Sveriges Natoansökan har stött på problem, bland annat på grund av svenska band till kurdiska organisationer. Men Sverige och Turkiet har samarbetat mot rysk expansionism tidigare i historien. Partiet Nyans står redo att hjälpa till att lösa situationen, om Socialdemokraterna är beredda att kompromissa i för partiet viktiga frågor, skriver partiledaren Mikail Yüksel.
Sveriges ansökan om NATO-medlemskap har utmynnat i en konflikt. Två länder som borde samarbeta mot det ryska hotet, såsom vi samarbetat så många gånger förr i historien, står nu i konflikt med varandra. Hårda ord utväxlas.
Vi i Partiet Nyans är egentligen kritiska till NATO och är anhängare av alliansfrihet. Men mer än vi är kritiska till NATO är vi oroade över det säkerhetspolitiska läget. Det ryska anfallet på Ukraina och Rysslands anspråk att vilja diktera politiken i andra länder, oroar oss. Detta drabbar inte bara Sverige. Vi har sett många sådana exempel på rysk imperialism riktat mot Turkiet också under de senaste åren.
Därför oroas vi av konflikten mellan Turkiet och Sverige, och av den interna svenska politiska krisen. Det vi ser internt i Sverige är hur de politiska partiernas representanter verkar sakna förmågan att hålla tillbaka fiendskapen mot varandra, trots att landet befinner sig i en säkerhetspolitisk kris. Det är inte smickrande för den svenska politiska scenen.
Vi i Partiet Nyans frågar oss om relationerna mellan Turkiet och Sverige, och själva NATO-frågan, beror på en liknande oförmåga att i en tid av kris kunna skjuta undan andra mindre tvistefrågor, för ett högre syfte.
Svenskarna och turkarna har varit allierade förut. Eftersom Finland var en del av Sverige på den tiden så var finnarna även allierade med turkarna. Under många år sökte vi gemensamt samarbete mot den ryska expansionismen. Det var 230 år sedan senast, men vi behöver återigen denna allians.
Men det finns en fråga som står i vägen för denna allians. Låt oss vara raka: det är frågan om YPJ/PYD/PKK.
Det borde inte vara en fråga som står i vägen för en allians mellan Turkiet och Sverige. Sverige var det första landet utanför Turkiet som terrorstämplade PKK. 1984 närmare bestämt, under Olof Palmes socialdemokratiska regering. När Palme sedan sköts 1986 misstänkte många att PKK skjutit honom, p.g.a. PKK:s fiendskap mot just Sverige och Palme.
Men misstankarna då riktades inte bara mot PKK utan även mot Moskva. Om PKK hade skjutit Palme hade det varit Moskva som gett ordern.
PKK:s band till Moskva under kommunismen är ingen hemlighet för någon. Men banden till Moskva släppte inte då Sovjet föll. Gång på gång har Ryssland använt sina kontakter med PKK för att påverka den turkiska politiken. Tidigare med aktivt stöd från den Moskvalojala regimen i Syrien. En regim som än idag är Moskvalojal.
Det borde inte vara i Sveriges eller Turkiets intresse att Ryssland ska fortsätta att manipulera regionen runt Turkiet genom sin subversiva verksamhet.
Det är intressant i detta sammanhang att se att PKK frågan används internt i Sverige för att stoppa ett svenskt NATO-medlemskap. Moskva har återigen lyckats att sabotera alliansen mellan Turkiet och Sverige genom PKK, PKK-vänliga politiker i riksdagspartierna med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna i spetsen och självklart genom Amineh Kakabaveh. Det var en intern politisk konflikt runt en misstroendeförklaring av justitieministern Morgan Johansson där det var den riksdagsmannen och YPJ/PYD/PKK-sympatisören Amineh Kakabaveh som saboterade debatten. De enda som jublade åt sabotaget var ryssarna!
Det är inte första gången NATO väljer en ny medlem som någon av medlemmarna var kritiska mot. När Turkiet blev medlem i NATO 1952 saknades inte kritiska röster. Kritiken 1952 mot Turkiet kan ha varit rättvis eller orättvis. Det är inte det som är poängen. Poängen är att Europas och USA:s statsmän 1952 bortsåg från detta för det gemensammas bästa. Man behövde Turkiet för att skydda Europa mot Moskva och Turkiet behövde USA och resten av Europa.
Det Turkiet och Sverige borde prata om är hur man möter det ryska hotet. Andra frågor må vara viktiga och hotfulla i båda parters ögon, men det finns en vishet i det gamla ordspråket: att den som bara vill ha perfekta vänner, har till slut inga vänner alls.
Det finns frågor Sverige är oeniga med Turkiet om, och frågor Turkiet är oeniga med Sverige om. När man står inför en svår kris är det som skiljer statsmannen från dussinpolitikern en enda: förmår man lägga fiendskapen åt sidan för ett högre syfte? Någon av parterna måste ta det första steget.
I det här läget behöver Sverige Turkiet och Turkiet behöver Sverige. Det finns bara ett parti som kan övertala Turkiet och bygga återigen broar mellan: Partiet Nyans! Men frågan handlar om vem skall övertala Partiet Nyans om NATO. Känner Socialdemokraterna sig redo att kompromissa bland annat om muslimska friskolor, LVU-missbruket och Palestinafrågan, så är jag beredd att ta ansvar för Sverige och det svenska folkets intresse, som partiledare för Partiet Nyans.
Mikail Yüksel
Partiledare, Partiet Nyans
