Vi stannar till mellan snötyngda tallar. Skinnhantverkaren Hans-Åke Edvardsson kliver av skotern. Han inspekterar en grop och ett vingavtryck.

– Orren, säger han. Jag trodde kanske han låg där fortfarande.

Snart har vi kört ikapp de fyra andra skoterförarna som kommer från varsin sida Rösberget, på gränsen mellan Dalarna och Värmland. Här har de tillbringat sin lediga tid sedan de var små, med fritidshus och jakt. Men snart kan den tillvaron komma att ändras. Högst upp, i en brandvaktsstuga, tänder vi eld och kokar kaffe. En plym av ånga står ur Hans-Åke Edvardssons mun då han spanar ut genom fönstret.

– Det är synd att det är så mulet. Jag är inte religiös, men när man ser utsikten här är det nästan så att…

Den pensionerade fjällprästen Arne Söderbäck tar vid.

– Tystnaden och den ostörda natthimlen är de största tillgångarna vi har. Folk kommer långt ifrån för att uppleva det. Men nu säljer vi ut vår själ till industrin. Snart finns inte ett enda område som inte störs av blinkande ljus och svischande ljud.

Störningarna han talar om rör kommunens utbyggnad av vindkraft. Bland annat planeras trettio stycken tvåhundrafemtio meter höga vindkraftverk runt stugan där vi sitter. Projektet, som heter Ripfjället, har kommit att bli ett av de mest infekterade och uppmärksammade i landet. Anledningen är det motstånd som Arne Söderbäck har mobiliserat. I slutet av september fick hans protestgrupp till en folkomröstning, där deras sida vann med 52,1 mot 44,6 procent. På ett extrainsatt kommunfullmäktige den 25:e januari beslutade Malung-Sälens kommun ändå att inte lägga in sitt veto mot projektet (V, M och SD röstade emot, Landsbygdspartiet bojkottade mötet med hänvisning till att det var för riskabelt under rådande smittläge). Det minskar drastiskt lokalbornas möjlighet att påverka utfallet. Men Arne Söderbäcks grupp kommer att fortsätta strida.

– Vi jobbar på Dalaupproret två punkt noll. Motståndet mot vindkraft växer rätt rejält i Sverige. Och det är ingen hemlighet att vi från Dalarna har fått gå till Stockholm många gånger tidigare och ställa saker rätt.

Sverige satsar stort på vindkraft

Inget annat land förutom Norge har de senaste åren installerat så mycket vindenergi per capita som Sverige. Och utvecklingen ska fortsätta. År 2016 slöts en bred energiöverenskommelse mellan S, MP, KD, M och C med målet att helt byta ut kärnkraften mot förnyelsebar energi som vind- och solkraft till år 2040. Sedan dess har elproduktionen från vindkraft ökat med två tredjedelar. Till år 2030 ska den dubblas igen, för att sedan tio år senare ha dubblats ännu en gång. Utvecklingen har möjliggjorts tack vare ny teknik med högre torn, större rotorblad och effektivare turbiner. 

Men i takt med att Sverige bygger allt fler och större vindkraftverk har också protesterna ökat. Och på grund av kommunernas möjlighet att lägga in veto mot exploateringen har folkopinionen en stor inverkan. Branschföreträdare säger att endast en fjärdedel av alla ansökningar får tillstånd och av dem är det sedan endast en tredjedel av projekten som genomförs. Kommunalt veto är långt ifrån den enda anledningen till avslag – totalförsvaret, artskydd och hänsyn till rennäringen är andra vanliga orsaker – men kommunala övervägningar har ibland en tendens att bli utdragna. Branschföreträdare beskriver processen som kostsam och rättsosäker, då det inte finns några beslutskriterier, krav på motivering eller tidsgräns. För att underlätta för vindkraftsetableringar har regeringen därför tillsatt en utredning som undersöker möjligheten att reformera eller helt ta bort det kommunala vetot. Men de som ställer sig kritiska till vindkraften upplever snarare att det är de som jobbar i motvind.

”Våldtäkt av Guds skapelse”

Sjön Fämten ligger blank och isfri utanför vardagsrumsfönstret i Arne Söderbäcks fritidshus. På en bänk ligger tre kikare, med vilka han spanar efter fiskgjuse och utter. Tanken var att flytta hit på vintrarna och bo i Halland, nära barnbarnen, om sommaren.

– Men det går ju inte nu när de ska slå upp vindkraftverk här bakom, med vingar stora som Högfjällshotellet i Sälen, säger han. Det förstör hela min tillvaro.

