regeringens politik går stick i stäv med riksdagens.

Under sin tid på Naturskyddsföreningen gick Mikael Karlsson till storms mot hårvårdsprodukter. Inga produkter passerade hans nålsöga. Är han i dag en forskare i mängden eller är han samma aktivist som förr? Foto: Bertil Ericsson/TT 

När utbildningsministern ser över universiteten är aktivisterna en viktig del.

Hjort: Aktivisterna förklädda till forskare förstör akademien

Liberalismens tro på tolerans tenderar att göra den tolerant även inför idéströmningar som går emot allt vad tolerans och just liberalism heter, och dess önskan om ”högt i tak” leder till en oförmåga att hålla ingångna avtal. Samtidigt som dess övertygelse om att handel leder till demokratisering har genererat katastrofala geopolitiska resultat, skriver August von Seth.

Liberalismen i Europa och Sverige förfaller sakta men säkert. I dagens debattklimat och med nutidens konfliktlinjer misslyckas den gamla ideologin med att få fäste i stora delar av västvärldens befolkning. Ur ett större perspektiv kan man titta på samtidens geopolitik för att inse de frihetligt sinnades monumentala tillkortakommanden – exempelvis i hur liberala föreställningar om handelns demokratiserande potential försatt Europa i ett ödesdigert energiberoende till Putin. Men det räcker också att titta på Centerpartiet och Liberalerna i Sverige för att sätta liberalismens globala nedgång och sammanbrott i kontext.

Är Adam Smiths arvtagare på dekis? Ill: Okänd porträttmålare, public domain

Såväl Centerpartiet och Liberalerna som tysk handelspolitik visar på att den europeiska liberalismen är i dålig form.

von Seth: Liberalismens svanesång i Sverige och globalt

Historien om Gammalsvenskby förklarar Vladimir Putins vilja att erövra södra Ukraina, men visar samtidigt på det fåfänga och ogenomtänkta med att försöka göra det.

I torsdags, den tionde november, lämnade den ryska invasionsstyrkan Gammalsvenskby i Ukraina. Innan de lämnade förstörde de alla elstolpar och minerade runt byn. De sprängde vägarna till och från byn och hälsade att de skulle jämna byn med marken från andra sidan floden Dnjepr. Detta var en del av det ryska tillbakadragandet från Cherson-området.

Sveriges kung och drottning framför kyrkan i Gammalsvenskby vid statsbesök 2008, omgivna av några av de sista svensktalande i byn. Foto: Henrik Montgomery/TT

Gammalsvenskby är inte längre ockuperat av Ryssland.

Korn: Minns det förgångna men blicka framåt

Val till rättsväsendets chefspositioner är i USA ett resultat av en tidigare muntligt traderad rätt, och passar skriftsrättsliga system illa. Dessutom tenderar de att politisera rätten ytterligare, och dra in den i politikens värld av schackrande, skriver Torsten Sandström.

<div>
 Min krönörkollega Erik Lidström pläderade häromsistens engagerat i dessa spalter för att exempelvis åklagare och domare borde utses genom val. Detta på ett vis som påminner om hur saken styrts upp inom USA:s rättsväsende. Tanken är att nationens medborgare ska ha rätt att utse personer som man anser har en korrekt rättskänsla. Det vill säga domare, åklagare och polischefer som inte sitter fast i byråkratins värld utan tillämpar svensk lagstiftning som den rätteligen gäller. Likaså anser han att ett system med framlottade ledamöter i domstolsjury bör ersätta det nuvarande svenska systemet med nämndemän. Lidström tycks mena att rätten på så vis kommer närmare medborgarna. Ambitionen är rimlig, men problematisk. 
</div>

Borde regionpolischef Mats Löfving valts snarare än utsetts? Foto: Sofia Ekström/SvD/TT

Val till rättsväsendets chefspositioner tenderar att politisera rätten ytterligare, och dra in den i politikens värld av schackrande.

Sandström: Rättsliga funktionärer bör inte utses genom val

Att politiker bör ta hänsyn till väljarnas verklighet är i Miljöpartiets ögon att gömma sig bakom folket. Ett intressant synsätt i en demokrati.

I Sverige utgår all offentlig makt från folket. Så inleds i alla fall regeringsformen, en av våra grundlagar. Men berätta inte det för Miljöpartiet. En regering som tänker i sådana banor tar inte sitt ansvar, enligt tidigare jämställdhetsministern Åsa Lindhagen (MP), numera miljö- och klimatborgarråd i Stockholms stad.

När väljarna gjort Miljöpartiets språkrör Per Bolund och Märta Stenevi besvikna. Foto: Tim Aro/TT

 För Miljöpartiet är medborgarna oansvariga barn som bör stå under politikernas förmyndarskap.