Efter Schymans och Hökmarks debatt skrev hon en debattartikel som gör saker värre. Hon kunde ha backat tillbaka in i tystnaden. I stället tror hon sig verka för fred genom att rädda Putin från ett nederlag och Ukraina skulle tvingas ge upp sitt motstånd.

Gudrun Schyman hade i veckan en debatt med Gunnar Hökmark om Ukraina. Debatten väcker senare ytterligare debatt. Inte oväntat. Och sedan blir debatten en debattare av Schyman i Aftonbladet. Inte heller oväntat att de tar den. Men det är osäkert om Aftonbladet tar artikeln för att låta Schyman göra bort sig publikt eller för att de anser att hennes åsikter är en rimlig hållning.

Platserna som Ryssland ockuperat visar att det inte blir fred utan massmord när Ukraina sträcker upp händerna. Foto:Pär Fredin/TT

Schymans vilja att belöna Putin med en förhandling kommer att straffa Ukraina.

Hjort: Schymans felslut om Putin

Historien om Najah al-Shammari, mannen som lyckades med att vara både biståndstagande flykting i Sverige och försvarsminister i Irak samtidigt, har åtskilliga pedagogiska poänger. Främst av dessa att asylsystemet tillåter såväl eliter som deras undersåtar att undfly ansvaret för sina hemländers framtid, skriver Jakob Sjölander.

En av världens välsignelser är att många problem rättar till sig själva. Detta genom att de blir synligare i takt med att de blir värre. Till slut tvingar detta oss till handling. När det gäller invandringen och bidragsfusket så stod Najah al-Shammari (”Iraks försvarsminister”) för en stor del av denna handlingskrävande synlighet. Berättelsen är välkänd, men väl värd att repetera. Den är så underhållande, tragisk, och full av lärdomar att den borde bli en jultradition. SVT borde visa den direkt efter Kalle Anka.

Najah al-Shammari  i sin tidigare roll som Iraks försvarsminister, 2019. Foto: Hadi Mizban/AP/TT

Historien om Najah al-Shammari som var biståndstagande flykting i Sverige och försvarsminister i Irak samtidigt, är pedagogisk. 

Sjölander: Migrationen som diktaturernas säkerhetsventil

Om regeringen ska få fart på återvandringen bör bidragen till dem som återvandrar höjas rejält. Med tanke på vad en invandrare som inte försörjer sig själv kostar, blir det ändå en god affär för statskassan.

Regeringen vill få fler invandrare att återvandra. Det i sig borde inte vara särskilt svårt. Inte med tanke på att Migrationsverket förra året endast beviljade två ansökningar om resebidrag för återvandring. Men att få till stånd en drastisk ökning av återvandringen – en ökning som gör verklig skillnad – är något annat.

Det är dags att göra Migrationsverket till ett Återvandringsverk. Foto: Adam Wrafter/SvD/TT

Återvandring kan bli en lysande affär för statskassan.

Skogkär: Arbetslinjen behöver kombineras med en återvandringslinje

Det rättsliga haveri som är fallet Karl Hedin startade med en anmälan från Källan, en kvinna som ville komma åt sin make, en make hon även tycks beställt ett mord på. Utredningarna om denna stämpling till mord hanterades av polis och åklagare på ett sätt som inte ser ut som likhet inför lagen vid en jämförelse med liknande fall, skriver gästskribenten Björn Törnvall.

Den 29 januari, cirka tre veckor innan rättegången i Västmanlands tingsrätt skulle börja i Hedinfallet, kom det in en andra polisanmälan mot polisens huvudvittne i ärendet, deras ”trovärdiga källa”, om stämpling till mord, från hennes make. Nu med vidhängande tyngre bevisning bestående av vittnesmål som verkade bekräfta att Källan beställt ett mord på sin make, en kopia av ett brev som visade att det handlade om ett beställt mord och ett namn på ytterligare en person i Sverige, som varit inblandad i diskussioner om genomförandet av mordet.

Karl Hedin (t.v.) har friats helt till slut. Men fallet tycks avslöja en olikhet inför lagen, anser Björn Törnvall. Foto: Pontus Lundahl/TT / Privat

Utredningarna om stämpling till mord väcker frågor om principen om likhet inför lagen upprätthölls eller ignorerades.

Gästkrönika: Hedinfallet och frågan om likhet inför lagen

Centerpartiets val av Muharrem Demirok tycks inte bli den förnyelse som de behöver. Det Centerpartiet behöver är inte samma politik med ett nytt ansikte, utan en ny politik. Att Demirok dessutom talar om hur trött han är på vita män kommer inte att göra det lättare att ta tillbaka landsbygdens väljare.

Muharrem Demirok har efter valberedningens nominering nästan säkrat positionen som Centerpartiets näste partiledare. Det största hotet är, gissningsvis, om det kommer fram att han har varit inblandad i fler våldsdåd än dem han har dömts för.

