När den är färdigbyggd ska Mevlana-moskén i Skärholmen bli nordens största. Bygget finansieras av svenska skattemedel och mystiska utländska donatorer. Det blir en symbol för det nya Sverige, skriver Paul Holmgren.

I Stockholm har bygglov och startbesked delvis beviljats för en av Europas största moskéer – den planerade Mevlana-moskén i Skärholmen. Projektet har beskrivits som Nordens största och ska rymma bönsalar, utbildningslokaler och samlingsytor. Det finansieras delvis genom statliga bidrag till det ansvariga trossamfundet, Islamiska stiftelsen i Skärholmen – samtidigt som allmänheten saknar insyn i varifrån de stora privata och eventuellt utländska donationerna kommer. Det är inget marginellt bygge. Det är ett symboliskt projekt – och just därför måste vi förstå vad det symboliserar. 
 I väst talar vi ofta om religionsfrihet som om alla uttryck vore likvärdiga. Vi väger kyrkklockor mot böneutrop, som om det vore samma sak. Vi ser moskébyggen som paralleller till kyrkor, utan att reflektera över vilken historisk och politisk roll moskéerna haft. I vår naivitet missar vi den centrala punkten: i islam är moskén inte enbart en plats för bön, utan historiskt ett tecken på makt, erövring och auktoritet. När Muhammed byggde den första moskén i Medina var det inte bara en helgedom. Det var stadens maktcentrum: här samlades armén, här avkunnades domar, här drogs gränsen mellan vän och fiende. Denna dubbelhet – böneplats och politiskt högkvarter – har följt moskén sedan dess. Där islam expanderade reste man moskéer, inte bara för att be, utan för att manifestera att territoriet nu tillhörde islam. Klippdomen i Jerusalem, den stora moskén i Damaskus och Hagia Sofia, som efter Konstantinopels fall blev moské, är alla exempel på hur religionen följde segern. 
 Kristendomen hade sina maktsymboler, men kyrkan var i första hand liturgisk och pastoral, inte politisk. Islam gjorde moskén till navet för hela samhället. Den skillnaden är avgörande. I den judisk-kristna traditionen drogs en tydlig linje mellan det andliga och det världsliga. Jesus säger: ”Mitt rike är inte av denna världen” – och uppmanar att ge kejsaren vad som tillhör kejsaren.

Inuti Hagia Sofia-moskén i Istanbul syns fortfarande spår av kristendomen. Foto:	Emrah Gurel / TT

”Där kristendomen skiljer på himmel och jord, söker islam förena dem”

Holmgren: Moskébyggen som erövringssymbol

Juridiken ska vara grå, tråkig och fyrkantig, och det ska absolut inte finnas något utrymme för aktivister att töja på reglerna. Men nu lever vi ju i verkligheten. Detta skriver civilrättsprofessorn Torsten Sandström.

Många unga väljer att studera juridik för att lära sig hur samhällets skelett ser ut. Man vill få något liknande en röntgenbild av lagboken. Och på så vis se hur Sverige byggts genom otaliga regler.

Är detta en jurist? Foto: Mauricio Piffer / TT

Sandström: Juridiska dragspelare hotar Sverige!

Jehovas vittnen får inga statsbidrag, vilket är bra, på grund av sin syn på homosexualitet, vilket är mindre bra. Särskilt då det inte saknas andra skäl att dra åt bidragskranen. Detta skriver John Gustavsson.

Nyligen fattade Myndigheten för stöd till trossamfund <a href="https://www.sverigesradio.se/artikel/jehovas-vittnen-forlorar-statsbidrag-utesluter-homosexuella#:~:text=Efter%20att%20lagen%20sk%C3%A4rpts%20f%C3%B6rlorar,att%20Jehovas%20vittnen%20diskriminerar%20homosexuella.">beslut</a> om att stoppa alla bidrag till Jehovas vittnen, detta eftersom JV utesluter homosexuella. Beslutet sammanfaller med ett drev vars syfte tycks vara att flytta fokus från islam och vänsterextremism. Jehovas vittnen borde nekas bidrag, men motiveringen är dålig och riskerar skapa ett farligt prejudikat.

”O välsignade statsbidrag!” Foto: Gorm Kallestad / TT

Gustavsson: Rätt men fel – inga statsbidrag till Jehovas vittnen

Det finns en märklig dubbelmoral i Vänsterpartiet och dess ungdomsförbund Ung Vänster. Man uppvisar starkt stöd för de judar som mördades under Förintelsen, men har noll sympati för levande judar. Detta skriver Christoffer Jonsson.

