Vad definierar svenskheten? Medborgarskap, kultur eller kanske språk? Omar Makram avslutar här sin serie om tre krönikor i ämnet svenskhet, och uppmanar nya invandrare att försöka bli svenskar.

När Björn Söder <a href="https://www.svt.se/nyheter/inrikes/politiker-i-natbrak-om-minoriteters-svenskhet" target="_blank" rel="noopener">2018 skrev att Annie Lööf förringar</a> judars och samers ställning i Sverige när hon säger att de är svenskar, fick han hård kritik. Men återigen var det ingen som ifrågasatte att judar och samer är svenska medborgare, så vad handlade oenigheten om? Var det en fråga om huruvida judar och samer är kulturellt eller etniska svenskar eller inte?

Omar Makram är krönikör på Bulletin. Foto: Janerik Henriksson/TT och My Hellberg

Vi får inte låta ett förakt mot den oansvariga invandringspolitiken bli ett förakt för invandrare och därmed ett hinder för integration.

Makram: Invandrare bör försöka bli svenskar

100 000 amerikanska soldater och två biljoner dollar kunde inte göra Afghanistan till en demokrati. Ändå tror Sveriges regering fortfarande att landet går att fixa med bistånd.

Nio dagar tog det. Nio dagar för att pulverisera 20 års uppbyggnadsarbete.

Kabuls flygplats på måndagen. Foto: AP.

Sverige har satsat 20 år och 25 miljarder kronor – allt gick om intet på nio dagar.

Gudmundson: Sverige misslyckades lika mycket som USA

En våldtäktsman som suttit inlåst för länge får 60 000 kronor i månaden i kompensation. Skadeståndet till den våldtagna kvinnan, som kan ha traumatiserats för livet, framstår som en spottstyver i sammanhanget. Att rättssystemet ömmar mer för brottslingen än för offret kan knappast åskådliggöras på ett tydligare sätt.

Det svenska rättsväsendet står inte alltid på brottsoffrens sida. Det månar i vissa fall mer om förövarna, mer om gärningsmännen. Och skillnaden kan uttryckas i kronor och ören.

Det är ”schabloner” och ”praxis som fastställts av domstolar” som avgjort skadeståndsbeloppets storlek, förklarar justitiekansler Maria Heidenborg. Foto: Erik Simander/TT

Det svenska rättssystemet visar större omsorg om förövare än om deras offer.

Skogkär: Ett rättssystem som tänker mer på brottslingen än på brottsoffret

Vänsterfeminister verkar tycka att tjejer som använder fillers är en slags mähän, styrda av patriarkatet och kapitalismen. Men vilka är de att mästra över andras kvinnors fria val? Som liberalfeminist ger jag alla rätt att själva bestämma!

KRÖNIKA. Lotta Lindqvist skrev i ETC nyligen att feminismen borde göra ett ”återbesök i skönhetsfrågan”. Detta eftersom idén om kvinnlig skönhet var en central del av patriarkatet. Det måste, enligt henne, bekämpas, då ”det står i vägen för friheten” (4/8).

Ingrosso fixar sig tydligen för männens och mammons skull. Foto: Jessica Gow/TT

De menar att patriarkatet och kapitalismen styr tjejer. Som om vi inte var kapabla att tänka själva!

Dahlman: Sunkig feminism att mansplaina hur kvinnor får se ut

Hotet mot demokratin behöver inte komma från ytterkantspartierna, utan kan lika gärna komma från oväntat håll. Det behöver inte ens finnas ett ont uppsåt, skriver vår krönikör Henrik Alexandersson.

Det talas mycket om hoten mot demokratin. Men det är inte helt uppenbart varifrån de kommer. Speciellt inte i dessa tider när politiken vänder ut och in på sig själv för att komma runt att folket röstat fel i allmänna val.

Henrik Alexandersson är krönikör på Bulletin. Foto: Privat

Vi kompromissar bort våra rättigheter steg för steg i namn av kampen mot än det ena, än det andra.

