Gästtext. Mauricio Rojas, docent i ekonomisk historia vid Lunds universitet, skriver om den nordiska välfärdsstatsmodellen och dess kollaps under 1990-talets krisår. I stället för den utlovade tryggheten fick svenska folket då uppleva en otrygghetschock utan like.

Daniel Barr, Pensionsmyndighetens generaldirektör, och Joakim Palme, professor i 
 statskunskap vid Uppsala universitet, skriver på <a target="_blank" rel="noopener noreferrer" href="https://www.dn.se/debatt/ingen-talar-om-att-sverige-inte-langre-ar-en-valfardsstat/">DN Debatt</a> (21/12) om vad de betraktar som en farlig urholkning av “den nordiska välfärdsstatsmodellen”, vilken “i kristider riskerar människors ekonomiska trygghet”. Kärnan i denna modell var “ett allomfattande socialförsäkringssystem med försäkringar mot sjukdom, arbetslöshet och ålderspensioner” baserat på inkomstbortfallsprincipen. 
 Som stöd för sina teser framför artikelförfattarna ett diagram som visar att inkomstbortfallsprincipen nådde sin kulmen vid 1980-talets mitt för att sedan gröpas ur. Den tiden skulle således representera den nordiska modellens idealtillstånd som vi borde sträva efter. Problemet med en sådan framställning är att den är helt historielös och bortser från landets dyrköpta erfarenheter från 1990-talets krisår, då denna så förträffliga modell kollapsade på grund av sina egna excesser. Decennierna som föregick 90-talets kris präglades av en unik expansion av de offentliga utgifterna, som vid 80-talets mitt nådde nivåer kring 65 procent av BNP. Det var denna expansion som gjorde Sverige, som fram till 60-talet inte skilde sig i detta avseende från andra västeuropeiska industriländer, till landet annorlunda. Det var glansdagarna för den svenska välfärdsmodellen baserad på omfattande offentliga monopol och inkomstbortfallsprincipen, men det skapade också förutsättningarna för dess annalkande sammanbrott. 
 Orsakssammanhanget bakom 90-talets kris är komplext, men de offentliga finansernas extrema sårbarhet spelade en nyckelroll i krisens dramatiska förlopp. När välfärdsstatens generösa trygghetslöften skulle infrias i form av transfereringar till både familjerna och de krisdrabbade företagen, då uppdagades det att den offentliga kassakistan var tom – precis som i sagan om Pomperipossa. I panik höjdes styrräntan till 500 procent i september 1992, men kronans devalvering kunde inte hejdas. Budgetunderskottet skenade iväg och den offentliga sektorn tvingades till drastiska personalminskningar mitt i en pågående arbetslöshetskris. I stället för den utlovade tryggheten fick svenska folket uppleva en otrygghetschock utan like. Sedan kom tillnyktringen, inte minst under Göran Perssons tid. Transfereringarna till företagen och hushållen minskades drastiskt från 32,6 procent av BNP år 1993 till 20,9 procent 2001. Enligt databasen vid Institutet för social forskning (Stockholms universitet) reducerades arbetslöshetsersättningen för en medelinkomsttagare från 75,7 procent av inkomstbortfallet år 1990 till 56,3 procent år 2000. Även sjukförsäkringen stramades åt. Med andra ord, krisen ledde till att inkomstbortfallsprincipen övergavs i syfte att skapa hållbara statsfinanser.

Mauricio Rojas, docent i ekonomisk historia vid Lunds universitet.

I stället för den utlovade tryggheten fick svenska folket uppleva en otrygghetschock, skriver Mauricio Rojas, docent i ekonomisk historia. 

De som inte kan minnas det förflutna är dömda att upprepa det

KRÖNIKA. När lim blir gammalt och trött börjar det släppa och det är kanske något liknande som har hänt med fogarna i detta vårt samhälle, som så länge berömt sig av hög tillit och förutsägbarhet.

