En gång i tiden byggdes det fritt i Sverige. Idag har en genomreglerad byggsektor satt byggandet i händerna på byråkrater och gett oss fula bostäder och arkitektur vi inte trivs med. En avreglering vore ett första steg mot vackrare och mer mångsidiga bostadshus, skriver vår gästkrönikör Erik Lidström.

Jag växte upp i Sollefteå i en villa byggd 1923. Det var strax över tre meter i tak, fönster som var original, fönster- och dörrfoder som var tio–tolv centimeter breda och profilfrästa. Inredningsdetaljerna var gjorda av trä, det var lackat furugolv i halva nedervåningen, det var genomgående spegeldörrar av trä. Huset var timrat och rappat på utsidan och ordentligt sågspånsisolerat. Mina föräldrar lade till innanfönster som skruvades i på vintern. Till åtminstone -42 °C var det varmt och skönt inomhus.

Förortsbetong i Farsta Centrun 1965 – kanske inte ett under av skönhet. Foto: Andy Eick (CC BY 2.0)/Privat

En avreglering av byggsektorn vore ett första steg mot vackrare och mer mångsidiga bostadshus.

Lidström: Därför har Sverige fula och dyra hus av dålig kvalitet

Utsatta bostadsområden har fått tjäna både som beskrivning av problem och förklaring till dem. Men dessa områden har främst utsatts för massiva omsorger. I dagens Sverige kan dock gemene man känna sig utsatt och då testas hela samhällsmodellen, skriver Lars Åberg.

Man kan leva ett utsatt liv, befinna sig i en utsatt position, men i det politiska språket framträder utsattheten främst som ett resultat av medvetna handlingar riktade mot en större grupp människor. De utsätts för omgivningens beslut och beteenden. De missgynnas.

Rinkeby, ett så kallat utsatt område. Bulletins krönikör Lars Åberg. Foto: Ali Lorestani/TT/Lars Strandberg

Det är fel att påstå att de som bor i utsatta områden har lämnats i sticket.

Åberg: Utsatta områden är inte särskilt utsatta

Som jag beskrev i förra delen av denna serie kunde forskarna Richard E. Nisbett och Dov Cohen visa att sydstaterna i USA har en hederskultur som bland annat yttrar sig i att människor därifrån som blir förolämpade reagerar rent fysiskt på ett sätt som människor från nordstaterna som regel inte gör.

När en människa måste slå igen sitt arkivskåp varje gång någon skall ta sig igenom en korridor och denne då reagerar med att skrika ”rövhål” tycker nordstatare oftare än sydstatare att detta är något komiskt. Sydstatare blir oftare arga, vilket yttrar sig i hög ansiktsfärg, att de vänder sig mot den som skrikit, att de därefter svarar på neutrala frågor med aggressiva alternativ och att de uppvisar högre halter av hormonerna testosteron och kortisol i blodet.

Fascistledaren Benito Mussolini intog gärna stöddiga poser och framställdes ofta av motståndare som ett barn.

De låga förväntningarnas rasism kan bero på att man undermedvetet ser människor som stora barn.

Dan Korn: Att vara stolt över sin ödmjukhet

Reaktionerna på två händelser nyligen under OS i Tokyo är symptomatiska för en ny tids individualism. Utvecklingen mot personliga perspektiv är bra, men i medierna är det mindre lyckat, skriver Torsten Sandström.

Det är synnerligen intressant att se hur journalistiken alltmer förändras, från faktasökning med kritisk distans till förmedling av personliga åsikter eller data av mer subjektiv karaktär. Jag skriver detta på grund av mediernas rapportering kring händelser vid OS i Tokyo den 28/7.

Världsgymnasten Simone Biles i OS i Rio 2016. Och Bulletins krönikör Torsten Sandström. Foto: Fernando Frazão/Agência Brasil (CC BY 2.0)/Privat

Utvecklingen mot personliga perspektiv är bra, men i medierna är det mindre lyckat.

Sandström: Åsiktsjournalistiken håller på att ta över

Sveriges största nu levande filmkonstnär gjorde karriär trots, inte tack vare, kulturpolitiken. Per Gudmundson ser utställningen om Roy Andersson på Kulturhuset i Stockholm.

Frågar man Roy Andersson framhåller han kortfilmen Härlig är jorden (1991) som sin främsta. För publiken är den kanske mest ihågkommen för öppningsscenen, där nakna människor tvingas in i en lastbil av en samling byråkrater som med vardaglig möda skjuter upp lastningsrampen, stänger dörrarna och leder in avgaserna i lastutrymmet inför avfärd.