Den 9 november är en minnesdag då hela världen stannar upp för att minnas Kristallnatten och nazisternas fruktansvärda brott mot judar. Det som gör det ännu viktigare att komma ihåg hur långt antisemitismen kan sträcka sig är att antisemitismen inte har varit på så höga nivåer som den är nu sedan Förintelsens tid.

Levande judar. Foto: Henrik Montgomery/TT

Jonsson: Vänsterpartiets villkorade antirasism

Paul Holmgren tar avstamp i en gammal fabel och skriver om västvärldens omöjliga kompromiss med en tro som inte kan kompromissa.

Det finns en gammal berättelse om en groda och en skorpion. Den handlar om tillit, natur och oförmågan att ändra det man är. Skorpionen ber grodan bära honom över floden. Grodan tvekar – han vet hur skorpionen är. ”Om jag stinger dig, dör vi båda”, säger skorpionen. Grodan finner logiken rimlig, låter honom klättra upp, och mitt i färden kommer sticket. Båda sjunker. ”Varför?” viskar grodan. ”För att det är min natur”, svarar skorpionen. 
 Vi berättar den sagan för barn för att de ska förstå människans natur. Men det är en saga som borde berättas också för politiker, sociologer och välmenande idealister i västvärlden. För det handlar inte om ondska – det handlar om oförmåga att vara något annat än det man är. Väst och illusionen om det universella

”Låt oss kompromissa, och mötas halvvägs. Det låter väl bra?” Foto: Osamah Abdulrahman / TT

I väst kommer lagen från folket – i islam kommer lagen från Gud

Holmgren: När väst-grodan möter islamist-skorpionen

Styrelserna för SVT och SR bör följa BBC:s exempel, men gå betydligt längre. Avskeda alla anställda och låt dem sedan söka nyanställning i konkurrens med externa sökanden. Detta skriver Stig Fölhammar.

BBC:s generaldirektör Tim Davie and News CEO Deborah Turness avgår båda efter att skarp kritik har riktats mot ett par av BBC:s program, ett reportage om Gaza och ett tal av USA:s president Donald Trump. Det senare hade klippts på ett sätt som mer eller mindre helt förvrängde innehållet. Davies och Turness’ avgångar från BBC manar till efterföljd vad gäller Sveriges television (SVT) och Sveriges radio (SR).

BBC:s nyhetschef Deborah Turness har nu själv blivit en del av nyheterna. Foto: James Manning / TT

Ansvar utkrävs i brittiska Public service – SVT darrar

Fölhammar: BBC visar vägen! 

I Svenska Dagbladet förklarar David Collste från Stockholm Resilience Centre hur vi ska rädda världen. Men det som föreslås vore en katastrof både för världens rika och fattiga. Detta skriver Danne Nordling.

