Den 29 januari, cirka tre veckor innan rättegången i Västmanlands tingsrätt skulle börja i Hedinfallet, kom det in en andra polisanmälan mot polisens huvudvittne i ärendet, deras ”trovärdiga källa”, om stämpling till mord, från hennes make. Nu med vidhängande tyngre bevisning bestående av vittnesmål som verkade bekräfta att Källan beställt ett mord på sin make, en kopia av ett brev som visade att det handlade om ett beställt mord och ett namn på ytterligare en person i Sverige, som varit inblandad i diskussioner om genomförandet av mordet.

Läs även: Bakgrund: Målet mot Karl Hedin bär spår av ett rättshaveri

När inget hänt med denna nya anmälan efter fem dagar, beslöt chefen för åklagarkammaren i Västerås att koppla in samma utredare hos Västeråspolisen som handlade samma ärende när det lades ner första gången, 2019. Lämpligheten i detta val, med spridningsrisken för information om den nya utvecklingen till tjänstemän i polisens artskyddsgrupp hos Noa och därmed till Källan själv, kunde med fog ifrågasättas. Utredaren hade nämligen haft ett nära samarbete med Noa:s artskyddsgrupp under utredningen av Hedinfallet.

Förhör med tre vittnen, sannolikt en släkting till maken och andra närstående, hölls åter av Västeråspolisens tidigare utredare i den nu återstartade förundersökningen om stämpling till mord. Inget frihetsberövande skedde av Källan. Det märkliga i den långsamma handläggningen av ett så allvarligt brott, med uttalade risker för flera inblandade, väckte frågor. Efter cirka en månads utredande lade den ansvarige åklagaren 3 mars åter ner förundersökningen mot Källan om stämpling till mord.

Förklaringen till åklagarens beslut om nedläggning friskriver inte Källan från att ha varit aktiv i att planera ett mord på sin make. Men den innehåller en värdering av styrkan i Källans uppsåt och ett resonemang kring sannolikheten för att mordet verkligen skulle ha blivit utfört. Åklagaren skriver som ”Skäl och bakgrund” till nedläggningen, bland annat följande:

”Det går alltså inte att styrka att den utpekade personen uppsåtligen sökt anstifta annan att begå ett mord eller hanterat pengar i samma syfte.

Det ska också tilläggas att ansvar för ett stämplings- eller förberedelsebrott bland annat förutsätter att faran för att brottet (dvs. här ett mord) skulle ha fullbordats måste ha varit mer än ringa. Gärningen måste alltså ha varit sådan att den, uttryckt på annat sätt, varit värd att tas på allvar. Farebedömningen görs utifrån omständigheterna vid tidpunkten för stämplings- eller förberedelsehandlingen. Farebedömningen baseras på samtliga i efterhand inhämtade fakta rörande situationen i gärningsögonblicket. Utifrån de uppgifter som framkommit i utredningen kan det i vart fall inte anses ha förelegat en tillräcklig fara for mordbrottets fullbordan vid gärningstillfället”.

Kunde inte vittnesmålen från flera personer styrka Källans uppsåt? Räckte inte kopian av Messenger/Facebook-meddelandet från den polske utpressaren till för att styrka vittnesmålen? Meddelandet bestod alltså i ett krav riktat till Källan, där den namngivne avsändaren/utpressaren hotade henne med att berätta för polisen om Källans utlagda morduppdrag, om han inte själv utan dröjsmål fick sina begärda 10 000 euro. Ett hot som sannolikt ledde till att Källan betalade och fastnade i en utpressning av betydligt större belopp.

Läs även: Karl Hedin-målet slutligen över

Åklagaren skriver ”att faran för att brottet (dvs. här ett mord) skulle ha fullbordats måste ha varit mer än ringa”. Hur väl kände åklagaren till den polske gärningsmannens förmåga att utföra mordet? Hur kunde han anse att faran för att mordet skulle ha fullbordats, hade varit ”ringa”? Uppdragstagaren kunde ha valt att utan ändring fullfölja det för såvitt går att avgöra redan ingångna avtalet med Källan om att döda hennes make. Att han därefter inte fullföljde avtalet förminskar inte Källans ansvar för det morduppdrag hon gav honom.