Från början var Arne Söderbäck positiv till vindkraft. Men likt för många andra, som får ett projekt in på knuten, väcktes hans skepsis. Han började läsa på om vindkraftens baksidor och han såg skäl till misstro såväl mot energislaget, kommunen, som det projekterande bolaget – Wpd Scandinavia, ett svenskt företag under en internationell koncern med tysk ägare. Och han var inte ensam. När företag, kommun och berörda parter möttes för ett officiellt samrådsmöte hade drygt tvåhundra personer samlats till en demonstration iklädda gula västar med texten Nej till vindkraft på Ripfjället. Inne i mötessalen dundrade Arne Söderbäck i mikrofonen att den som är stark också måste vara snäll.

– Det här är en våldtäkt av Guds skapelse och natur för att Tyskland ska få el, sade han.

Svårt att påverka

Utvecklingen i Malung har kommit att präglas av hård retorik. Hårdare än på många andra ställen. Kommunikationen mellan kommun och demonstranter bröt snabbt ihop. Wpd Scandinavia upplevde stämningen som så hotfull att de slutade med offentliga dialoger. Samtidigt tog somliga politiker och näringsidkare ställning för företaget i deras betalade annonser. Påhopp florerade på sociala medier. Till viss del har polariseringen tagit rent personliga uttryck, där ledare från vardera sidan vägrar att vika sig en tum. Men i grunden liknar missnöjet det på andra platser där folklig opinion har väckts. 

”Satsningen på vindkraft har mer att göra med motstånd mot kärnkraft än ett engagemang för miljön.”

De drivande personerna har varit personligt drabbade av projektet. De har lagt stor tid på att läsa på om vindkraftens olika sidor. De upplever att det pågår falskspel av olika slag – mörkade avtal, missvisande uträkningar, utlovade arbetstillfällen som aldrig materialiseras.

Jonas Forsgren var år 2016 initiativtagare till den andra folkomröstning någonsin mot ett vindkraftprojekt, i västerbottniska Sorsele. Trots att projektet röstades ner av väljarna klubbades det senare igenom av kommunfullmäktige, där både majoritets- och oppositionsledaren skulle få ekonomisk ersättning av projektören på grund av sitt markägande.

– Det är enormt svårt att påverka, säger han. Enligt förespråkarna finns det ju inga negativa aspekter alls med vindkraft. Men så börjar man prata med folk som drabbats i olika delar av Sverige och hör att deras liv har förstörts. Somliga grät i telefon.

Per Fahlén, professor emeritus i energi och miljö på Chalmers tekniska högskola samt ledamot i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, har inte svårt att förstå att lokalt vindkraftsmotstånd kan leda till heta känslor. Vattenfalls beräkningar visar att vindkraft medför omkring tre gånger högre koldioxidutsläpp än kärnkraft under sin livscykel. Men grundfelet är enligt Per Fahlén istället att mål har blandats ihop med medel.

– Satsningen på vindkraft har mer att göra med motstånd mot kärnkraft än ett engagemang för miljön, säger han.

– Vad är poängen med att ställa om vårt elsystem till ett energislag som är miljömässigt och funktionellt mycket sämre än det vi haft?

De som nu driver opinion mot vindkraftssatsningar har en minst sagt styv uppgift, menar han. Att lyckas driva igenom en folkomröstning är unikt.

– Exploatörerna har i åratal förberett sig och diskuterat med kommun och länsstyrelse, säger han. När medborgarna får veta något har man mycket kort tid på sig. Men människor som riskerar att få sin livsmiljö ödelagd blir djupt engagerade och sätter sig in i sakfrågorna. 

De som röstar nej är därför ofta mycket kunnigare än politiker och tjänstemän, menar han.

Klimatet är det viktiga

För Hans Unander, kommunalråd (S) i Malung-Sälen, är satsningen på vindkraft det rätta att göra.

– Man har inte tid att sätta sig in i allt som politiker, men klimatet är det viktiga, säger han. Om man ser på Greta och alla andra ungdomar som engagerar sig runtom i världen, och så sitter vi här och säger att vi inte kan bidra. Vi har jättemycket plats, jättemycket skog, det känns väldigt märkligt för mig.

Han tycker inte att han kör över folkviljan eftersom folkomröstningen, som han poängterar, var rådgivande. Den hätska stämningen, där han bland annat kallats ”korrupt” och ”diktator”, har däremot tagit hårt.

– Jag tycker personligen att det vore mycket mer renhårigt att säga: ”Unander, vi vill fan inte ha de här vindkraftverken du vill sätta upp här”, i stället för att säga ”du ljuger, du har mörkat, du har gjort dåliga avtal” och så vidare.

Han ger inte heller mycket för nej-gruppens prat om att utnyttja området för turism.

– Jag tror tystnad och natur och så kan vara en framtidsgrej, men varför har man inte redan satsat på det då? De har haft all tid på sig, men inte har jag hört något om det.

År 2022 får alla utnyttja sin demokratiska rätt igen, menar han.