Demirok är trött på vita män. De är fortfarande en viktig väljargrupp och att förolämpa dem är en dålig start. Foto: Anders Wiklund/TT, Twitter.

Demirok har ingen större chans att knocka väljarna om inte politiken ändras.

Hjort: Demirok kommer inte att knocka Centerväljare

Varför nämner inga av vänsteraktivisterna att Andrew Tate konverterat till islam? Den farliga och högerextrema religionen och ideologin som passar hans sexistiska världsbild som hand i handske. Kan det vara eftersom vänsteraktivisterna är islamapologeter av rang? frågar sig Luai Ahmed.

<div>
 Andrew Tate blev egentligen inte ett internetfenomen i världsklass förrän han inom loppet av ett dygn blev raderad från alla sina sociala medier: YouTube, Instagram, Facebook och TikTok.
</div>

Vad attraherade Andrew Tate till islam och slutade han vara ”högerextrem” när han konverterade till Muhammeds lära? 

Ahmed: Andrew Tates västerländska sharia 

I Centerpartiet är ett par gamla misshandelsdomar inget hinder för den som vill bli ny ordförande. Värre är det att bli avslöjad med sviktande värdegrund.

För Centerns valberedning tycks det inte ha varit någon större tvekan: honom ska vi ha! Och “honom” är i det här fallet Muharrem Demirok, som nu <a href="https://www.centerpartiet.se/press/pressmeddelande/nyhetsarkiv-2023/2023-01-11-muharrem-demirok-foreslas-som-ny-partiledare-for-c">föreslås</a> efterträda Annie Lööf vid partiets extrastämma i februari.

Muharrem Demirok, valberedningens förslag till ny ordförande i Centerpartiet, har dömts för misshandel två gånger. Foto: Anders Wiklund/TT 

Att Demirok vid två tillfällen dömts för misshandel ser inte ut att ha legat honom i fatet.

Skogkär: En värsting till partiledare

Det stod antagligen skrivet i stjärnorna att jag som ung outsider och via Vilhelm Moberg skulle hamna i den politiska vänstern. Lika självklart som att jag senare skulle upptäcka att socialdemokratin var ett system för insiders och deras karriärkartor. En arkitektur för en ”svensk modell” som gett oss medier som inte tar uttryck som ”politisk klass” i sin mun, skriver Torsten Sandström.

På Lunds universitet för länge sedan kallade, i all vänlighet, en kollega som jag samarbetade med, mig för outsider. Jag minns inte riktigt vad saken gällde. Antagligen för att jag i något avseende gick min egen väg och att det inte var första gången. När jag nu som krönikör och bloggare sitter framför datorn klingar kollegans ord helt rätt. Till saken hör att hon med tiden utvecklats till en tämligen känd insider inom universitetslivet! Hursomhelst var hennes analys korrekt avseende min roll som en mer civiliserad Tjalle Tvärvigg, ifall någon mot förmodan minns denna seriefigur.

Dennis Hopper och Peter Fonda i Easy Rider, själva sinnebilden av outsider. Foto: Pressens Bild/TT

Vi lever I ett land som skapat en arkitektur för den politiska klassens intressen snarare än ett system för medborgarinflytande.

Sandström: Om politikens outsiders och insiders

Den amerikanska debatten om det amerikanska slaveriet har blivit en del av den svenska debatten. Många i Sverige vill lite in i debatten så att vi också ska kunna bekänna vår skuld, trots att vår del av den transatlantiska slavhandeln var liten. Historiskt har svenskar varit inblandade i många former av slaveri men det faller bort i anspassning till den amerikanska debatten.

Det tycks finnas en speciell gravitation som lyckas få alla amerikanska debatter att förr eller senare bli svenska. Som om Sverige inte hade tillräckligt med problem, så måste de amerikanska också lösas. Eller kanske snarare poseras i.

Liaqat Javed driver BRIC, en organisation mot modernt slaveri i Pakistan. En typ av arbete som får mindre uppmärksamhet än slaveri för 150 år sedan. Foto: Pontus Lundahl/TT

Amerikansk debatt verkar alltid bli en del av den svenska.

Hjort: Varför inte hjälpa dagens slavar? 

Genom att förneka och relativisera samhällsproblem som orsakats av invandring men även främst drabbar etniska minoriteter, så sinkar man deras lösning. Om hederskultur, hårda uppfostringsresor utomlands och gängskjutningar främst drabbade blåögda lintottar skulle ingen försöka trösta någon med att ”det handlar om ett begränsat antal”, skriver Per Brinkemo.

Det är ett begränsat antal individer som begår brotten.

Såväl gärningsmän som offer för gängskjutningar är vanligen invandrare. Att de är ”ett begränsat antal” är en klen tröst. Foto: Karl Gabor / Fredrik Sandberg/TT

Genom att förneka och relativisera samhällsproblem som orsakats av invandring men även främst drabbar etniska minoriteter, så sinkar man deras lösning.