Vad menar åklagaren med att det ”i vart fall inte anses ha förelegat en tillräcklig fara for mordbrottets fullbordan vid gärningstillfället.”? Gärningstillfället i ett stämplings- eller förberedelsebrott torde vara när uppdragsgivaren och uppdragstagaren kommer överens om att den senare, mot betalning, skall utföra uppdraget. Det måste vara från den tidpunkten som faran föreligger. Åklagarens skrivning är här svår att förstå.

Konsekvensen av att åklagaren åter lade ner förundersökningen om stämpling till mord är hursomhelst oroande. En person som närmast maniskt sätter olika planer i verket för att tillskansa sig pengar och bevisligen inte väjer för att beställa ett mord på sin egen make går fortsatt fri. Detta för att en åklagare gör bedömningen att risken för att hennes stämpling/beställning skulle ha resulterat i ett fullbordat mord inte var tillräckligt hög.

Beslutet att inte gå vidare med utredningen av Källans stämpling till mord väcker frågan: är vi alla verkligen lika inför lagen? Döm själva.

Efter det uppmärksammade beställningsmordet 2009 på en åkare och oljehandlare i Fagersta dömdes, förutom mördaren till livstids fängelse, hans estniska hustru och hennes syster till tio års fängelse vardera, för sin medverkan till mordet, som rätten fann var beställt av hustrun.

I Stockholm utsattes en känd brottmålsadvokat för ett mordförsök 2019. Mordet var beställt av hans före detta hustru. Hur såg rättssystemet på mordförsöket på advokaten, som skottskadades allvarligt utanför sin bostad på Kungsholmen i Stockholm? En man dömdes i tingsrätten för försök till mord till fängelse i 14 år för att ha avlossat de livshotande skotten.

Åklagarens påstående i det fallet, att det var advokatens före detta fru som låg bakom skjutningen, prövades också i tingsrätten. Tingsrätten dömde henne för anstiftan av försök till mord till fängelse 14 år. Tingsrättsdomen överklagades till Svea hovrätt, som dömde advokatens före detta hustru för att ha legat bakom mordförsöket. Hon dömdes även för att 2018 ha anlitat två 17-åriga pojkar för att döda mannen. Hovrätten skärpte straffet till 15 års fängelse.

I ljuset av dessa domar känns det märkligt att Källans flerfaldiga försök att få någon att döda hennes make, inklusive att hon till slut lyckades hitta en villig mördare som hon även betalade för att utföra dådet, inte ansågs vara värt att pröva rättsligt av åklagarkammaren i Västerås.

Uppsåtet hos Källan kan inte bortresoneras. Hon tillfrågade minst tre olika tilltänkta gärningsmän, varav några ett par gånger för att få mordet utfört, innan hon fick ja på sin förfrågan från den fjärde tillfrågade. Det kontrakterade morduppdraget omvandlades därefter av utföraren, utan Källans vetskap, till en för honom mer ekonomiskt lönsam och mindre riskabel grov misshandel, följd av utpressning.

Faktum kvarstår dock att Källan beställde och betalade för att få sin make mördad. Beställarna av morden i de tre fall jag redovisat, hade samma syfte och uppsåt. De bägge första renderade beställarna tio respektive femton års fängelse. Källan ställdes inte ens till svars för sin stämpling till mord. Frågan om hur detta alls var möjligt, skaver fortfarande på rättskänslan.

Till detta märkliga faktum kan dessutom läggas att Källan bär skulden till att flera människor misshandlats av myndigheterna, under mer än fyra års tid, i Hedinfallet. Ett juridiskt struntärende, som egentligen bara var ett resultat av Källans manipulativa färdigheter, när hon skamlöst utnyttjat vissa myndighetsföreträdares starka lust att sätta fast Karl Hedin. Inte heller i det fallet har hon ställts till ansvar för allt det elände hon ställde till med.

Läs även: Hjort: Karl Hedin är friad, nu måste han rentvås

Björn Törnvall
Författare till boken ”Jakten på Karl Hedin – ett totalhaveri för rättvisan”