– Om befolkningen tycker att Hans Unander måste bort för han har satt upp vindkraft på Ripfjället, då får de rösta bort mig i nästa val – det är inga som helst problem för mig. Jag har i alla fall gjort det jag trodde var rätt för mina barns och barnbarns skull, och då kan jag ligga rak i graven.

Åsikter kan ändras

Alla följer inte strikta linjer i fråga om vindkraft. Det moderata oppositionsrådet Mikael Östling var först positiv till vindfarmen på Ripfjället, men ändrade sig sedan på grund av folkomröstningen. Lokala naturskyddsföreningar, både i Malung och närliggande kommuner, ställer sig också kritiska till vindkraftprojekt även om deras riksorganisation är en aktiv förespråkare. Margareta Wikström på kretsen i Rättvik håller just på att överklaga två stora vindkraftprojekt till Mark- och miljödomstolen, vilka ligger intill naturreservat och nyckelbiotoper.

– Jag tycker det är ett systemfel inbyggt i miljökonsekvensbeskrivningen att det är den som exploaterar som ska ta fram motargument till det egna projektet, säger hon. Då slänger man ett getöga in i skogen och säger att här finns inget av värde.

Naturskyddsföreningen Dalarna har nu begärt ett moratorium på nya satsningar från Länsstyrelsen tills man utrett en mer hållbar utveckling. 

– Jag tycker inte vi ska tro att vi kan rädda klimatet genom att offra naturen och den biologiska mångfalden, säger Margareta Wikström. Det är inte så enkelt att nu löser vi problemet genom att bygga en massa vindkraft, då biter vi oss själva i svansen. Vi kan behöva vindenergi i mixen, men nu låter vi utvecklingen springa åt det håll där exploatörerna tjänar mest pengar.

Etableringen på Ripfjället sticker ut mot andra konflikter i landet i det att kommunen är den största markägaren. Vanligtvis utgår knappt någon ersättning alls till kommunen, men i det här fallet räknar Malung-Sälen med att få in omkring 6,5 miljoner kronor per år. Nej-gruppen ifrågasätter de siffrorna. Men summan utgjorde ett tillräckligt starkt argument för att få kommunfullmäktigeledamoten Mats Larsson att bryta med sitt parti, SD, även om han är principiellt emot vindkraft.

– Jag blir mörkrädd av hur Ripfjällsgruppen framställer saker ibland, säger han. Det här vore en enorm intäkt för kommunen. De tänker helt snett, vi kan inte påverka vilket energislag landet ska ha. Det här handlar om att få avkastning på marken, och det här är mer än vad vi får på skogsbruk. 

Ett annat vindkraftsprojekt ett par mil åt sydost, som redan fått tillstånd, är han däremot fortfarande kritisk till, eftersom det ligger intill permanenta bostäder och en aktiv fäbod.

– Men jag har varit mycket på Ripfjället, och det finns inga folk där, förutom de som åker skoter och äter korv. Men det kan man göra på andra ställen också.

Polariseringen fortsätter

I brandvaktsstugan på Rösberget tackar Hans-Åke Edvardsson ja till en korv.

– Snart har vi ingen orörd natur kvar, säger han. Sälen är totalt sönderbyggt, det är vägar överallt. Det är inte bara att gå ut och hitta något lugnt ställe. Kommer den här vindfarmen igång kommer det säkert flera, sedan kan vi snart bli helt omringade. Det är ett oerhört svek från politikerna.

När Arne Söderbäck tänker tillbaka på den tid som gått med vindkraftsengagemanget kan han se att han kanske uttryckt sig lite för starkt i vissa stunder. Jag undrar om han inte kunnat moderera gruppens Facebook-grupp lite hårdare också.

– Visst har jag modererat i gruppen, säger han. Jag kontaktade ett par personer personligen och tog sedan bort dem. Men det bär mig emot att göra det, meningsutbytet är en del av yttrandefriheten. Och för mig har det här kommit att handla lika mycket om demokrati som om vindkraft.

Under de höga tongångar som rått har Arne Söderbäck liknats vid Donald Trump, bland annat i en av de regionala tidningarna. Han skrattar mest åt det. Men Per Fahlén, professor emeritus på Chalmers, ser andra paralleller.

– Överallt på landsbygden blir invånarna överkörda och förda bakom ljuset. Det är farligt, som grogrunderna i USA för Trump. När man blir fullkomligt nonchalerad och rättslös, vart ska man ta vägen?

TEXT: Per Liljas (per.liljas@bulletin.nu)

RÄTTELSE: Vindkraftföretaget Wpd benämndes i en tidigare version felaktigt som ett tyskt företag. Wpd Scandinavia, som driver projektet Ripfjället, är ett svenskt företag under en internationell koncern med tysk ägare, Wpd.

Det stod även att lokala politiker och näringsidkare gjorde reklam för företaget. Det är nu korrigerat till att de tog ställning för företaget i deras betalade annonser.