Tidigare hemligstämplade dokument som Bulletins ledarsida har tagit del av kastar nytt ljus över hur USA lyckades spåra och döda Sveriges genom tiderna mest namnkunnige terrorist Mohamed Moumou. För första gången ges nu en närmare inblick i vilken roll svenskmarockanen spelade i den organisation som utvecklades till Islamiska staten.

Mohamed Moumou var i sitt hemland Marocko aktiv i terrorgruppen Groupe Islamique Combattant Marocain, men flyttade till Sverige i mitten av 1980-talet och blev svensk medborgare decenniet efter. Här ledde han en lägenhetsmoské i Brandbergen i Stockholmsförorten Haninge och blev en centralfigur i vad Säkerhetspolisen brukar kalla ”det nordafrikanska nätverket”. På 1990-talet reste han till Afghanistan där han utbildades i al Qaidas träningsläger i Khalden. Åter i Sverige behöll han kontakterna med den internationella jihadismen och hade ständigt Säkerhetspolisens ögon på sig. I maj 2006 åkte han till Irak. Senare samma år bytte al Qaida i Irak skepnad till Islamiska staten i Irak – föregångaren till det vi i dag känner som IS – där Moumou fick en ledande roll. Vid sin död i en amerikansk räd i oktober 2008 var han andreman i terroriströrelsen och ledare för IS organisation i Mosul i norra Irak.

Hur de amerikanska styrkorna lyckades spåra och döda svenskmarockanen har länge varit okänt. Nu har svaret kommit.

Den amerikanska officershögskolan West Point hyser sedan 2003 den akademiska institutionen Combating Terrorism Center. En del av forskningen baseras på det amerikanska försvarsdepartementets databas Harmony, som innehåller de underrättelser och dokument som samlas in i kriget mot terrorismen. Forskarna vid West Point har därmed tillgång till ett unikt material av primärkällor som rör al Qaidas inre liv – dokument som ofta också görs offentliga.

I dagarna offentliggjordes 53 förhörsprotokoll från 2008. Anledningen att forskarna intresserar sig för just dessa protokoll är uppenbar. Den förhörde heter Amir al-Mawla och är sedan oktober 2019 ledare för IS, efterträdare till den dödade Abu Bakr al-Baghdadi.

i förhören under fångenskapen pekade al-Mawla ut en lång rad IS-toppar

Al-Mawla greps i januari 2008 av amerikanska styrkor i Irak. När och varför han släpptes är oklart, men i förhören under fångenskapen pekade al-Mawla ut en lång rad IS-toppar samt avslöjade rörelsens hemliga gömställen och organisationsstruktur, visar protokollen. 

Svenskmarockanen Mohamed Moumou var en av dem som identifierades av al-Mawla. I förhörsprotokollen benämns svenskmarockanen med flera täcknamn, huvudsakligen Abu Qaswarah. I protokollet från fotoidentifikationen av svenskmarockanen, i januari 2008, gav al-Mawla följande beskrivning. 

”Abu Sarah, Abu Jasim, Abu Qaswarah. Han är medlem i IS i Irak. Han är ledare för den norra regionen inklusive Mosul samt dess förorter och Kirkuk. Jag träffade honom efter att han bett om ett möte med cheferna för militär, säkerhet, media och sharia i Mosul. Han är inte irakisk medborgare, det förstod jag av accenten. Många medlemmar från den militära avdelningen hade möte med honom – personen som transporterade oss till mötena heter Abu Arab. Han utser och avsätter de högsta ledarna i området, och har också ansvar för de sårade stridande som får vård utanför Irak”. 

Vid ett annat förhör hette det om svenskmarockanen att han "mycket väl kan bli näste ledare” för hela IS.

IS i Irak hade redan vid den tiden en omfattande organisation, enlig uppgifterna i förhören. I Mosul, till exempel, fanns högst upp en wali, ett slags guvernör, och under denne fem avdelningar: militär, säkerhet, media, sharia och administration. Intäkterna kom primärt från en 10-procentig beskattning av omsättningen i företag i olje- och byggsektorn, och IS-medlemmarna hade månadslön beroende på hur stor familjen var. 

Svenskmarockanens plats i hierarkin låg ovanför hela denna struktur, som ansvarig för hela norra Irak. ”Abu Qaswarah är en senior ledare för IS i Irak. Abu Qaswarahs position är högre än walin i Mosul” heter det i ett förhör. ”Walin i Mosul är den enda personen som bör ha kontakt med Abu Qaswarah.” Svenskmarockanen hade makten att utan samråd avskeda och tillsätta wali. Ett sådant tillfälle beskrivs i ett av förhören. Walin hade organiserat för få attacker mot koalitionsstyrkorna och varit dålig på att rekrytera nya stridande. Avskedet lämnades skriftligen av en kurir. Enligt uppgifterna detaljstyrde inte Abu Qaswarah avdelningarna under walin, men man frågade honom ändå om godkännande i praktiska frågor, som när emiren för mediaavdelningen ville skaffa ny bil till enheten. 

Men svenskmarockanen hade också en högst praktisk funktion.

”högste ansvarige för att ta utländska stridande terrorister till Irak och Mosul”

I ett förhör pekar al-Mawla ut svenskmarockanen som ”högste ansvarige för att ta utländska stridande terrorister till Irak och Mosul”. De tillresta jihadisterna inhystes ”i tältläger i öknen utanför Mosul”, och överfördes därefter till terroriströrelsens militäre ledare i Mosul för vidareplacering. ”Abu Qaswarahs läger låg väster om Mosul”, förklaras i ett annat förhör.