Alexandersson: Hoten mot demokratin kan komma från oväntat håll

Åtminstone ett av våra svenska universitet borde kunna vara en fristad för fria åsikter, också sådana som inte stämmer överens med wokeism och cancel-kultur.

För så sent som tio till femton år sedan brukade det starkaste argumentet för att upprätthålla en mångfald, av varandra oberoende, aktörer inom medievärlden handla om värdet av att låta en bred uppsättning röster höras.

Lunds universitet. Foto: Johan Nilsson/TT

Åtminstone ett svenskt universitet borde kunna vara en fristad för icke strömlinjeformade åsikter.

Vi behöver ett alternativuniversitet

Klimatångest intar landet om vi får tro media. Men andra frågor oroar svenskarna mer. Ångesten över såväl liv som pandemi är däremot verklig, skriver Elisabet Höglund, ny krönikör i Bulletin.

Ångest, ångest är min arvedel, 
 min strupes sår, 
 mitt hjärtas skri i världen. 
 Nu styvnar löddrig sky 
 i nattens grova hand, 
 nu stiga skogarna 
 och stela höjder 
 så kargt mot himmelens 
 förkrympta valv. 
 Hur hårt är allt, 
 hur stelnat, svart och stilla!

”Skriet” av Edward Munch. Elisabet Höglund är ny krönikör på Bulletin. Foto: Privat

Den som inte känner klimatångest betraktas som egoistisk och kall, en ”förnekare”.

Höglund: Klimatångest är inte vår arvedel

Den svenska traditionen med rättspositivism riskerar att bli ett verktyg i händerna på politikers ideologiska önskemål, skriver Torsten Sandström, och efterlyser inslag av naturrätt i svenska domstolar.

Nu tänker jag lyfta en viktig och svår fråga, som få människor funderar över till vardags. Det gäller vad som ska anses som ”svensk rätt”, juridiskt sett. Med förvånad min tänker nog redan läsaren att alla vet väl att svaret är: lagens ord. Men jag tror inte att detta svar är tillräckligt bra. Låt mig förklara.

Fru Justitia vid Stockholms tingsrätt. Torsten Sandström är krönikör på Bulletin. Foto: Janerik Henriksson/TT / Privat

Den svenska traditionen med rättspositivism riskerar att bli ett verktyg i händerna på politikers ideologiska önskemål.

Sandström: Inslag av naturrätt i svensk rättstolkning skulle vara en bra idé

Rasism har blivit svaret på varje dåligt formulerad fråga. Men vad vi har är en omhändertagandeindustri som cementerar ett vi-och-dom-tänkande, skapat av dem som trodde att de höll på med motsatsen, skriver Lars Åberg.

Det är på modet att förenkla och fördöma. Många samhällsproblem kan därför ges en lättfattlig förklaring; de beror på rasismen, eliten, populismen, nyliberalismen, invandringen, regeringen eller valfri plakatteori möjlig att sammanfatta i en superkort tweet.

Demonstration mot rasism – men hur mycket förklarar rasismen? Foto: Lars Strandberg / Erik Mårtensson/TT

Om de har möjlighet flyttar människor för att komma bort från en tilltagande otrygghet.

Åberg: Rasism är inte förklaringen på allt – eller ens särskilt mycket

Dan Korn fortsätter att utforska hederskulturers bakgrund, hur de uppstår och hur de försvinner, denna vecka genom att titta på en tradition som finns belagd i Småland och i norska fjällbygder, nämligen bältesspänning.

Om någon säger till en annan att denne inte är man eller karl för sin hatt och denne svarar att det är han visst, så skall de mötas på överenskommen tid i ett vägskäl där tre vägar sammanstrålar. Skulle då den som blev förolämpad inte komma så visar han med detta att den andre hade rätt. Därför duger han inte längre som vittne vid rättegångar. Skulle däremot den som förolämpade honom inte komma så kan den förolämpade ropa ”Niding!” tre gånger och göra ett märke i marken till vittne om att han vågade komma, men den andre inte.

Bältesspännarna utanför Vänersborgs museum. Foto: Bengt Oberger, Common Domain.

Dan Korn fortsätter att undersöka hederskulturers bakgrund.