Filmaren Roy Andersson. Per Gudmundson till höger. Foto: Henrik Montgomery/TT/Karl Gabor

Sveriges största nu levande filmkonstnär gjorde karriär trots, inte tack vare, kulturpolitiken.

Gudmundson: Hade regissören Roy Andersson varit möjlig i dag?

Svenska Pride kommer aldrig att visa samma mod som sina motsvarigheter i de repressiva länder som organisationen fördömer. För om Pride-tågen gick genom utsatta förorter istället för innerstäderna, skulle homofoberna se till att folkfesten och sponsorpengarna gick upp i rök, skriver Ann Charlott Altstadt.

Försvarsmakten lade i veckan 400 000 kronor på en kampanj som bland annat inkluderade en annons på Svenska Dagbladets förstasida. Detta för att deklarera sin trohet till Pride-flaggan: ”En flagga värd att försvara”.

Pride-flaggan har blivit en överhetssymbol, enligt Ann Charlott Altstadt. Foto: Bojan Cvetanović (CC BY-SA 4.0)/Karl Gabor

Pride-flaggan signalerar Rosenbad, inte Stonewallupproret.

Altstadt: Därför kommer aldrig Pride-tågen att gå i Förorten

Krigskorrespondenten Magda Gads omdebatterade och borttagna tweet är symptomatisk – krisen i Afghanistan får migrationsförespråkare att än en gång begå misstaget att kräva öppnare gränser, skriver Mattias Lindberg, och förespråkar istället hjälp på plats.

Magda Gad, krigskorrespondent, postade häromdagen en bild på en död (troligen afghansk) pojke eller ung man på Twitter med kommentaren: “Så här ser det ut. Samtidigt är många svenskars största huvudvärk att barn som detta ska försöka ta sig till Europa. Antar att ni är glada nu. Han dödades innan han hann ta sig någonstans”. Tweeten togs senare bort.

Mattias Lindberg är krönikör på Bulletin Foto: Ulrica Campbell

Det finns en närmast outsinlig mängd människor som har det svårt och skulle kunna få det bättre materiellt ställt i västvärlden. 

Lindberg: Godhetssignalering får människor att riskera livet

”Framtiden på svensk arbetsmarknad är ljus”, menar arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. Men skönmålande gör att man kan missa att hantera det stora problemet – den stora mängden asylmigranter som kanske aldrig kommer i jobb och självförsörjning.

KRÖNIKA. På en pressträff häromdagen sa arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) att jobben är på väg tillbaka (<a href="https://www.svd.se/regeringen-jobben-ar-pa-vag-tillbaka" target="_blank" rel="noopener noreferrer">SvD 3/8</a>).

Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) har inga skäl att vara nöjd med utvecklingen på arbetsmarknaden. Foto: Stefan Jerrevång/TT/Karl Gabor

Regeringen är inte nog bekymrad över arbetslösheten hos flyktingarna. Det gör att lösningar uteblir.

Dahlman: Inga skäl att tjoa över arbetsmarknaden, Nordmark (S)!

Det finns goda argument på bägge sidor i diskussionen om Försvarsmaktens Pride-annons. Men Försvaret måste kunna hantera kritiken om att Pride-flaggan även står för exkludering av personer som inte är vänster. Då duger det inte att skicka fram en marknadschef att ta diskussionen.

Diskussionen om Försvarsmaktens annons “En flagga värd att försvara” är lika symbolisk och abstrakt som den är viktig. Försvarsmakten själv säger att kampanjen både är ett led i att bekämpa machoattityder inom försvaret, och ett sätt att tydliggöra sin tolkning av vad man är satt att göra:

Johan Grant är krönikör och svarar även på Bulletinläsarnas frågor. Foto: Robert Eldrim

Försvarsmakten kan inte skicka fram en marknadschef för att ta komplexa diskussioner.

Grant: Försvarsmakten duckar en komplicerad diskussion

Vild och vacker på Twitter eller statsråd med viss värdighet? Det borde vara dags för justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) att välja. Men inget tyder på att han ser problemet – eller att någon annan i regeringskansliet Rosenbad gör det.

Justitieminister Morgan Johansson har gjort det till en vana att på Twitter angripa enskilda medier, journalister och debattörer. Plus alla andra som han uppfattar som politiska fiender. En minst sagt ansenlig skara, med andra ord.

Justitieminister Morgan Johanssons (S) twitterkrigande är ovärdigt en företrädare för landets högsta ledning.