Finland glömde att ”Sveriges sak var deras”, och trädde ensamma in i Nato, och i Danmark övervägs det att införa blasfemilagar. Vi lämnades ensamma att brottas med ett motspänstigt Turkiet och vi riskerar att lämnas ensamma i striden med islamisterna om yttrandefriheten. Men det finns styrka att hämta ur den svenska historien, skriver August von Seth.

Dagen efter att Turkiets president Erdoğan hade öppnat för att enbart släppa in Finland i Nato bedyrade dåvarande finske utrikesministern Pekka Haavisto på en hastigt anordnad pressträff att den finska regeringen fortfarande ämnade gå med tillsammans med Sverige. Vid den tidpunkten hade Finland uppfyllt samtliga turkiska krav till punkt och pricka, samtidigt som Sverige stod emot auktoritära befallningar från Ankara att fängsla och utvisa fredliga demonstranter.

För inte alltför länge sedan var Sveriges sak Finlands. Foto: Stina Stjernkvist/SvD/TT

Finland gick ensamma in i Nato och Danmark överväger blasfemilagar och Sverige får ta smällen.

von Seth: Sveriges ensamhet är vår största styrka

En mycket märklig debatt har rullat om påstådd fascism i Norrköping. Egentligen handlar debatten om små pengar och om de ska gå till stora institutioner eller små brukare. Liksom kulturchefens roll. Men ingen duk är för liten när det är dags att måla brunt.

Det är något oväntat att en kulturbudget i Norrköping skulle bli en större debatt i Sverige. Men när den blir det, blir nog ingen förvånad att den snabbt hittar dolda fascister. Som så ofta börjar det med DN.

Gränsen mellan fascister och demokrater har nu sin hårda demarkationslinje i synen på hur en symfoniorkester ska subventioneras. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Debatten började med fascistanklagelser och har aldrig återfått fotfästet. 

Hjort: ”Kulturfascismen” i Norrköping

Det är lätt att bli avtrubbad av nyhetsflödet om skjutningar och sprängdåd, men det är vår förbannade plikt att fortfarande uppröras över det. Det är vårt enda hopp för en bättre framtid.

I mitt arbete som chefredaktör för Bulletin ingår att jag varje morgon väljer ut de nyheter vi ska skriva om under dagen. I samma arbete ingår att analysera vilka av våra tidningsartiklar som blivit de mest lästa. Då är det lätt att konstatera att nyheter om vardaglig brottslighet och våld inte är de mest lästa. En spektakulär händelse får många läsare, men ytterligare en skjutning eller ytterligare ett sprängdåd reagerar många numera på enbart med förströdda gäspningar.

Grinden till en villa har sprängts. En numera vanlig svensk syn. Foto: Henrik Gustafsson Nicander/TT

Korn: Vår förbannade plikt

Sedan Karl Hedin med emfas friats i både tingsrätt och hovrätt har ansvariga tillsynsmyndigheter konsekvent vägrat hjälpa honom att få upprättelse för ett uppenbart felaktigt åtal. Och nu senast meddelar Justitiekanslern att man framöver kommer att vägra svara på hans högst berättigade frågor. Är det ens lagligt?, undrar Björn Törnvall.

Sedan jag skrev boken Jakten på Karl Hedin – ett totalhaveri för rättvisan har Svea hovrätt i en dom den 14 oktober 202, fastställt Västmanlands tingsrätts friande dom för min vän Karl Hedin och hans anställde, som till en del ändå överklagades av den ansvarige miljöåklagaren Lars Magnusson vid Rema. Svea hovrätts dom vann till slut laga kraft 11 november 2022, utan att den överklagades.

justitiekansler Mari Heidenborg och hennes myndighet vill inte svara på frågor från Karl Hedin. Foto: Erik Simander/TT

Justitiekanslern meddelar att man framöver kommer vägra svara på fler frågor Är det ens lagligt?

Törnvall: Hedinhärvan och ”De Oberörbara i staten”

När Magdalena Andersson påstår att Jamal El-Haj, S-riksdagsmannen som gick på Hamaskonferens, gång på gång tagit tydligt avstånd från just Hamas far hon med osanning. I dagligt tal – ljuger.

Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Hajs äventyr på en konferens kopplad till den palestinska terroristorganisationen Hamas blev snabbt gårdagens nyheter. Socialdemokraterna hoppas att det så ska förbli. Det vore synd.

”Det han [Jamal El-Haj] har skrivit och drivit i riksdagen talar för sig självt”, anser Magdalena Andersson. Hon vet inte hur rätt hon har. Foto: Lars Schröder/TT

Det vore synd om Affären Jamal El-Haj (S) föll i glömska.

Skogkär: Magdalena Andersson ljuger gång på gång på gång

För public service är kontroverser som rör Socialdemokraterna snabbt överstökade och bortgIömda. Men inget som kan användas för att ställa högern i dålig dager har någon sista förbrukningsdag.

I snart en månad har landets medier – med statstelevisionen i spetsen – ältat Richard Jomshofs omdöme om islams profet Muhammed: en krigsherre, massmördare och slavhandlare.

Retsticka med tändsticka. Foto: Skärmbild från SVT.

Socialdemokraternas mediestrateger måste jubla över denna gåva som fortsätter att ge.

Skogkär: Utan Richard Jomshof stannar Sveriges Television

I Pakistan som varit ledande i att fördöma Sverige för koranbränningar är lynchningar för uppfattad hädelse vanliga. I samma land förföljer man med iver Ahmadiyya, en muslimsk minoritet med en mycket fredlig korantolkning. Ahmadiyyas kalif anser att det är en muslimsk plikt att vara lojal mot det land som välkomnat en, skriver Per Brinkemo.

<div>
 Historiskt sett har värnandet av yttrandefriheten setts som det närmaste sekulära kommer en helig princip. På senare tid har tron på detta börjat svaja betänkligt hos många.
</div>

Ahmadiyya-moské I USA. I fonden en amerikansk flagga och texten ”Muslims for loyalty”. Foto: Jessie Wardarski/AP//

I Pakistan, som fördömt Sverige för koranbränningar, är lynchningar för ”hädelse” vanliga. 

Brinkemo: Ahmadiyya och pennans Jihad

Med en valuta som slutat skvalpa och börjat sjunka är det inte förvånande att allt fler röster höjs för att byta kronan mot euron.

Det var väl förre moderatledaren Carl Bildt som en gång i tiden började tala om den svenska kronan som en skvalpvaluta. Den guppar upp, den guppar ner, som drivved i strandkanten. Men frågan är om skvalpvaluta är en rättvisande benämning på något vars flytkraft snarare påminner om en stens.

Mindre värda för var dag som går. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Skogkär: Kronfall en följd av politikens förfall

Sverige förlamas alltmer av en socialdemokratisk världsbild där hårt arbete, praktiska utbildningar och framgång är något fult. Med avundsjukeskatter, havererad utbildning och lagförbud mot att utveckla excellens inom sitt område, riskerar vi att bli Venezuela inom några decennier, skriver Erik Lidström.

Om man verkligen skulle gå in för att förstöra ett lands välstånd, både det materiella och det andliga, hur skulle man då gå till väga?

En gång i tiden kunde unga får lära ett yrke. Kiruna praktiska ungdomsskola. Foto: Borg Mesch (public domain)

Saboterad utbildning, förbud mot kompetens och straff för att spara eller tjäna pengar leder mycket fel.

Lidström: Sveriges förödande inkompetenskrig

På 60-talet revolterades det mot tidigare pedagogiska moden som med rottingen i högsta hugg sökta uppfostra det uppväxande släktet, men överkompensationen blev stor. Och nu sitter vi här med galopperande psykiska ohälsotal, och det är egentligen inte förvånande, skriver Torsten Sandström.

<div>
 Den dag som är idag har omkring 200 000 svenska barn i åldrarna 10–15 år en psykiatrisk diagnos av typen ADHD eller liknande bokstavskombination, samtliga med en påtagligt diffus symptombild. I grova drag berörs fem procent av alla unga i åldrarna 0–17 år.
</div>

Jean Jacques Rousseaus ”Émile, ou, de l’Education”, den fria fostrans portalverk. Ill: Okänd (public domain) 

På 60-talet revolterades det mot en uppfostran med rottingen i högsta hugg. Men det överkompenserades. 