Det är en ödesfråga för Sverige att fler lär sig svenska och försörjer sig själva. Därför måste politikerna snabbt öka kraven och sätta gränser för statens språkutbildning. Slut med slappandet!
KRÖNIKA. ”Kvaliteten i svenska för invandrare ska höjas”, utlovade Magdalena Andersson (S) i sin regeringsförklaring.
Ja, det verkar behövas. När KLIVA-utredningen kom med sitt betänkande om SFI för ett år sedan smattrade de hårda orden: Brister i kvalitet. Otydligheter. Okunskap. Orimligt låga krav på behörighet hos lärarna (Altinget 1/12).
Ojojoj. Ord och inga visor.
Trots att fler invandrare skulle behöva lära sig svenska för att få in en fot på arbetsmarknaden är det alltför få som klarar kursen. Förra året hoppade 47 procent av. Skolverket skyllde detta på distansundervisning, men även före pandemin var avhoppen många. Och för den som verkligen vill komma in i samhället borde det faktiskt inte vara omöjligt att plugga även på en dator utanför klassrummet.
Tyvärr tillåts man gå på SFI i åratal. Och leva på bidrag under tiden.
När jag frågade Skolverket om den som läser SFI kan få försörjningsstöd i flera år var svaret visserligen nej. Men i stället ”anordnas andra insatser inom ramen för kommunens arbetsmarknadsinsatser eller via arbetsförmedlingens stöd till extratjänster o dyl”. Det vill säga: eleverna försörjs fortfarande av skattebetalarna.
Här måste det till en ändring. Det behövs en tidsgräns och ekonomiska incitament som pressar. Så länge man försörjs av andra skattebetalare om man inte får jobb borde krav på prestation vara självklara. 675 000 vuxna invandrare försörjer inte sig själva i dag, och den siffran måste krympa så snabbt som möjligt. Språket är en nyckel.
KLIVA-utredningen föreslog en begränsning av rätten till SFI på fyra år.
Även Maria Nilsson (L) och Robert Hannah (L) vill se en tidsgräns på fyra år. ”I dag kan SFI, praktikplatser och olika former av bidrag varvas i åratal. Vi föreslår därför en ny och förutsägbar progressionstrappa för SFI med tydliga förväntningar och krav”, skrev de i G-P (19/5).
Det räcker dock inte med en tidsgräns. En sådan måste kombineras med att den som inte klarar studierna inte längre får försörjningsstöd. Förslag om detta har kommit exempelvis från moderaten Roslana Cederhage, som vill hänvisa till CSN-lån efter en tid. Och Ulf Kristersson (M) menade för ett par år sedan att de ekonomiska ersättningarna reduceras eller stoppas vid avbrutna studier eller studier som inte fullföljs med godkända resultat (SvD 1/7 -19).
Regeringens nya regel om att den som får försörjningsstöd måste plugga SFI går tyvärr på tvärs med den principen. Om det inte ställs krav på prestation och resultat kan man ju då leva på bidrag och gå på SFI hur länge som helst. Vem vinner på det?
Lösningen kan vara tidskrav kombinerat med krav på resultat, närvaro och annat.
Oavsett vad för slags finurlig lösning politiker hittar på är det absolut nödvändigt att agera för att fler ska lära sig språket. SFI måste reformeras – bums. Innan fler hamnar i utanförskap som konsekvens av slappheten.
I dag är kommuner skyldiga att anordna kurser om 15 timmar i veckan. Tanken är att eleverna ska kunna kombinera språkundervisningen med andra studier, praktik eller arbete. Men om de inte har annan sysselsättning är 15 timmar i veckan är ju inte direkt betungande. Höj nivån!
Också styrningen behöver skärpas. KLIVA-utredningen visade att förutsättningarna ser väldigt olika ut i olika kommuner, samt som det i låg omfattning görs kartläggningar och individuella studieplaner. Studerande kan gå år efter år i vissa kommuner utan att de har koll på elevernas progression och behov av stöd.
Statsministern uppmanade i veckan svenskarna: ”Stanna och prata en extra stund med den som behöver förbättra sin svenska för att komma in i samhällsgemenskapen”.
Det är ett gott råd. Men att lägga över språkutbildningen på medborgarna är rätt fräckt, med tanke på att den totala kostnaden för SFI var drygt 3,6 miljarder förra året.
Enligt Svenska Akademiens ordlista är en politiker en ”person som ägnar sig åt politik”. Det vill säga INTE en person som skyfflar ansvaret över på andra. Så länge Andersson kräver oss på pengar ska hon göra sitt jobb.
CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman
