KRÖNIKA. Jag belyste i en krönika för snart två veckor sedan (Bulletin 10/6), på årsdagen av chefsåklagare Krister Peterssons presskonferens kring nedläggningen av den 34-åriga Palmeutredningen, de haveriartade omständigheter under vilka den sedan år 2000 avlidne Stig Engström de facto utpekades som Olof Palmes mördare. Artikelns fjärde och sista sektion tog upp den granskning som Justitieombudsmannen (JO) inlett angående Peterssons redovisning vid pressträffen – en granskning som i går morse fick sin upplösning genom publicerandet av ett skriftligt beslut.

JO:s granskningsbeslut

JO Per Lennerbrants pressmeddelande betitlades ”Oskuldspresumtionen kränktes vid pressträffen om Palmeutredningen”, medan det 18-sidiga beslutet avslutas med den synnerligen syrligt formulerade meningen ”Jag är mycket kritisk till hur chefsåklagaren BB [Petersson] presenterade sitt beslut att lägga ned förundersökningen” (s. 18). Innan vi går till gårdagseftermiddagens intervju med Petersson är några av JO:s kritiska synpunkter i granskningsbeslutet värda närmare uppmärksamhet.

Huvudfrågorna i JO:s granskning handlar om huruvida ”åklagarens redovisning var förenlig med oskuldspresumtionen och om AA:s [Engström] intressen togs till vara på ett tillräckligt sätt” (s. 10). Hänvisningen till den så kallade oskuldspresumtionen utgår primärt från artikel 6.2 i Europakonventionen, vilken stipulerar att ”var och en som har blivit anklagad för brott betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld har lagligen fastställts” (s. 5). Under rubriken ”Min samlade bedömning” konkluderar JO följande (s. 15):

Mot den nu angivna bakgrunden är det min samlade bedömning att AA vid pressträffen, sedd som en helhet och i ljuset av övriga relevanta förhållanden, framställdes som skyldig till mordet på statsminister Olof Palme. Detta gjordes utan att skuldfrågan hade fastställts av en domstol. Åklagarens redovisning vid pressträffen utgjorde därför en kränkning av den grundläggande rättighet att betraktas som oskyldig som följer av oskuldspresumtionen.

Petersson får även kritik av JO på flera av de punkter som lyftes fram i min tidigare krönika: dels hur Petersson ”gradvis haussade förväntningarna på den aviserade presskonferensen till den milda grad att han målade in sig själv i ett hörn”, dels hur Peterssons ”lösning på det dubbla dilemmat att vare sig kunna knyta något specifikt vapen till Engström eller att kunna prestera någon rimlig hypotes om hur Engström ens skulle kunna ha varit beväpnad under mordkvällen, är att helt sonika placera ett vapen i Engströms händer”. JO skriver följande (s. 15 resp. 14):

Åklagaren kan inte ha varit omedveten om att det med anledning av hans uttalanden i Veckans brott i februari 2020 hade byggts upp förväntningar om att en lösning på mordet skulle presenteras vid pressträffen. Med hänsyn till oskuldspresumtionen var det inte möjligt för honom att presentera en lösning där någon pekades ut som skyldig till mordet. Han gjorde dock inget vid pressträffen för att förklara att förväntningarna inte skulle infrias.

[ – – – ]

Åklagaren förklarade visserligen att det inte finns några klara uppgifter som kan sätta ett vapen i handen på AA [Engström], men kort därpå sa han också att ”med tanke på vad som sedermera händer så säger vi att han måste ha haft ett vapen i handen aktuell kväll med tanke på vad som händer”. Jag har noterat att detta skiljer sig från hur åklagarens slutsats var formulerad i bildspelet. Där framgår att det enda som åklagaren kunde säga var att han misstänker att AA [Engström] hade ett vapen aktuell kväll.

Läs även: Nima Sanandaji: Brottsoffer med invandrarbakgrund har lägst förtroende för polis

Intervju med Palmeåklagaren Petersson

Efter JO:s granskningsbeslut intervjuade Bulletin chefsåklagare Krister Petersson.

Har du några kommentarer att lämna till det här beslutet som JO publicerade beträffande pressträffen förra året?