Samhällets fogar släpper när några trängs medan andra isolerar sig.

Lars Åberg: Vi talar inte samma språk i coronans tid

Kunskapsnivån är besvärande låg hos svenska medier vad gäller klanstrukturernas betydelse för den snabbt tilltagande våldsutvecklingen, skriver författaren Per Brinkemo. Många av Mellanösterns länder har samma problem som Sverige med storbråk, hedersbrott och attacker mot polisstationer, domstolar och statliga institutioner. Men skillnaden är att de arabiska medierna inte skyggar för att kalla en spade en spade, menar han.&nbsp;

KRÖNIKA. En gång i tiden var det vanligt med drängslagsmål i samband med sockendanser.&nbsp; Drängslagsmål har numera ersatts av gängslagsmål. Eller som tidningsrubriker allt oftare basunerar ut; ”Jätteslagsmål mellan två grupperingar.” Ena gången är det ett våldsamt slagsmål på en gata i Malmö mellan två släkter med mer än&nbsp;<a target="_blank" rel="noopener noreferrer" href="https://www.youtube.com/watch?v=dfvRpCbiXbE&amp;feature=youtu.be">200 personer</a> inblandade. Andra gången är arenan intensivvårdsavdelningen på Sahlgrenska sjukhus i Göteborg där ett&nbsp;<a target="_blank" rel="noopener noreferrer" href="https://www.gp.se/nyheter/g%2525C3%2525B6teborg/stort-slagsm%2525C3%2525A5l-p%2525C3%2525A5-sahlgrenska-1.734370">30-tal personer</a> slåss.&nbsp;

Palestinier i Gaza lyssnar till dåvarande israeliska premiärministern Ariel Sharon via tv-kanalen Al Jazeera, februari 2002. Foto: Adel Hana

"Svenska medier är enormt okunniga om klanstrukturens betydelse för den eskalerande våldsutvecklingen."

Brinkemo: Sverige har mycket att lära av arabisk nyhetsrapportering

Ett lands skattesystem kan inte utformas enbart med hänsyn till vad som är effektivt, även frågan om legitimitet bör tas i beaktande. Det finns ingen moralisk logik i att människor ska tvingas betala för att de nyttjar rätten att äga sina hem. &nbsp;

Äger du en bostadsrätt eller villa? Då kan du snart bli fattigare. Om du istället när en förhoppning om att en dag äga din egen bostad – vilket de <a target="_blank" rel="noopener noreferrer" href="https://www.maklarsamfundet.se/sites/default/files/inline-files/inlasningens_pris.pdf">flesta</a> svenskar gör – kan drömmen snart bli mer avlägsen.&nbsp;

Boscanin: Det finns ingen moralisk logik i att människor ska tvingas betala för att de nyttjar rätten att äga sina hem. 

Återinförd fastighetsskatt – ett ansenligt intrång i äganderätten

“Får jag låna dig, unge man?” ropade han till min nioåring. “Jag har en tidsmaskin med mig. Om du bara ställer dig här…”&nbsp;Vi hade gått Kåkbrinken upp till Västerlånggatan, där gatans stenläggning i princip följer den gamla stadsmuren.

Gudmundson: Glöm allt snack om 1930-talet. Medeltiden är det nya svarta.

Medeltidens blodbad är bara ett kliv bort

Det hette inte identitetspolitik på den tiden, men så var det nog. Fast vi såg oss inte så mycket som offer utan som ett jämlikt och antihierarkiskt avantgarde i den fortsatta kampen för den marxistiska idén om filosofi på morgonen och fiske på eftermiddagen, skriver Bulletins Nina Lekander i en krönika.

KRÖNIKA. Omtumlad och sömnstörd – dock med ett sorlande julrimsmedvetande – låg jag härom natten halvvaken och yrade:

Det är i mitt fall fara värt att drabbas av storhetsvansinne, eller förresten lika gärna mindervärdeskomplex, skriver Nina Lekander.