Införseln av utländska jihadister omgärdades av stort hemlighetsmakeri. ”Arabiska stridande förs över gränserna till en oidentifierad plats i Irak. De transporteras av okända människor till ett läger i öknen utanför Mosul. Lägret har två tält. Det första bebos av Abu Qaswarah, också kallad Abu Sarah eller Abu Jasim, en nordafrikansk IS-ledare”, heter det i ett förhör. ”Arabiska stridande tas från lägret till en förutbestämd plats, en femton fot hög och fyrtio fot bred kulle, som märker ut sig i terrängen. De plockas upp och körs till okänd plats inne i Mosul”.

IS hade också verksamhet i grannlandet Syrien. Svenskmarockanen kontrollerade flödet av jihadister över gränsen, enligt ett förhör. ”Abu Qaswarah måste godkänna alla resor till Syrien. Alla medlemmar i IS i Mosul, inklusive walin, måste få tillstånd från Abu Qaswarah för att resa till Syrien. Medlemmar som ville resa till Syrien för vård behövde läkarintyg. När Abu Qaswarah gett sitt tillstånd kunde medlemmen vända sig till administrativa avdelningen för att få resekostnaderna betalda. Förfrågningarna gick genom avdelningscheferna, men den som kände kuriren Abu Arab kunde skicka frågan personligen genom honom. Alla brev var vikta och inslagna i tejp.”

Kommunikationen nerifrån organisationen skedde alltid via kurir från en hemlig mötesplats. ”Alla stridande i IS kunde skicka meddelande till Abu Qaswarah eller andra höga ledare, utan godkännande från eget befäl. Man behövde bara söka upp Abu Arab på al Maash-marknaden, så vidarebefordrade han informationen.”

”emir över norra Irak”

Al-Mawla beskriver två personliga möten med svenskmarockanen, som då betitlas ”emir över norra Irak”. Bägge ägde rum i tältlägret utanför Mosul, efter att al-Mawla plockats upp av kuriren vid marknaden. Han ”togs till ett tält där det var fem män. En kort stund senare kom [svenskmarockanen] in i tältet. Denne ville sammanträda med Mosuls olika avdelningsledare; militär, media, säkerhet, administration och sharia. Han frågade om bakgrund och religiös skolning.” Al-Mawla ”övernattade med de andra männen i beduintältet medan [svenskmarockanen] sov i ett näraliggande tält.”

Det andra mötet ägde runt någon månad senare, återigen i beduintält i samma område väster om Mosul. Samtalet rörde en IS-ledare som gripits av koalitionsstyrkor, samt ett organisatoriskt problem där en annan IS-ledare ville hoppa av för att starta en egen grupp. Svenskmarockanen påminde om att hålla honom informerad med ”regelbundna rapporter om operationerna i Mosul”.

”Sådana möten var en möjlighet för Abu Qaswarah att träffa de olika ledarna och hålla sig informerad om läget för IS aktiviteter i Mosul”, förklarade al-Mawla i ett förhör där också tältlägret beskrevs utförligt. Mötestältet innehöll böneutrymme, besöksdel, familjeavdelning och plats för en Toyota-pickup. En bit bort hölls också ”upp till 20 kameler”, som sköttes av svenskmarockanens män.

Det hade funnits planer på att bygga ett hus i Mosul åt svenskmarockanens verksamhet. ”IS hade köpt in en tomt för projektet”. Men den ansvarige fångades av koalitionsstyrkor och bygget blev aldrig av.

Al-Mawla lämnade också detaljer om männen som tjänstgjorde runt svenskmarockanen. De tycktes vara lokalt rekryterade. Alla lät som de kom från trakten, utom svenskmarockanen, som skilde ut sig med utländsk dialekt. ”Männen bar lättare vapen som AK47:or och handgranater.”

Att spåra svenskmarockanen kan inte ha varit svårt efter förhören. Utöver detaljerad information om kuriren och hans kontaktuppgifter kunde al-Mawla också beskriva färdvägen till lägret.

Mohamed Moumou dödades i Mosul den 5 oktober samma år som förhören hållits med al-Mawla.

”Säpo har förföljt mig i tio år” hette det i Dagens Nyheter

I Sverige hade Säkerhetspolisens intresse för Moumou länge mötts av skepsis från offentligheten. ”Säpo har förföljt mig i tio år” hette det i Dagens Nyheter (8/5-04). När han 2006 fördes upp på FN:s sanktionslista krävde Socialdemokraterna att regeringen skulle protestera, och Vänsterpartiet begärde ett fördömande i riksdagen. Han blev till och med förebild för en romanfigur – beskriven som en frihetskämpe som trakasseras av myndigheterna – i Jan Guillous Fienden inom oss (Piratförlaget 2007). Inte ens när Moumou dödats i strid sträckte sig DN längre än att erkänna att ”Säpo haft visst fog för sina misstankar” (15/10-08). 

Det systematiska ifrågasättandet av säkerhetsarbetet bär en stor del av skulden för att vi fem år senare inte kunde förhindra att hundratals jihadister från Sverige tog värvning i IS. Än i dag saknas grundläggande lagstiftning. Säkerhetsrisker på hemmaplan kan inte utvisas. Sverige har genom åren byggt upp ett "ackumulerat säkerhetshot", som Säpochefen beskrev det förra månaden. Och jihadister som reser till krigszoner kan bara i undantag lagföras. 

Samtidigt har svenskmarockanens våldsbejakande trosuppfattning gått i arv. I höstas omhändertog socialförvaltningen mannens barnbarn på grund av oro för den radikala uppväxtmiljön – ett fall Bulletins ledarsida skrivit om (20/1). 

Den svenska jihadistmiljö som för ett decennium sedan beräknades uppgå till 200 personer uppskattas numera omfatta 2 000, enligt Säkerhetspolisen. 

Hur framtiden kommer att utvecklas kan vi inte veta, men en föraning kanske ges i historien om Mohamed Moumou.