Det tycks alltid finnas goda skäl för ännu mer övervakning. För att komma åt grov kriminalitet. För att förhindra terrorbrott. Och tekniken förbättras hela tiden, ger nya möjligheter. Men det innebär också att människor mer och mer tvingas ge avkall på sin personliga integritet. Medborgarnas privata sfär krymper, kringskärs sakta men säkert.

Nu står EU redo att ta nästa steg i att utöka kontrollen av unionens medborgare. “Förordning om fastställande av regler för att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp mot barn”, är förslagets officiella namn. I dagligt tal kallas det chat control.

Det handlar som synes om barn. Om att skydda barn, förhindra att de utsätts för sexuella övergrepp. Vem med rent mjöl i påsen kan invända mot ett så behjärtansvärt ändamål?

Förordningen innebär, om den antas, att företag som tillhandahåller olika nättjänster ska vara skyldiga att söka igenom varje mejl, varje ljud- eller textmeddelande, varje film, varje bild, för att identifiera olagligt material, det vill säga barnporr och försök till grooming, vuxna som söker kontakt med barn i sexulla syften. Det gäller Facebook, det gäller Google, för att nämna ett par uppenbara exempel. Tjänster som i stort sett varje EU-medborgare använder och är beroende av, privat men ofta också i sitt arbete.

Det finns även rent krassa, ekonomiska argument för att kommissionen vill införa regler som gäller i samtliga medlemsstater. Att en del länder infört egna lagar för att komma åt barnporr på nätet – så kallad “rättslig fragmentering – ställer enligt kommissionen till problem på den inre digitala marknaden. Och för att komma åt dessa problem måste reglerna som det heter “harmoniseras”.

I förslaget framhålls att all granskning ska ske anonymt och att användare identifieras först “om potentiella sexuella övergrepp mot barn på nätet uppdagas”.

Att det i ett första steg inte är mänskliga öron som lyssnar eller mänskliga ögon som läser förändrar inte det faktum att detta utgör ett intrång i människors privatliv, det som grundlagar och konventioner om mänskliga rättigheter är tänkta att skydda mot.

För att hantera all denna övervakning ska det inrättas ett särskilt EU-center mot sexuella övergrepp på barn. Detta center blir den instans nätföretagen ska rapportera till och som i sin tur avgör om polis ska kopplas in.

Vågar föräldrar dela semesterbilder på badande småbarn på söndagen utan att riskera att på måndagen vara avstängd från nätet – och i värsta fall få påhälsning av polis?

Enligt EU:s inrikeskommissionär Ylva Johansson är det ingen fara. Hon försäkrar att enbart filmer eller bilder som visar sexuella övergrepp på barn kommer att fastna i filtret. I stort sett. Vad som är sexuella övergrepp mot barn är enligt Johansson så klart definierat i EU:s lagstiftning att risken för misstag är obefintlig. I det närmaste.

“Det är otroligt få fall där någon har blivit felaktigt rapporterad [...] det sker ingen felrapportering eller i varje fall i väldigt liten omfattning”, hävdar Ylva Johansson i podden Ledarredaktionen från Svenska Dagbladet.

Johansson hänvisar till att leverantörer av nättjänster redan i dag skannar efter barnporr på frivillig basis. Men med chat control blir övervakningen tvingande, ett lagkrav. Skanningen kommer också att utvidgas till att även omfatta krypterade tjänster som Signal och Whatsapp. Det kommer inte att finnas någon möjlighet att kommunicera på nätet med garanterad anonymitet i förhållande till (över)statliga myndigheter.

Risken för ändamålsglidning – att ett juridiskt och tekniskt system uppbyggt för ett visst ändamål i ett senare skede kommer att användas i andra syften – går aldrig att bortse från.

Övervakningssamhället är inte ett hot. Det är redan här.

Och i takt med teknikutvecklingen kommer kontrollen av medborgarna att vidgas och förfinas. Det är en utveckling som inte har någon självklar slutpunkt. Att en smärtgräns till sist kommer att nås, blir allt svårare att föreställa sig.

Med chat control tas ytterligare kliv på den inslagna vägen. Men någon gång måste en linje dras i sanden. Hit men inte längre. Och om inte linjen dras här och nu – när och var ska den då dras? Inte ens de mest behjärtansvärda mål helgar alla medel.