Lekander: Från Berlin och bandagen till Bandhagen och Bulletin

De som säger sig vilja bekämpa hatet kan behålla tidsandans taktpinne endast så länge som motståndarna hatas som onda. Men uppdelningen på ont och gott omöjliggör samtal, skriver Ann Charlott Altstadt. &nbsp;

KRÖNIKA. Humorprogrammet Svenska Nyheters omtalade satiriska sångnummer ”<a target="_blank" rel="noopener noreferrer" href="https://www.svtplay.se/klipp/29191586/musikvideo-jag-avskyr-dig-och-allt-du-tror-pa">Slutna kluster</a>” som avslutade säsongen i slutet av november, visade att åtminstone några från opinionselitens konträra läger pallar att tralla med varandra. En sensation som fick kritikerkören att ta ton och recensionerna både på papper och nät kunde något paradoxalt kokas ner till för eller mot politisk polarisering.&nbsp;

Uppdelningen på ont och gott i debatten omöjliggör samtal, skriver Ann Charlott Altstadt. 

Altstadt: Slutna kluster – Sektvänsterns världsbild har normaliserats

Polis har tvingats ingripa flera gånger när aktivister från Vänsterpartiet stört motståndare. Det är därför V-kampanjen mot Bulletin ses som ett övertramp. Nooshi Dadgostar kan dra tillbaka kampanjen – men tjänar på att låta bli.

“Nu är högerns mediesatsning Bulletin igång. Men vi tänker inte stå och titta på. Aldrig i livet.” Så inledde Vänsterpartiet sin senaste kampanj några dagar före jul. “Vi kan överrösta Bulletin”, heter det i kampanjen. Vänsterpartiet manar till “motstånd” mot dagstidningens ambition att bilda opinion. “Det ska de inte få göra utan fajt”, skriver partiet.

Nooshi Dadgostar (V) och kampanjen mot Bulletin. Foto: Amir Nabizadeh, TT

Vänsterpartiets kampanj mot Bulletin är ett övertramp.

Gudmundson: Folk har inte glömt Vänsterns vuvuzelor

Det svenska samhällskontraktet behöver omdefinieras utifrån den faktiska verkligheten som blivit alltmer uppenbar. Efter decennier av slöseri med skattepengar, där statens och kommunernas åtaganden kontinuerligt expanderat, framstår diskussionen om vad som de facto utgör välfärdens kärna som mer angelägen än någonsin tidigare.&nbsp;

Arbeta, gör rätt för dig, betala din skatt – i gengäld lovar staten att garantera din trygghet, frihet och tillgång till kvalitativ vård, skola och omsorg. Det är andemeningen i det svenska samhällskontraktet. Ett tänkt samförstånd om ömsesidiga förväntningar och intressen, om utbyte mellan medborgare och stat. En överenskommelse som sagts motivera ett av världens högsta skatteuttag.&nbsp;

Alice Teodorescu Måwe. Foto: Karl Gabor.

Det svenska samhällskontraktet behöver omdefinieras utifrån den faktiska verkligheten som blivit alltmer uppenbar.

Teodorescu Måwe: Gör din plikt, kräv din rätt – eller?

<h4>Förr granskades varje skakande nyhetshändelse i detalj. Numera har det svenska folket sakta men säkert blivit avtrubbat. Men att reagera i tid och inte normalisera ohyggligheter är helt avgörande för vår framtid, skriver författaren Per Brinkemo.</h4>

KRÖNIKA ”Man vänjer sig”, sjöng Kjell Höglund.&nbsp;

"En dag drabbas också vi som initialt var långt borta från det ohyggliga", skriver Per Brinkemo om samhällsutvecklingen. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Förr granskades varje skakande nyhetshändelse i detalj. Numera har det svenska folket sakta blivit avtrubbat, skriver författaren Per Brinkemo.