Moderaterna tog 2019 stämmobeslut om att partiet skulle verka för ett smalare public service och att de tre statliga mediebolagen – SVT, SR och UR – skulle få mindre pengar. Även Sverigedemokraterna har tagit liknande beslut.

Men det är svårt att se några starka avtryck från de två största Tidöpartierna i den nya public service-utredningen.

I hela betänkandet (som går att läsa här) skrivs uttryckligen att public service ska vara fortsatt brett.

”Innehållsuppdraget bör under nästa tillståndsperiod vara brett formulerat.”

Hur går det ihop med M:s och SD:s tidigare ”tuffa” linje om ”smalare” public service? Svaret är: Det går naturligtvis inte ihop.

Samma pengar som tidigare

Inte heller finansieringen rör man i någon större omfattning.

SVT, SR och UR får under den kommande mandatperioden ungefär samma budget (finansierad via skattesedeln) som tidigare. Cirka 10 miljarder kronor per år, konstaterade den den parlamentariska kommitténs ordförande Göran Hägglund.

Det har stormats från vänsterhåll om ”slakt” av public service. Det stämmer inte. Budgeten kommer inte att minska, likt i Danmark, där man 2018 klippte 20 procent av pengarna över en natt. Istället kommer uppräkningen, alltså ökningen varje år, att inte vara lika stor.

Ett annat stort frågetecken är skrivningar i utredningen (s 272, 274) om att public service-bolagen fyller en funktion för att andra mediebolag ska kunna överleva. Det genom att public service köper in program, till exempel poddar, från privata mediebolag. Den finansieringen ska öka tycker kommittén. Man skriver också att svensk film är beroende av finansiering från SVT och att SVT har ”ett ansvar” för att film produceras.

Det här hänger, återigen, inte ihop med de två största Tidöpartiernas tidigare linjer.

Sedan när är det en moderat, eller för den delen borgerlig, uppfattning, att filmproduktion och poddverksamhet gynnas av statlig finansiering? Det låter som planekonomi.

I USA och i Kanada har delstater och provinser istället satsat på skattelättnader.

Istället för att sänka skatter för privata aktörer väljer kommittén att satsa på omfördelning via skattesedeln.

En effekt blir naturligtvis att tjänstemän på SVT och SR i ännu högre grad kommer ha inflytande över vilka poddar som produceras, och vilka filmer som görs i Sverige.

Det finns skrivningar i utredningen som potentiellt begränsar framförallt SVT:s möjligheter att fortsätta med långa artiklar på webben. Kritik har länge riktats mot SVT för att man konkurrerar med privata medier och undergräver deras möjlighet att finansiera sin journalistik. Men något totalt förbud eller skarp begränsning blir det inte. Istället öppnar utredningen för att beroende på sammanhang får SVT fortsätta.

”Att det huvudsakliga syftet med en nyhetstjänst bör vara att förmedla nyheter i form av ljud eller rörlig bild innebär dock inte att företagen inte får tillhandahålla text i sådana tjänster eller i sin nyhetsverksamhet generellt.”

Enligt källor har både SVT och SR bedrivit omfattande lobbyarbete för att försöka behålla sin nuvarande budgetkostym. Det är svårt att säga något annat än att de lyckats.