Klimatmötet i Brasilien – COP30 – har intensifierat uppmärksamheten kring klimatpolitikens praktiska konsekvenser. I Svenska Dagbladet har man startat en artikelserie som presenteras på följande sätt: ”<a href="https://www.svd.se/a/MnMG6E/gar-det-att-bade-utrota-fattigdomen-och-undvika-en-klimatkris">Klimataktivister och många forskare menar att vi måste komma bort från ekonomisk tillväxt för att rädda klimatet. Andra forskare anser att det är helt orealistiskt</a>.” Som av en händelse har det mest handlat om kritik mot dagens livsstil. 
 En av dessa kritiska forskare är David Collste vid Stockholm Resilience Centre på Stockholms universitet. Han menar att det nu gäller att utrota fattigdomen och samtidigt undvika en klimatkris. Omställningen till fossilfri teknik måste nu gå fort och inte bygga på att invänta en befolkningsminskning. Därför ”måste rika ge till fattiga länder – vilket inte sker idag”. Hur mycket blir den stora frågan på COP30 enligt Collste. Det grundläggande problemet sopas i SvD emellertid under mattan. Teoretiskt kan de rika förvisso skänka pengar till de fattiga länderna – det vill säga överföra produktion som släpper ut en hel del koldioxid. De fattiga övertar då de rikas konsumtion. Men det innebär knappast att jordens klimat kan räddas enligt gängse synsätt. Att hjälpa de fattiga att konsumera undviker inte en klimatkris, som rubriken i SvD tvärtom hävdar. 
 Men klimataktivisterna passar på att blanda bort korten genom att hävda att klimatpolitiken i form av uppoffringar för de rika ändå är något som gynnar de fattiga. Det är som om klimatpolitik är en form av u-hjälp. Collste nämner speciellt en arbetstidsförkortning i de rika länderna. Det skulle minska konsumtionen och utsläppen i de rika länderna men i detta fall är det inte till förmån för de fattiga. Om de rika länderna både ska minska sin konsumtion för att resurser ska kunna föras över till de fattiga och samtidigt härutöver minska sin konsumtion för att gynna klimatet blir bördan för de rika mycket större. Klimatpolitiken blir ännu mer politiskt omöjlig om två belastande mål ska genomföras samtidigt. Forskaren Collste gör dock en reservation som skorrar ganska illa mot bakgrund av konkursen i Northvolt och krisen för Stegra. Han säger att teknikutvecklingen i den fossilfria energisektorn behöver gå ännu snabbare, annars skulle ”vi behöva mer än halvera vår konsumtion och produktion”. Men han tycks inte vara främmande för en sådan drastisk utveckling när han hänvisar till en enkät gjord av internationella Earth4all-projektet, som uppges visa att svenskar anser att människors och naturens välmående är viktigare än ekonomisk tillväxt. 
 Är det åtminstone en halvering av vår konsumtion och produktion som väntar om klimatforskarna får som de vill? Och gäller det produktionen av sjukvård, äldreomsorg, rättsväsende och utbildning, och så vidare? Eller är det enbart privat konsumtion som ska reduceras, och i så fall ännu mera drastiskt för att kompensera för områden som inte ska halveras? Svenska Dagbladets två journalister, Johan Carlström och Mikael Törnwall, har enligt min mening bidragit till att sprida ett närmast extremistiskt miljöpolitiskt budskap med få reservationer från en forskare som uppenbarligen brottas med allvarliga kvalitativa brister. Det är inte vad man förväntar sig av en seriös dagstidning.

Världsledarna har flugit till Brasilien för att släppa ut mindre koldioxid. Foto: Fernando Llano / TT

”Vi behöva mer än halvera vår konsumtion och produktion”

Nordling: Miljöextremism i Svenska Dagbladet

Ett folkmord pågår i Sudan – men världen ser åt ett annat håll. De som säger sig stå för rättvisa tiger när offren inte passar in i deras urval. Det är i tystnaden, inte i slagorden, som medmänskligheten prövas.

Det har pågått länge nu. Våldtäkter, avrättningar, fördrivningar. I Darfur bränns byar och människor drivs på flykt av miliser som systematiskt angriper civila med målet att radera deras existens.

Sudans militärchef general Abdel-Fattah Burhan (i mitten) hälsas av soldater när han anländer till det republikanska palatset, som nyligen återtagits från den paramilitära gruppen Rapid Support Forces, i Khartoum, Sudan, den 26 mars 2025. Foto: AP/TT

Den som väljer tystnad väljer inte neutralitet – den väljer sida.

Fornäs: De som ropar om rättvisa tiger om Sudan

I valrörelse efter valrörelse så lovar partier från höger till vänster att hjälpa Sveriges äldre: Högre pensioner, bättre hemtjänst, värdiga ålderdomshem. Varför händer inget? Ett enkelt svar är att alla politiker ljuger. Sanningen är mer komplicerad – och grundad i både kall realpolitik och nationalekonomi.

Låt oss börja med pensionerna.

Pensionärer är en stor grupp, där några är fattiga, men många tillhör samhällets rikaste Foto: Janerik Henriksson/TT

För många pensionärer har det bra för att de fattigaste ska få hjälp

Gustavsson: Därför vill ingen hjälpa pensionärer

19 personer. Det var allt som behövdes för att lägga tvillingtornen i ruiner, skaka om USA:s självbild, starta krig i Afghanistan och Irak och forma ett helt nytt säkerhetspolitiskt landskap. 19 jihadister ändrade vår värld. Det borde räcka som en lärdom: när det gäller religiöst motiverad extremism räcker det med en liten, målmedveten minoritet. Men ändå tycks många vägra se det uppenbara sambandet mellan ideologi, miljö och våld.

Vi vet att cirka 1,9 miljarder människor i världen identifierar sig som muslimer. Det gör islam till världens näst största religion efter kristendomen. Stora studier, som Pew Research Center, visar att 60–70 % av muslimer i majoritetsmuslimska länder anser att sharia — religiös lag — bör vara officiell lag i staten.

Från bombdådet på Drottninggatan i Stockholm 2010 Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Om bara en promille av muslimerna är jihadister är det 1,9 miljoner människor