I Gambia pågår en strid om något större än en enskild lag. Den handlar om vem som ytterst äger en flickas kropp. Flickan själv? Hennes föräldrar? Religiösa ledare? Traditionen? Eller det samhälle som har till uppgift att skydda henne?, skriver Paul Holmgren.

FGM – Female Genital Mutilation – är ett ingrepp där kvinnans yttre könsorgan helt eller delvis avlägsnas eller skadas av andra än medicinska skäl. Den mildaste formen innebär ingrepp på klitoris. Andra former skär bort delar av blygdläpparna. Den grövsta – infibulation – förminskar vaginalöppningen och lämnar endast en liten öppning kvar. Konsekvenserna: svåra blödningar, infektioner, kronisk smärta, urin- och menstruationsproblem, sexuella svårigheter samt allvarliga komplikationer vid graviditet och förlossning.

Safiya Abukar Ali håller en upplysningssession mot kvinnlig könsstympning i lägret Walalah Biylooley i Somalia. Foto: AU UN IST PHOTO / David Mutua.

”Åldern på en föreställning avgör aldrig dess moraliska värde.”

Holmgren: Vem äger en flickas kropp?

I andra delen går Mohamed Saad Khiralla igenom ytterligare fyra hållpunkter – från bussbombningarna på 1990-talet till Abbas uteblivna svar på Olmerts fredsförslag 2008 och den palestinska myndighetens fortsatta stöd till anhöriga till dödade attackutövare. Slutsatsen: palestinierna förtjänar ingen egen stat, skriver Saad Khiralla.

Tror ((filistéerna)) verkligen på fred med Israel?

Israels premiärminister Ehud Olmert, USA:s president George W. Bush och den palestinske presidenten Mahmoud Abbas skakar hand efter Bushs tal vid Annapolis-konferensen den 27 november 2007. Foto: Wikimedia Commons

Khiralla fortsätter sin genomgång av hållpunkter och drar slutsatsen att palestinierna inte förtjänar en egen stat.

Saad Khiralla: Tror ((filistéerna)) verkligen på fred med Israel? Del 2

PISA-resultaten visar att auktoritära öststater med tydlig ordning, krav och betygssystem klår Sverige – och förklaringen handlar mer om skolkultur än om digital teknik, skriver Torsten Sandström.

Bara en hastig blick på de svenska PISA-resultaten från igår avslöjar en viktig förklaring (av flera). I toppen ligger nämligen tre östliga nationer med en auktoritär politisk ideologi. Dessutom nationer som allmänt sett ligger långt fram i den digitala utvecklingen. Vad säger detta?

Sandström menar att ordning och tydliga krav – inte digital teknik – förklarar de auktoritära östländernas PISA-framgångar. Foto: Privat/Pixabay

PISA-toppen visar att ordning och krav, inte digital teknik, är nyckeln till bättre skolresultat

Sandström: PISA ger åtminstone en enkel förklaring

Sedan 1937 har araberna och det palestinska ledarskapet gång på gång avvisat fredsförslag – medan judiska ledare accepterat dem. Det menar Mohamed Saad Khiralla, som går igenom historiska hållpunkter för att visa att palestinska ledare aldrig velat ha verklig fred med Israel.

Några av er kanske frågar: Varför satte jag de forntida filistéerna (filistéerna/Philistines) inom parentes i artikelns titel? Därför att jag vill upprepa det jag har tagit upp flera gånger, nämligen frågan om det namn som har förvrängts och om dem som presenterar sig själva genom detta namn, medan sanningen är att de var invandrade grupper som historiskt blev kända som ”sjöfolken” och som faktiskt kom från Egeiska havsområdet, ön Kreta och Grekland under slutet av bronsåldern (omkring 1100-talet f.Kr.).

Handslaget mellan Israels tidigare premiärminister Yitzhak Rabin och PLO-ledaren Yasser Arafat, med USA:s president Bill Clinton som medlare i mitten, vid undertecknandet av principförklaringen – det första Osloavtalet – i Washington DC den 13 september 1993. Foto: Privat/Wikimedia Commons

Mohamed Saad Khiralla går igenom historiska hållpunkter som han menar visar att palestinska ledare aldrig velat ha fred med Israel.

Saad Khiralla: Tror ((filistéerna)) verkligen på fred med Israel? Del 1

Gapet mellan Tidöpartierna och vänstern krymper. Ändå kan valet fortfarande avgöras av hur många högerröster som slösas på Markus Allard och andra partier som är bättre på virala klipp än på politik. Den som ger sig in i leken får leken tåla, skriver John Gustavsson.

Ett <a href="https://en.wikiquote.org/wiki/Arthur_Travers_Harris" target="_blank" rel="noopener">bevingat citat</a> från Arthur Harris, brittisk flygmarskalk under andra världskriget, lyder som följer: ”Nazisterna gav sig in i det här kriget under den ganska barnsliga villfarelsen att de skulle bomba alla andra, och att ingen skulle bomba dem.” Tyskland saknade tillräckligt luftvärn, och verkade snarast förnärmade när de allierade svarade på Luftwaffes terrorbombningar med att bränna tyska städer till aska. Hur kunde de ha mage att göra så?!

