Johan Grant har doktorerat och är legitimerad psykolog. Tidigare har han föreläst om gruppdynamik i en kurs vid Lunds universitet – tills studenter klagade då de kände sig kränkta. I sin nya Bulletinspalt kommer Johan att svara på frågor om ledarskap.

Fråga: Jag arbetar som produktionschef på ett familjeägt bolag med drygt 100 anställda. Jag har 20 år på firman och ett gott anseende. Vi har börjat driva en expansion och förnyelse och har som följd av det rekryterat en grupp unga varav de flesta är akademiker. Det är nytt för oss.

Tyvärr har det börjat utvecklas en splittring mellan det äldre och det yngre gardet. Jag har hela tiden fungerat som ett slags brygga och varit en av dem som faktiskt är positivt inställda till de nya. Jag ser att de tillför viktiga värden även om jag också ser att de är rätt arroganta och ointresserade av att förstå verksamheten på djupet. Men på sista tiden har jag känt att gardet börjat puffa in mig i gruppen av de gamla.

För ett par dagar sedan havererade det fullständigt när vi diskuterade hållbarhet och vilka krav vi skulle ställa på våra leverantörer. Sophia, som är en av de mest drivande i hållbarhetsarbetet, fick ett utbrott och skrek åt mig att hon ”är så dj-a trött på att förklara saker för kortsiktiga boomergubbar som tror att allt handlar om pengar”.

Allt jag gjorde var att försöka hålla emot de mest radikala idéerna för att hjälpa henne att förstå våra leverantörers sätt att tänka. Jag blev chockad och förbannad. Jag är själv invandrare och har varit drivande i de här frågorna som rör mångfald och etik.

Jag tyckte Sophias ton var respektlös. Till och med hatisk. Jag såg på henne att hon förstod att hon gått över gränsen, men istället för att be om ursäkt började hon gråta och rusade ut. Det blev verkligen dålig stämning. Ingen har sagt ett ord om det hela till mig, varken på mötet eller efteråt. Däremot gick några personer efter för att trösta henne!? Det gjorde mig illa berörd. Det var som att jag var boven och hon offret när det egentligen var tvärtom!?

Jag vet inte hur jag skall hantera den här situationen. Jag är rädd att om jag konfronterar Sophia kommer jag få folk emot mig. Men jag vill inte heller ”skvallra” till vd. Han är ny och jag vet att han ser vad som händer, men är lite konfliktundvikande och duckar för att inte förvärra saker.

Var jag skall börja?

Vänligen,

Goran

SVAR:

Goran,

Jag vill börja med att hedra denna spalts debut i klassisk rådgivarstil.

–Du är inte ensam och det är både normalt och sunt att du reagerar som du gör.

Det tycks mig som att er kultur drabbats av polariseringens gift. Därmed är det en ledningsfråga och inte något som i första hand handlar om dig och Sophia som personer.

När vi–dom-tänkandet fått fäste i gruppdynamiken tenderar det att eskalera i en nedåtgående spiral där rollerna blir självuppfyllande. 

– De äldre blir mer och mer mossiga och det unga ”gardet” tenderar att bli alltmer arroganta och militanta. Att du som varit en brygga börjar attackeras är verkligen inte bra. Utan brygga släpper förtöjningarna och de olika sidorna driver iväg i något som skadar er kultur. Förmågan att hantera komplexa strategiska frågor förstörs av primitivt antingen eller-tänkande.

Det finns en viktig generationsaspekt här, tror jag. För många yngre är det viktigt att vara engagerade och det skänker status att ”våga ta konflikter”. De yngre har i alla tider haft rollen att sparka gamlingarna i baken. Det är i grunden bra.

Men det som är nytt är att de så kallade YZ-generationerna (födda på 1980-talet och framåt) har en uppsättning värderingar som gör dem sämre rustade att hantera motstånd och konflikter.

De förväntar sig ofta att bli lyssnade till och uppfattar att auktoritetens uppgift är att skydda, uppmuntra och bekräfta dem. Och när det inte händer blir de lätt besvikna och förbannade. Många av dem har en tendens att dela upp människor i goda och onda och de har ofta fått med sig teorier från universitetet som understödjer denna tendens som vi psykologer kallar splitting, som i grunden är en försvarsmekanism som syftar till att reducera komplexitet.

Jag, och många andra psykologer, är mycket bekymrade över att detta gift sipprar in på våra arbetsplatser och skapar splittring. Jag befarar att vi bara sett början av detta. Förr tyckte de yngre att de äldre var tröga och hade fel.  Idag tror de ofta att de äldre är ondskefulla. Typ, ”jag har rätt och du är ond!”

Att de andra inte säger något när Sophia ställer till en scen uppfattar jag som också ett tecken på att det gått för långt. Skälet till tystnaden är att människor är rädda för att attackeras så som du blev.

Att bli anklagad för att ha unkna värderingar kryper in under skinnet på oss människor, även om vi vet att det inte är sant. Det gör att människor tystnar och upprättar strategier för att undgå attacker och det blir då snart viktigare att framstå som goda än att faktiskt vara det.

Du behöver ta upp händelsen och dina observationer med vd. Om han är mogen rollen kommer han inse allvaret. Han har nog tänkt att hans roll är att balansera krafterna genom att gjuta olja på vågorna. Det är ofta klokt. Men inte nu. Han behöver visa ledarskap.

Kulturen är en fråga för hela företagsledningen. Ni behöver tillsammans prata om vad det rör sig om och hur grundkonflikten skall lösas. 

– Hur kan ni driva er utveckling på ett balanserat sätt som inte riskerar företagets framgång? Jag upprepar, detta är inte en personlig fråga mellan dig och Sophia utan en fråga som angår er alla.  

Om vd duckar och försöker vara neutral kommer det – med rätta – uppfattas som att ledningen också blivit paralyserad av rädsla. Då ökar otryggheten än mer och konflikten kommer eskalera. Ni behöver nu ta föräldrarollen och tygla den unga entusiasmen utan att kväsa den. Eftersom ni i grunden verkar vara överens med dem så tror jag inte det bör vara alltför svårt. Men det förutsätter att ni vågar ta diskussionen.

Och sen måste du förstås också tala med Sophia. Markera att du gärna tar emot feedback.

Men inte på det sätt som skedde vid det där mötet. Kosta på dig att vara generös enligt principen ”en gång är ingen gång” och våga stå upp för din erfarenhet och förklara att sådana anklagelser splittrar och motverkar den modernisering som både hon och du önskar. Om hon är sund kommer hon ta emot det på ett bra sätt.

Förhoppningsvis får du en uppriktig ursäkt. Då är allt bra.

Men om du upplever att hon tar på sig offerrollen och attackerar dig igen behöver du backa undan och överlägga med vd och den övriga ledningen. Jag delar din farhåga att kollegor kan vända sig emot dig och Sophia om hon inte vänder.

Det är så det fungerar tyvärr. Även om du tycker det känns fel så tror jag det är klokt att lägga dina personliga känslor åt sidan och vara lite taktisk i hur ni hanterar det här som ledning. För det är din roll som ledare.

När vi–dom-dynamiken väl fått fäste kan man inte riktigt lita på att människor reagerar rationellt och förnuftigt. Tyvärr!

Hoppas detta känns hjälpsamt för dig.

Vänligen,

Johan

Vill du också få en fråga besvarad av Johan Grant? Mejla fragajohan@bulletin.nu

Läs även: Lars Åberg: Den som är mest diskriminerad vinner