– Jag kan ju konstatera att JO delar uppfattningen att det var korrekt att namnge personen i fråga. Däremot har han gjort en annan bedömning än vad jag gjort i att utpeka den här personen i det här fallet. Han menar ju att jag pekat ut honom som skyldig till mordet. Jag har tagit till mig vad han har skrivit och jag respekterar hans beslut.

Givet detta, finns det någonting som du skulle gjort annorlunda i efterhand – det vill säga att efter att du tagit hänsyn till JO:s synpunkter?

– Jag försökte vara väldigt tydlig i frågan att jag inte utger mig för att uttala mig i skuld- och oskuldfrågan, utan att jag arbetar med misstankegrader. Så att jag gjorde ju, tyckte jag, väldigt klart att det här inte innebar att jag förklarade honom som skyldig, utan att det är en domstol som ska pröva om han är skyldig. Det var ju ett väldigt speciellt ärende och med många olika hänsyn att ta, och jag utgår ifrån att jag hade fått kritik hur jag än hade uttryckt mig i det här ärendet. Antingen hade man sagt att jag bara lägger ner utredningen utan att ha sagt något, vilket hade lett till ramaskri, och jag konstaterar nu att man kritiserar mig för det här. Jag har läst vad han har skrivit och tagit till mig det.

Om jag förstår vad JO skriver så tycker han att det är ett starkt utpekande i skuldfrågan och att det inte kan prövas av en domstol. Är det något som du skulle ha vägt in i din framställning om du hade gjort pressträffen igen?

– Jag försökte vid ett flertal tillfällen och flera gånger säga att det är inte jag som uttalar mig i skuldfrågan, utan att det är en domstol som ska göra det. Jag beskrev skillnaden mellan en åklagare och domstolen, och jag gjorde gällande att det beslut jag kan ansvara för, det är ju åklagarens beslut – det vill säga i en misstankefråga. Så jag anser att jag inte pekade ut honom [Engström] som skyldig. JO har en annan uppfattning och det får man respektera.

Vad skulle krävas för att Palmeutredningen skulle återupptas, enligt din bedömning?

– Det är ju som så med alla förundersökningar att beslutet om att lägga ned beror på att man inte kan föra utredningen vidare. Kommer det fram tung bevisning om en annan person, till exempel, som gör att vi kan ställa i fråga det beslut som vi har fattat, då kommer vi naturligtvis att kunna återuppta förundersökningen. Men då krävs det ju att vi får intressanta uppgifter att arbeta med i så fall. Som det är nu är ju utredningen nedlagd, så att jag utför inget aktivt arbete i det just nu.

Vi vet att det finns en rad olika personer som genom åren har grävt ned sig ordentligt i denna utredning. Vad skulle du säga till dem som menar att det finns fler potentiella gärningsmän som det kan vara svårt att ”komma runt” – för att använda samma uttryck som du använde under pressträffen?

– Ja, jag kan väl säga att jag har ju varit ansvarig förundersökningsledare; jag har ju haft tillgång till det material som samlats in under utredningen. Det här är den bedömning vi har gjort, med stor noggrannhet enligt min uppfattning för det här beslutet, och är det som vi har kommit fram till. Kommer andra människor fram till andra personer som kan misstänktas så är det inte något som jag kan säga varken bu eller bä om. Jag kan bara konstatera att den bedömning jag har gjort av bevismaterialet har lett fram till det här beslutet och det står jag för.

Du nämnde själv den här ”Christer A” under din redovisning, och det är ju känt att han ska ha ägt en Magnumrevolver som aldrig provsköts. Om det framkom någon ny uppgift kring den revolvern, upplever du att det skulle vara en tillräckligt stark ledtråd eller spår för att utredningen skulle kunna återupptas?

– Jag kan ju säga att jag har fattat mitt beslut utifrån det utredningsmaterial vi har. Vi har tagit del av en mängd olika uppslag och tips om personer. Jag vill inte gå in och recensera om ett tips i endera riktning mot en person eller mot en sammanslutning skulle innebära någonting. Utan jag konstaterar bara som det är nu så är förundersökningen nedlagd, vi arbetar inte aktivt med något spår. Men kommer det fram faktauppgifter som talar för att det finns en annan gärningsman, så kan vi naturligtvis titta på det igen.

Läs även: Sverige – världsmästare i godtrogenhet – har gjort det igen