Tre motioner på fyra år. Örebropartiet levererar rubriker, inte politik.

Gustavsson: Örebros Greta Thunberg hotar Tidös valseger

Socialdemokraterna gick från valvinnartal till panik på en månad. Nu varnar man för 12 SD-ministrar – men vad är det mot en enda Morgan Johansson, mannen som aldrig lär sig? skriver John Gustavsson.

För en månad sedan höll Magdalena Andersson ett ”<a href="https://via.tt.se/pressmeddelande/4486858/magdalena-andersson-haller-valvinnartal-pa-mosebacketerassen-i-stockholm?publisherId=142377&amp;lang=sv" target="_blank" rel="noopener">valvinnartal</a>”. Så säkra på segern var man. Nu har den socialdemokratiska partiapparaten, som planerat att glida till seger på en ultradefensiv, intetsägande kampanj, plötsligt fått panik. En vanlig talepunkt nu är det om ”12 SD-ministrar”. Frågan är vad 12 SD-ministrar är mot en (1) Morgan Johansson? Han har nämligen inte lärt sig ett dugg.

Morgan Johansson kan på måndag vara tillbaka som minister – trots att han aldrig lär sig. Foto: Arno Mikkor, Aron Urb, CC BY 2.0.

”Vad är 12 SD-ministrar mot en (1) Morgan Johansson? Han har inte lärt sig ett dugg.”

Gustavsson: Morgan Johansson gaslightar fortfarande om invandringen

Sverigedemokraten Sanda Anton Henriksson möter i sin valstuga elever som vittnar om vänstervridna SO-lärare, kritik för att ifrågasätta slöjan och misstro mot att en invandrare kan vara Sverigedemokrat – och ställer sig frågan: vem äger egentligen dina tankar?

Jag har mött många skolklasser i valstugan under valrörelsen. Elever från flera olika skolor, oberoende av varandra, har kommit fram och berättat om SO-lärare som de upplever låter vänsterpolitiska åsikter färga undervisningen.

I sin valstuga möter Sanda Anton Henriksson (SD) väljare med vitt skilda uppfattningar om skola, religion och vem som ”får” tycka vad. Foto: Privat/VisbyStar, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Skolan ska lära ungdomar att tänka själva – inte servera färdiga åsikter förklädda till undervisning

Gästkrönika: Du får tänka fritt – bara du tänker rätt

Efter en debatt mellan Richard Jomshof (SD) och Vision-politikern Adel Sadat riktar Birgitta Sparf kritik mot Sadats debattstil och menar att konfrontationen visar på en djupare krock mellan olika syn på respekt, auktoritet och sociala spelregler.

Jag har nu sett debatten på Riks mellan Richard Jomshof, SD, och Adel Sadat, partisekreterare i det muslimska partiet Vision.

Birgitta Sparf menar att Visionpartiet är ett resultat av inbördes muslimsk splittring. Foto: Privat/Visionpartiet, pressbild

En debatt om islam och integration blir också en fråga om svenska umgängeskoder

Sparf: En studie i antisocialt beteende

I valrörelsens sista vecka speglas det svenska valet mot en orolig omvärld. Jan Sjunnesson går igenom hur ledarskribenter på Affärsvärlden och Timbro ser på hoten från Ryssland, Kina och Iran – och hur väl de svenska partierna är rustade.

I valrörelsens sista vecka kommenteras valet utifrån vad som nu sker ute i världen.

Jan Sjunnesson menar att Sverige går till val utan att på allvar ha tagit in hur illa världsläget faktiskt är. Foto: Privat/Pexels

Sverige går till val utan att på allvar ha tagit in hur illa världsläget faktiskt är

Sjunnesson: Världen och valet

Tjugofem år efter terrorattackerna mot USA måste minnet bevara både sorgen över offrens öden och klarheten kring den ideologi som drev förövarna – och att omfattningen av katastrofen, mänskligt, fysiskt och ekonomiskt, inte får glömmas bort, skriver Paul Holmgren.

Det finns ögonblick som stannar kvar i ett kollektivt minne. Vi som upplevde den 11 september 2001 kan fortfarande minnas var vi befann oss när bilderna började rulla över tv-skärmarna: på jobbet, hemma eller på väg med barnen till skolan. Ett torn brann mot en nästan overkligt klarblå himmel. Sedan kom det andra planet. Tornen stod i lågor, människor kastade sig från fönstren och till slut försvann byggnaderna i väldiga moln av damm, rök och aska.

Foto: Privat/DHSgov, Public domain, via Wikimedia Commons

Minnet av 11 september-attacken kräver både sorg och klarhet.